Brukar det inte vara lugnt i januari?

Axplock av aktiviteter:

Vi börjar med den missade nyårsafton. Richard åkte iväg som Fred Asp i sällskap med illern Göran. Stor succé då norrmännen skrattat liksom oss åt Killinggänget på 90-talet.

Den 2 januari kom min bästis Marielos hit med sina barn. Jag är så lyckligt lottad som har så många bästisar! De hade varit och hälsat på Marielos familj hemma i Guatemala och sedan stannade de en vecka i New York innan de åkte hem till Köpenhamn. Så himla mysigt! Inser att vi hann med en hel del.

Vi gick ut starkt med en promenad i 10 minusgrader längs High Line och Chelsea market…Marielos kom från sommar i Guatemala och höll på att frysa ihjäl. Hon fick låna en dunkappa av mig under resten av hennes vistelse i stan.

Vi var på Ophelia igen och hade återträff och drinkar med Roosevelt Island-gänget. Det här var den enda bild jag fick publicera. Svartvit och lite suddig. Så trevlig kväll! Det finns ett speciellt och starkt band mellan oss. Det beror på barnen som växte upp tillsammans i en sån fin miljö för vi är otroligt olika med olika liv. Så glad att jag har dessa människor i mitt liv.

Se bara på valet av drinkar. Olika.

Vi upplevde spektakulära soluppgångar, solnedgångar…

Gräsliga selfies…det här är inte ens den värsta, haha!

Vi besökte MoMa som alltid levererar. Caféet är tyvärr stängt så nu får man gå igenom museet in till gourmetrestaurangen The Modern för att få sig en kaffe i samband med museumbesöket. En kaffe för två för $18. Och det är utan dricks. Japp!

Rockefeller med gran och allt.

Sedan var jag på Late Night med Stephen Colbert tillsammans med min norske vän Morten.

Så kul och man får ju inte fota så fort man kommit in så det här är vad jag har. När vi var där så var Senator Klobuchar gäst och det var ett samtal om demokrati och politik. Intressant, ja – jätte! Om jag blev besviken på att Bradley Cooper och Keano Reeves var där denna vecka? Well… JAG BLEV SJUKT BESVIKEN!!! Vi fick en politiker!!!! De fick B R A D L E Y.

Efter Colbert mysig bar. Nån öl av bästa mexikansk sort slank ner.

Vi hann också med Rooftopbesök tillsammans med våra tjejer och sedan gick vi vidare till en bar.

Vilken skillnad det är att träffa vänner när barnen blivit litet större. Med små barn fick man ju aldrig prata färdigt en enda mening eller ens tänka klart en enda tanke innan man ”servade” nåt behov som de små liven hade. Men som man säger, ”små barn små bekymmer, stora barn…” En vän men yngre barn skickade mig denna bild idag. HÖG igenkänning.

Det kommer mera men jag pausar litet här (naturlig paus) för sedan kom snöstormen.

2022 – bring it!!

Sov i 12 timmar!! Från 21.30-9.30 i morse och idag känner jag mig lite mer som människa. Utslagen har ”lagt sig” litet och det är bara några få kvar. Jag fortsätter med antihistaminer några dagar till så de inte kommer tillbaka.

Kanske jag vågar mig på att tvätta håret idag? Jag har haft hela hårbotten full med utslag så jag har inte vågat sätta några kemikalier (schampoo/balsam) där och heller inte kunnat borsta det ordentligt. Mitt fejs har knappt sett dagsljus, än mindre solen på 2 veckor och jag är rödfnasig hela jag. Börjar 2022 svagt men härifrån kan det ju bara gå uppåt va?!?

Hur kan det vara 2022 redan?

Mår inte bra. Efter förkylningen så är tydligen mitt immunförsvar så ledset och nedsatt att jag igår fick nån reaktion på någonting så att kroppen reagerade med nässelutslag. Först i handflatorna, hårbotten, nacken, halsen och sedan på hela kroppen. Fick en antihistamin av de snälla flygvärdinnorna på planet och sedan har jag fortsatt ta morgon/kväll. Hoppas det ger med sig snart för det kliar infernaliskt. Och så har jag migrän.

Nyårsafton firas således i ensamhet. Jag orkar helt enkelt inte göra nåt. Nelle är på sitt håll med sin pojkvän, Edward är på fest med kompisar. Vår middag med vänner ställdes in och efter vi hade ätit åkte Richard hem till några andra vänner som har fest. Det är inte synd om mig för det jag helst av allt vill är att lägga mig och sova men det är tråkigt. Nyår ska ju vara festligt!

Tyldigt. Rött vin.

Vi åt iallfall gott och drack ett glas vin var till. Mer än så blev det inte och faskan står halvfull i kylen med kork. Efteråt var vi så mätta att vi inte orkade laga efterrätt. Vi hade tänkt göra Gino – en gammal 90-talsklassiker. Får väl bli i morgon istället.

Det enda som är positivt med den här kvällen är att min huvudvärk som jag har idag iallafall inte kommer vara kvar i morgon. Och de som var på fest ikväll vaknar i morgon med sin huvudvärk. Av andra orsaker.

Tragiska mänskan nyduschad, i pyjamas, i sängen klockan 21.00.

Vill iallafall passa på att önska Er ett GOTT NYTT ÅR!! Hoppas 2022 har några positiva överraskningar att bjuda på.

Empire State i nyårsskrud.

12 timmar i bil är länge

Vi var framme i Stockholm vid midnatt igår så vi var ganska trötta på morgonen. Eller ska jag vara ärlig så har jag varit trött sedan vi lämnade New York. Jag hanterar inte jetlag särskilt bra och med förkylning ännu sämre. Vaknade med huvudvärk och yrsel men efter lite kaffe kändes det bättre och i morse åkte vi iväg till optikern för att hämta Edwards glasögon och så skulle han försöka testa att sätta in linser. Det gick sådär. För en del är det lite trixigt i början och Edward har tydligen en väldigt kraftig blinkreflex. Han får komma tillbaka i sommar och göra ett nytt försök.

Sedan gick jag lite på stan och tänkte handla lite på mellandagsrean. Hittade i n g e t. Så tråkigt! Allt jag ville ha var på fullpris så det blev ingenting förutom ett trepack trosor på Åhléns. På eftermiddagen så covidtestade vi oss igen, nu inför resan tillbaka i morgon. Det var ett antigentest av värsta sorten men svaret kom på 15 minuter. Vi var alla negativa så nu kan vi åka hem som planerat i morgon. Ska bli skönt att sova i egen säng.

Måste ju berätta att första sträckan (övnings) körde Edward. Från Boden med ett stopp hos min kusin Kajsa i Luleå och sedan hela vägen till Umeå. Nästan 4 timmar och det gick riktigt bra även om jag var i panik större delen av tiden. Men det är ”on me” så att säga och hade inte med Edwards körning att göra.

Kajsa och Iris.

Nu är det läggdags. Allt är packat inför i morgon och nu väntar nästa resa. Vet ni förresten att nu får man inte ens vatten längre på flyget. 30 kr per flaska, även på långflygningar. Snålt tycker jag.

Om jag har testat mig?

Ja det har jag såklart men på julafton och juldagen fanns det inga test tillgängliga i Boden så jag fick vänta till Annandagen med att testa mig. Fick svaret igår – negativt.

Det är ju en himla tur att det bara var en förkylning iallfall annars hade det kunnat bli väldigt tjorvigt för oss som ska flyga hem den 30:e. Vi måste ju uppvisa ett negativt test för att komma in i USA.

Det är flera i vår bekantskapskrets som har Covid just nu. Den här nya varianten verkar onekligen vara smittsam.

Var försiktiga och hoppas ni är friska!

Julen

Efterlängtad och härlig men också kantad av en tråkig förkylning. På julaftonsmorgonen vaknade jag med världens förkylning. Ont i huvudet, feber, ont i halsen och snuvig beyond snuvig. Så trist. Och oroligt i dessa tider.

Det är tur det finns god vilja och bra droger, hehe. Julafton firades enligt tradition. Frukost med gröt för den som ville, sedan en jullunch XL vid tvåtiden för att hinna se Kalle Anka på tv klockan tre.

Efter Kalle kom tomten som vanligt och han hade en massa klappar med sig trots att ”i år ska vi inte ha så mycket”…. Någon som känner igen sig?

Hjälpa tomten är kul!

I vår familj öppnas julklapparna en och en med start (nytt för i år, brukar vara den äldste som börjar) att den yngsta öppnar en julklapp först, sedan den näst yngsta och så vidare varv efter varv. Det tar några timmar att öppna men det är kul att få se vad alla får.

Efter julklappsöppningen är alla helt utmattade så då är det gott med ett riktigt julfika!

Inte en enda bild finns av mig på julafton och det är nog lika bra det. Rudolf och jag hade en hel del gemensamt denna jul.

Jag har en myndig son!

Edward kom inte på utsatt tid. Han skulle enligt beräknat datum födas den 10 december och visst är det konstigt att man tänker att ”då ska barnet födas” för det har barnmorskan räknat ut. Han väntade i 10 dagar extra innan han efter 36 timmars värkarbete behagade komma ut. Han är lite så i livet också. Han väntar, tänker efter och sedan handlar han. Det var en iskall vinterdag och han kom som ett riktigt conehead efter att ha legat där i förlossningskanalen (cervix) länge. Den kärleken när han kom ut. Helt plötsligt blev jag en annan. En mamma. En beskyddare. Och rädd för allt som kunde hända….

Jag pratade med en vän igår om att ha vuxna barn. Jag fattar faktiskt inte var åren tagit vägen? Småbarnsåren känns fortfarande så nära och även tonåren men allt däremellan? Vem var 8-åringen, 11-åringen? De åren har bara swishat förbi.

Jag älskar honom så mycket. Det är otroligt att se sitt barn växa upp till en helt egen individ. En ung man. Med personlighetsdrag man inte känner igen och andra som är spöklikt bekanta.

Edward – jag är så stolt över den person du håller på att formas till. Hoppas du fått med dig det du behöver av mig för att få ett liv som du är nöjd med och lycklig i. Det är allt jag önskar dig.

Grattis – nu är du myndig.❤️