Till alla Er som jag aldrig hörde av mig till

Jag har haft (och har!) sån ångest och dåligt samvete över att jag inte hört av mig till alla er som jag velat och tänkt träffa i sommar. Det blev för mycket! För mycket ångest. För mycket tårar och känslor.

Jag har ju tidigare berättat hur rädd jag har varit i och med Nelles operation och det har varit svårt för mig att prata om. Jag har blivit så ledsen varje gång jag har berättat om hur otroligt hemskt det var gå igenom att jag har varit helt utpumpad efteråt. Urlakad. Därför har det också låst sig i att träffa och prata med för många vänner. Jag har träffat några få som jag gråtit (tillsammans) med så mycket att det sedan ”varit över” och jag har tillåtit mig att tänka på annat. Nelle har känt likadant, hon har inte heller orkat. Vi har inte klarat av att vara sociala.

Sen har det ju tagit mycket av min tid de första veckorna efter operationen att bara vårda. Hon behövde ju hjälp med precis allt. Och hon, hon har kämpat.

Nu är vi på väg tillbaka och jag vill bara säga till er som vi inte träffat. Förlåt. Jag klarade det inte.

Ni är älskade av mig kära vänner!

Konsten

Nu har jag börjat packa och det är inte roligt. Vi har varit hemma i Sverige i hela 4 månader och då blir det ju onekligen så att man samlar på sig ett och annat, konst till exempel.

När vi vi var uppe i Boden hos mamma och pappa köpte jag på mig två stycken bilder av en lokal konstnär, Helena Bergman. Jag hade kunna köpa alla hennes bilder om jag hade haft råd, jag tycker de är så fina!

Färgerna kommer inte riktigt till sin rätt i oktoberkvällens glödlampesken och utan ramar men ser ni – gulliga va?!

Man hoppas ju att inte just våra resväskor blir kollade så att de viks eller blir knöliga.

Hur är det med er, har ni börjat köpa konst som ni gillar på ”äldre dar”?

Mera prover

Här är vi på UD/SIDA-kliniken igår igen. Eftersom Richard räknas som diplomat den här gången när vi är ”ute” så är vi i familjen också det. Jättekonstigt om man kommer från Arvidsjaur att titulera sig som diplomat, tro mig. För oss betyder det som sagt att vi har en ”egen” vårdcentral som ansvarar för vår vård när vi är ute. Innan vi åkte gjordes en hälsoundersökning på oss alla och i somras gjorde man en ny på barnen för skolans skull. Det är vår läkare där som hjälpt mig att få röntgen på knölen på min fot. (Jag har nu gjort magnetröntgen på foten då man tydligen inte kan se på vanlig röntgen vad det är. Ben är det iallafall, det är alla överens om. Får svar på torsdag.)

Nu hoppas vi att det är sista gången Nelle behöver ta prover på ett tag. Hon är påtagligt piggare och har färg i ansiktet igen. Bara nu proverna visar det också.

Efter läkarbesöket gick jag till Svenskt Tenn och handlade lite presenter till USA. Passerade Dramaten och nu på hösten var det inte en kotte som satt på trappan och lapade sol. Det var riktigt kyligt ute för första gången i år och när jag och min vän Kamilla var ute och tog en PW-promenad runt Djurgården lite senare på kvällen så såg vi att löven börjat släppa från träden. Kung Bore är i antågande.

Luften gick ur mig

Har haft all tid i världen att skriva men har inte orkat, det var som att luften gick ur mig när jag äntligen kunde börja andas igen. Känns som om jag hållit andan sedan i augusti. Ungen min är mycket piggare och har nästan inte ont alls. Har varit ute med kompisar och är arg som en vanlig tonåring igen. Vad kan man säga, livet går vidare. Ett kanske slitet men ändå användbart uttryck.

Tack för att ni brytt er och skickat uppmuntrande hejarop och saknat min röst.

Jag är tillbaka!

Arg igen!

Vi har köpt bil!!!

Rykande färska bilder på bilen! Nu väntar vi bara på de blå regplåtarna (och garage…) sen blir det åka av!

Har ni någonsin sett våra bilar så förstår ni att detta är stort. Vi räknade ut att vi har betalat ungefär lika mycket för den här bilen som vi sammanlagt lagt på alla våra bilar innan. Och vi har ändå varit ihop i 22 år. Vi köpte en gång en bil för 3000:-som höll i ett halvår. 500:-/månad måste väl ändå sägas vara billigt? Sen får man väl skrotvärdet tillbaka va?!

Maine och hummerfrossa med överdåd av prosecco står som nummer 1) på resor i höst.

Det har sina baksidor

Vi bor ju i en liten etta på 28 kvm, studio apartment heter det i USA. Det blir ganska tydligt att det är en studio när Nelle har skola till klockan 21.00 på kvällarna. Hennes studio.

För det mesta så kan jag vara i lägenheten under skoldagen men nu har hon haft prov två fredagar i rad kl 20.00-21.00 och då kan och får jag inte vara hemma för jag stöööööör. Bastun har såklart INTE varit ledig så…här sitter jag om fredagarna och kollar på Idol.

Fredagsmys! Hur har ni det?

Storkonsumenter av vård

Kanske blir det så? Ett uppdämt behov när man inte kan gå till sin husläkare som vanligt? Vad gäller Nelles vård så är den ju gratis eftersom hon är minderårig men att jag också skulle komma upp i frikort, på mindre än en månad – det var oväntat!

Idag ska jag göra ultraljud på min fot. Från ingenstans upptäckte jag härom dagen att jag fått en knöl på foten som inte var där så sent som 24/6. Hur jag kan veta det? Jag fotade mina fötter på bryggan en sån där härligt varm dag i somras.

Då såg foten ut så här, helt normal och med lackade naglar. Och idag…

Knölen som sticker ut.

Jag frågade vår UD/SIDA-läkare vad det kunde vara och hon skickade mig på ultraljud för att kolla. Jag tror kanske det är ganglion – eller en ”gammelknöl” som min kompis sjuksköterskan sa. Vi får se.

Japansk dressing

Vädret i september har ju varit helt makalöst. Det är ju fortfarande i det närmaste sommar här i Stockholm. Vi har inte ens behövt använda jacka än utan det har räckt med en hoodie när man går ut. Tur kan man också säga, för vi hade inte mycket höstkläder med oss.

I fredags var det så himla fint väder så jag och Nelle gick ut och åt lunch här i kvarteret. Det var så varmt och soligt att vi kunde sitta ute och äta, ganska otroligt va?! När Nelle får välja blir det i princip alltid thai eller pizza hut. Tack gode gud hittade vi en thai i närheten. Vi beställde röd curry och satay och det fanns ett salladsbord med grönsallad och två stycken dressingar, en thailändsk och en japansk. Jag plockade på mig sallad och funderade på vilken dressing jag skulle välja när ägaren kom ut och sa ”you have to try my Japanese salad dressing- its so good, simple but good”. Receptet berättade hon att hon plockat med sig från Japan när hon varit där och hälsat på sin bror (om jag inte fattade fel). Hon hade blivit helt såld och det blev jag med. Den var verkligen så god. När vi gick därifrån frågade jag henne vad som var i och hon berättade att det är bara olivolja, sesamolja, soja och socker. Lite sesamfrön på toppen. Så idag testade jag att göra den. Magisk!

Den här dressingen kommer leva med oss länge som älskar asiatisk mat.

Utflykt!

Vi lämnade Stockholm idag…och åkte till Solna! Hela sommaren har vi ju umgåtts i vår lilla Corona-bubbla i stugan bestående av oss och våra grannar (och några få andra människor som kommit och gått i olika omgångar). Nelle och flickan i grannfamiljen är väldigt nära och i sommar har Nelle haft lite ”engelsk skola” på kul vilket båda tjejerna uppskattat mycket. Idag fick Nelle en present som tack och vi bjöds också på våfflor.

Ett paket med fin bild på fina tjejer…
…och inuti en modern medaljong med bild på samma fina tjejer! Så otroligt fin och handgjord av en silversmed i Tyskland.

Här är en förstoring av bilden i berlocken som Nelle tog förra sommaren under en lek med såpbubblor.

Kärlek.

Vi hade en så mysig förmiddag och det var härligt att komma ut ur stan men det var en trött tjej som kom hem. Vi skulle egentligen åkt ut och hälsat på vänner i Nacka i eftermiddags men det klarade inte Nelle. Även om hon mår bättre så är hon fortfarande skör och orkar inte så mycket. Att träffa människor som man känner att man måste anstränga sig att vara social med är jobbigt och det känner man ju igen själv också. Är man inte pigg så är det närmast omöjligt. Så ikväll har vi stannat hemma och bastat. Ätit ”mexikanskt”. Och gjort just precis ingenting.

Tips för känslig hud

Jag köpte ju en Aleppotvål för ungefär ett år sedan när vi precis flyttat till New York och den är den enda tvål jag använt sedan dess. Den är fantastisk på alla sätt och jag kommer fortsätta använda den när vi kommer tillbaka hem. Jag tog inte med mig den till Sverige och i sommar har jag tvättat mig i sjön med det som fanns tillgängligt i stugan.

Efter operationen får Nelle bara sova på rygg. Inte vända sig, vrida sig och måste ”fälla upp sig” ur sängen helt rak i kroppen. Ganska komplicerat faktiskt men nu har hon fått in snitsen. Iallafall så har huden på ryggen tagit ganska mycket stryk av detta och vi fick ett tips av hennes läkare om detta tvättmedel för huden.

Peronormin.

Peronormin! Har ni någonsin sett detta? Inte jag. Finns bakom disk på apoteket och man måste fråga efter det. Hudtvättmedel står det på flaskan och det är precis vad det är. Som ett flytande tvättmedel men alltså sååååå mjukt och en ljuvlig känsla på kropp, ansikte och hår. Doftar svagt av citrus och är superdrygt. Har ni känslig hud tycker jag ni ska testa. Lite dyrt kanske, 199:- för flaskan men det är 1 liter så det lär ju räcka forever.

Tyvärr inte ekologiskt och innehåller en hel del ingredienser men om man har problem med huden så tror jag på denna. Båda jag och Nelle tyckte verkligen om den.