Långa dagar

Det har varit två långa dagar med den här förbenade foten. Vila är det som gäller i början av en stukad fot. Och som jag har vilat! I två dagar har jag tittat på American Next Top Model, Project Runway, Bonusfamiljen… (Vilken otroligt bra serie det är förresten!!)

Jag har också beställt en ”stödstrumpa” som håller ihop när man är uppe.

Men tråkigt, det har jag. Och absolut inte tid med det här heller! Jag som hade lite ”flow” när det gällde att börja handla julklappar och har så många roliga saker planerade. Och någon träning är det ju inte tal om.

Suck.

Men idag ska jag försöka julpynta litet. Richard har hämtat upp lådorna med julsaker från källaren så adventsbarnen och kanske stjärnorna kan komma på plats. Det är ingen idé för oss att ha gran i år eftersom vi åker hem den 18:e december. Jag som brukar börjat julpynta redan i oktober tycker det känns helt fel och nästan meningslöst att bara pynta för en månad, men jag antar att det ändå är viktigt att man ”håller på traditioner”. Barnen vill ha decemberkalender i år igen så det är bara att tänka ut 24 (18!) små roliga presenter till. GAAAAAHHHH!!!

Fan fan fan

Det började bra. Jag åkte redan vid femtiden till Roosevelt Island för att fira min vän Nicola som fyller 50 senare i år (på julafton faktiskt). Den här lördagen var det enda datum vi kunde enas om och kvällen började som sagt bra! Bubbel, presenter och prat om barn, klimakteriet, män…sen var det dags att ta en Uber in till Manhattan.

Vi hade bokat bord på en Match65, en fransk bistro på Madison Av. Vi har ätit här tidigare, för typ 9 år sedan, och då satt vi vid samma bord. Så fint.

Födelsedagsbarnet

Maten var superb!! Vi åt Fois Gras, bläckfisk, brysselkål och tryffel pommes till förrätt och sedan tog jag Moules till varmrätt. Med sallad och inga frites så jag kände mig ”lagom” mätt efteråt. Det här gänget var lite trötta och åkte hem efter middagen och då åkte jag ner till SoHo för att möta upp nästa födelsedagsbarn.

Bästa Anette fyller år!!

Vi sågs på McSorley’s Ole Ale House, tydligen den äldsta Irländska puben på Manhattan. Öppnade 1854 och luktade som att den inte städats sedan dess. Här inne var det packat med folk och man fick två öl för priset av en, vare sig man ville ha den eller inte.

Efter alla dessa öl var det skönt med en promenad hem. Vi gick genom Alphabet City, East Village hemåt tillsammans med Richards kollega och det var frisk och skönt, ingen av oss var speciellt på lyset. 350 meter hemifrån, precis utanför sjukhuset, så går vi och pratar och jag tittar mig inte för. I en liten dold grop i asfalten kliver jag snett och stukar foten nåt SATANISKT och jag känner direkt att det här är illa så jag liksom försöker parera genom att lägga mig mer och rulla, lite som en ninja, för att inte knäcka foten mer. Richard och Emilie tittade förvånat ner på mig ”eh, vad gööör du?”

Jag slog mig inte. Vi tog oss hem. Lade kyla på direkt men idag är det illa. Kommer inte kunna gå på många dagar.

Så. Arg. På. Mig. Själv. Se dig för, gamling!

Äntligen Broadway!

Book of Mormons, vilken show! jag har fortfarande svårt att förstå hur den kan få fortsätta att spela med den story, det språk och…det innehåll den showen har. Men. Så kul att äntligen få se.

Tog man av sig masken för ett ögonblick var en vakt framme snabbt som en huggorm och lyste på en med ficklampa och sa med barsk röst ”Mask Up!”.

Vi hade ju tänkt att gå redan för 1,5 år sedan men det blev det ju inget med. Nu är Theater District och Times Square lika vibrerade och galet som alltid. New York med all galenskap, alla turister, kakmonstret och Mimmi Pigg – allt är tillbaka och som precis som förr. Som om inget hänt förutom att man måste visa id-kort och vaccinpass vad man än ska göra.

En kul kväll men vi var alla ganska slaka på fredagskvällen och det blev till att gå hem direkt efter föreställningen.

Apropå vaccin så kan vi nu gå och ta vår tredje dos. Ska försöka boka i veckan när det passar. Många blir ju sjuka även av den tredje dosen så man får väl passa på en dag när ”man inte har nåt”. Hahaha som att ”jag har nåt”.

(50-årsfest i morgon och då passar det ju iallafall inte.)

Hoppas ni har en fin helg!

Har fått Nelles tillstånd

…att publicera men det är ju såklart ett personligt brev så innehållet får ni inte ta del av.

Ni kommer väl ihåg när Nelle och vår tidigare Statsminister Stefan Löfven talade i FN om Barnkonventionen som blev lag i Sverige?

Hur som helst. När han var här i år på Generalförsamlingen så skrev Nelle ett brev som lämnades över till honom och han svarade på sitt allra finaste brevpapper och med en ton som är varm och bara hans.

Kudos till Löfven.

Ophelia igen!

Octomoms. Vi brukade skämtsamt kalla oss det vi som bodde i The Octagon på Roosevelt Island. En ordlek med oktogonen plus att det kändes som att man alltid hade massor med barn omkring sig. Såklart en blinkning till den mamma som födde åttlingar för några år sedan. Gud hjälpe henne!

Jag har ju pratat om det förut, att det var en väldigt speciell tid med vänskapsband som verkar hålla för livet. Åtminstone väldigt väldigt länge. Den här gruppen mammor träffades igår.

Ela, längst till vänster är på besök i New York. Hon och hennes familj har bott i Genève och Annecy de senaste åren. Sen har vi Nicola som flyttade tillbaka från Amman för nåt år sedan, och så jag och Rhonda. Så fin kväll med djupa samtal om livet, barnen, känslor, framtid och dåtid.

Även om sommaren är slut kan jag inte få nog av Aperol. Måste snart byta drink till vinterdrinken, Dark and Stormy. Rom Och Gingerbeer. Har ni testat den? Så god!

Ophelia har blivit en favorit. Eftersom vi gamlingar är där tidigt är det alltid lagom hög musik (viktigt i den här åldern) och lagom med folk. Och utsikten…baren har hela våningsplanet så man kan se 360 grader ut över manhattan. Utsikten från toaletten är otrolig.

Mycket ovanligt med ett helt öppet fönster i den här staden. På 26:e våningen dessutom. Och i en bar?

”Åh vad skönt med lite frisk luft…oooaaaaaaa……”

Mono

Jag gissar att det är förklaringen på varför vi är trötta. Det är ett virus så det finns inget att göra, bara vänta. Nelle hade också öroninflammation så hon fick lokal antibiotika för det. Vidare ska hon skölja ögonen med saltvatten vid behov. Ögat var bättre redan i morse.

Mono. Vet ni vad det är? Kyssjuka kanske låter bekant? Visst är det så att vi har fått in Körtelfeber i hushållet. Vi har alla känt oss krassliga till och från under ett par veckor men igår vaknade Nellan med ett illrött och igenmurat öga så vi knatade iväg till doktorn. Hon har också haft ont i ett öra till och från och varit hemma både förra veckan och veckan innan det. Förra måndagen testade vi ju båda barnen för Covid då de kände sig dåliga med svullna lymfkörtlar och var trötta och hängiga. Testet var negativt så vi har liksom ”kört på”. Igår testade Nelle positivt på Körtelfeber, Mono som det kallas på engelska.

Hösten 2021 är ingen lek. Finns det inga roliga memes som beskriver detta?

En dag med min son!!!

Tre utropstecken i rubriken, det vill inte säga lite. Att få tillbringa en hed dag i sällskap med bara min son – vilken lycka!

Vi åt såklart inte frukost ihop, han är ju ändå tonåring men efter han äntligen stigit upp och käkat så gick vi ut på stan. Det var varmt och härligt när vi gick men väderappen sa risk för åska och regn så vi tog med ett paraply för säkerhets skull. Och det var tur.

Ut på stan med snygg frisyr.

Vi handlade litet till både Edward, Nelle och mig och sedan gick vi in på en asiatisk matmarknad för att kolla på ”kul grejer”. Hälften av det som finns i sådana butiker vet man ju inte vad det är men Edward är alltid modig och köpte en konstig dricka och nåt skumt godis. Jag gick mer på säkerhet och valde Toblerone. När vi kom ut, efter 10-15 minuter eller så, så såg vi att det ÖST ner. Gatan var en enda stor sjö. Det hade fullkomligen vräkt ner. Nu regnade det bara litet men vi passade på att äta lunch på Korea Way, 32nd St. Vi delade på en beef Pho – så gott.

Roligast idag var nog ändå när vi försökte återskapa ett minne från många år sedan. Vad tycker ni? Valde att hålla de andra bilderna svartvita för att verkligen förstärka dessa två!!

Höstpeppen är total, HAHAHA.

En fin dag har vi haft tillsammans men ikväll blev jag förvisad till sovrummet då han och hans bästa vän Selma är här hemma hos oss och lagar middag och ”hänger” tillsammans.