Vi åkte till ön idag

Varenda gång jag åker till Roosevelt Island så längtar jag tillbaka till ön. Den känns som hemma. Det är så himla härligt att man kan ta färjan dit på en kvart.

Vårt hus från ”andra sidan”, mot vattnet.
Queensboro Bridge som går rakt över ön.
Det är ett stopp mellan oss och ön, Long Island City.

Efter lunch idag åkte jag och Nelle och hälsade på två av mina gamla vänner och deras barn på ön. Från färjeläget tar det ungefär 10 minuter att gå till hyreshusen Manhattan Park där mina vänner numera bor. Alla har, eller ska, flytta från The Octagon där vi bodde tidigare då hyrorna där har blivit så dyra att ingen har råd att bo kvar.

Vi gjorde inget särskilt. Gick en promenad i de underbara vädret. Drack en kaffe i skuggan. Pratade, pratade och pratade. Vi har ju inte setts på 3 månader så det fanns en del att avhandla. Det var som balsam för själen.

Slet av mig ansiktsmasken för en snabb bild i solnedgången. Masken har för övrigt gått sönder, ser ni det? Så himla usel kvalitet på de nyproducerade maskerna.

Sista färjan tillbaka gick strax före klockan åtta, precis när solen var på väg ner. På vägen till båten mötte vi en gammal vän, som liksom oss inte hade träffat nån på flera månader. Än mindre väntade han sig att se oss som han inte sett på 5 år. Så kul! Vi bestämde att vi ska gå ut och äta på vår favoritrestaurang L’Entrecôte senare i sommar. Om den öppnar igen…

Vi hann hem till ytterligare en vacker solnedgång. Richard hade satt upp en tv i Nelles rum, a.k.a. gästrummet, så nu blir det ”lyx” att bo där. Tv:n köpte vi begagnad för 300:- i huset

Storslagen tågstation.

I övrigt var det här det mest spännande som hänt i helgen. Vi gick ner till Freedom Tower och The Oculus. Fortfarande finns det inte en käft i lokaltrafiken… En ”vanlig” dag skulle säkert 100.000 människor passera just precis här.

Himlen utan filter

Färgerna som åskmolnet skapade. Så vackert!

Så här mörk blev himlen igår kväll innan det började störtregna och åska.

Vi hade precis grillat lax och ätit min nya favoritsallad som jag totalt snöat in på. Blandade gröna blad (tex spenat, ruccola, mangold, späd grönkål), poppyseed dressing och på det blåmögelost, blåbär (vi använde torkade) och nu till det godaste – crunchet. Ta 1 tsk olivolja och 2 tsk honung i en stekpanna. Stek 1/2 dl pumpakärnor och en 1/2 dl solrosfrön tills de blir brynda. Häll ut på ett bakplåtspapper och strö över 1/2 tsk flingsalt och 1/2 tsk chiliflakes. Låt svalna.

Bild från dagen innan men samma sallad. Då till kyckling, paprika och grillad romansallad med parmesan. Ananassalsa hade vi visst också!

Ni kommer inte bli besvikna av crunchet, passar till alla sallader. Varsågoda!

Idag ska vi få strålande sol och 28 grader. Igen. Sommaren verkar kommit för att stanna.

Grått och trist men en skön fredag ändå

Idag lockar soffan mer än något annat. Det är grått och trist ute och vi har inga planer för kvällen. Ganska skönt också. Nu har vi ju varit iväg på äventyr flera helger i rad så att bara vara hemma en fredag känns skönt.

Jag har sovit lite dåligt i veckan. Har haft mycket hjärtklappning och nattliga svettningar, kanske behöver jag ändra dosen på östrogenet…vet inte. När vi kommer hem har vi tusen läkar- optiker- och tandläkarbesök som behöver göras. Det är lite jobbigt att inte kunna söka ”vanlig” vård här men sånt är vårt avtal. Vanlig vård ska ges i Sverige så det är bara att ”suck it up”. Ska boka upp tider bara vi vet att vårt flyg går som planerat den 16/6. Tänk om, ATT, vi får fira midsommar hemma!

Apropå midsommar. Nu ska ni få höra något sorgligt. Jordgubben. Så här såg den ut när vi kom hem efter helgen. Vi skulle ätit den innan vi åkte. Jag blev girig och ville ha den klarröd. Så kom regnet och 30 graders värme. Jag är nog ingen odlare after all…

Buuhuuuhuuuu….

Ha en fin helg!🍓

Bästa bonaden

Den här tavlan har Caties farmor broderat. Den hänger nu i Caties hall. Är den inte underbar?

Till Minnesota utvandrade många svenskar och man kan nästan se att den här bonaden/tavlan har hämtat inspiration från Skandinavien. Om än med en lite vassare egg!

Jag tycker den är underbar och skulle gärna ha en likadan hemma.

Omgång 2 med brynen

Min vän Catie är ju också tatuerare och det är hon som ”gjort” mina ögonbryn. Alltså, microblading som jag berättade om förut. Nu har hon gjort omgång 2, en touch-up, som ofta (alltid?) behövs för att fylla i där det inte tog första gången. Så nu ser jag inte klok ut!! Brynen blir ungefär 1/3 större i början än den färdiga produkten. De sväller, sårskorporna är bredare och färgen mycket mörkare än vad den blir sen. Så här såg jag ut igår kväll precis innan jag skulle sova.

Nu måste de skyddas från sol, svett och vatten. Första 2 veckorna är de viktigaste. Då ska de i princip inte röras alls. Man får med en liten skummande tvål, desinficerat vatten och en mjukgörande, läkande olja som är det enda som ska på brynen. Oerhört svårt att sköta hårtvätt och hygien så i karantän är detta perfekt. Men man kan inte träna vilket är ett minus. Ingen svett.

Här i dagsljus vid frukosten. Flottigt hår en ”biverkning”.

För mig som inte haft några ögonbryn alls är detta en stor förändring. Känner mig mycket mera fixad bara med lite mascara. Jag är nöjd och väntar med spänning på slutresultatet.

Tycker också jag var sjukt modig som vågade testa!!!

Ge inte upp!

Ge inte upp att läsa Not on Stilettos – nu är jag tillbaka! Jag har fått smak för det ”riktiga livet” och har nu i två helger på raken levt IRL med vänner. Upstate New York har man släppt på karantänen och andra än essential workers får äntligen (hur äntligen det nu kan vara…?) gå tillbaka till jobbet, man öppnar restauranger (med begränsningar) och så vidare. Så vi har varit upstate under hela långa långhelgen. Faktum är att den enda del av New York som inte öppnat upp och släppt de hårdare restriktionerna är New York City. Barnen och Richard var lediga måndag och tisdag också. På måndag var det Memorial Day och tisdag Eid Mubarak, slutet på ramadan. Lyxhelg verkligen.

Då det var helt omöjligt att hyra bil för oss (allt är bokat på storhelger) så kom Catie och hämtade och lämnade oss inne i stan. Vilka vänner de är. Så på lördag kom vår ”skjuts” och på eftermiddagen var vi på plats i Carmel, Putnam County ute på landet.

Det regnade på vägen dit men så fort vi kom fram så klarnade det upp och blev värmebölja. Vi har haft upp emot 30 graders värme hela helgen.

Jag älskar som bekant deras hus och nån gång önskar jag att man hade haft möjlighet att ha ett mountain house med en sån här öppen spis.

Grilla s’mores…

Lördag kväll spelade vi kort. Ett spel Chicago som tog tre timmar! I slutet var ställningen 51,51,51,50 och så två personer på runt 35 poäng på grund av att de fått ”offra sig” och säga Chicago så att jag inte skulle vinna. Sån kul kväll!

På söndag kom våra svenska vänner och hälsade på. De hade lyckats få tag på en hyrbil över helgen. Vi har velat att de skulle träffa John och Catie då vi trodde att de skulle vara en bra ”match” och det var de verkligen. Vi har haft så roligt! När de kom käkade vi lunch och sedan åkte vi på utflykt och spelade fotboll, vandrade en led i skogen och sen på kvällen lagade vi en helamerikansk Burger-dinner. Vi har i många år köpt och ätit frysta Bubba-burgers. Den här gången köpte vi Bubba Burgers på Wagyu-kött. Gissa om det var gott?

Såna här torn av stenar som man byggde förr i tiden för att hitta längs vandringsleder, kallas birds på engelska.
Någon hade gjort en modernare version av birds och vi kopierade idén och målade stenar till en led bredvid deras hus.

Luften i skogen efter regnet på lördagen var magisk.

På landet kan man stå upp och åka sista biten hem i solluckan!

Barnen, i åldrarna 3-16 år, lekte ihop hela helgen. Jag älskar när det händer.

På måndagen så blev det premiärdopp. Vattnet var absolut badbart med svensk standard, 17-18 grader skulle jag säga. Om jag doppade mig? Njaaaääääeee…

Längtar hem till vår sjö och paddelboard. En stilla morgon när man tyst glider ut på en tur längs strandkanten. Zen.

Sedan släpptes kreativiteten loss och vi målade stenar till stigen precis bredvid deras hus. John hade en bra idé att man kunde skriva en dikt längs stigen, ett stycke på varje sten så när man gått hela slingan har man läst hela dikten. Han hade också en annan idé…att det skulle stå ”I’m watching you…” – satan vad rädd man skulle bli om man var ensam där ute i skogen och hittade den stenen!

När vi kom hem så avslutades helgen med den här solnedgången. Det är snart Manhattan Henge, när solen går ner exakt i mitten av gatorna som skär över Manhattan från väst till öst. Så vackert!