24.072 personer

Så många har dött i COVID-19 i New York State. Igår var antalet inläggningar på sjukhus det lägsta sedan krisen började och dödstalet var det lägsta, ”endast” 49 inrapporterade under tisdagen.

Vi ser det med våra egna ögon. Sängar i sjukhuset mitt emot är tomma. Inga respiratorer och patienterna verkar sitta uppe. Vad jag kan se så är det endast ett mobilt kylbårhus kvar på 30th Street.

Nu pratar Guvernör Cuomo om att ta nästa steg och ”öppna” New York City. Hoppas att vi hinner uppleva det innan vi åker hem för sommaren.

Jag undrar hur presidentvalet hade sett ut om den här mannen hade ställt upp?

Engagemang är bra!

Nej, nu ska jag gaska upp mig. Vi har det bra. Natten har enligt vad jag läst varit lugnare än de senaste nätterna. När jag tänker på gårdagens demonstration blir jag också glad. Det var nästan bara unga människor i det där tåget. Unga som vill ha förändring. Unga som engagerar sig. Som höjer sina röster. Som gör nåt. DET GÖR MIG GLAD!

Det är min stad.

Vi hamnade mitt i demonstrationen idag

Det var inte meningen. Jag och Richard skulle gå upp till Herald Square efter han slutat jobbet för att kolla på förödelsen från igår. Eller rättare sagt, vi skulle kolla på barikaderingen inför kommande natt. Allt som byggts igen med plywood för att undvika mer plundring.

Jag och Richard gick iallafall där på eftermiddagen upp mot Macy’s och småpratade som man gör. När vi kommer till Park Avenue så ”känns det i luften” att nåt är på gång så vi stannar och kollar ner mot Union Square. Det kommer först några ströcyklister och skejtare som stannar och rekar. De cyklar ut i korsningen och blockerar för att stanna trafiken.

Poliserna börjar kolla sig omkring och ropa i sina ”walkie-talkies” (heter det verkligen det fortfarande??). Sen ser vi tåget. Massan av tusentals människor som kommer och marscherar Park Avenue upp.

De fortsatte sedan på 34th ner till 3rd Ave och då ringde jag till Nelle som var hemma. Gå ut på balkongen och ta en bild, detta är historia!!”

Genom kikarens lins.
Media var såklart där.

Vi avvek och gick hem. Nu är det alltså utegångsförbud från kl 20 som gäller veckan ut. Helikoptrar och polissirener är det enda man hör. Jag vill bara gråta.

Det här är inte min stad.

Låst och bommat

Nu stänger man allt. Empire State Building har bommat alla fönster omkring trottoarerna. Affärerna lagar fönstren från glaskrossen igår. Man sopar upp splitter från gatan. Samlar upp skräp och tomma kartonger från det som stulits under nattens raid.

Jag blir mer och mer ”heartbroken”. Genom den lilla springa som syns ovanför maskerna signalerar vi som är ute med ögonen att vi är i detta tillsammans. Men jag kan inte längre säga att vi är vid gott mod och starka. Nej, de jag har pratat med är ledsna liksom jag. Tårögda. Skakar på huvudet.

Nu är det utegångsförbud resten av veckan. Från klockan åtta får man inte längre gå ut. Tur att vi redan hunnit vänja oss vid det genom Coronan. Som, antagligen, tar fart nu igen här i stan. Eller vad tror ni?

Man vill bara gråta

Nu fick vi precis se polisen lägga i en person i en svart bodybag på vår gata…

Och sedan kom den här varningen på mobilen. Det vibrerar, det låter och larmar när en nödsignal går ut. För att alla ska förstå att det är allvar så skriver man på flera språk.

Sirenerna ljuder igen. Över Manhattan hovrar polishelikoptrar. Trump sitter i bunkern (ja det var igår men ändå..).

Känns det bekant?