Kamerarullen med 49,545 bilder

Eftersom jag har så otroligt många bilder sparade i min telefon (alla! sedan 2015) så dyker det upp de mest konstiga bilder ibland i den där påminnelserna man får av telefonen. Den här bilden till exempel.

Den är från maj 2016 och vid första titten ser den ut som en ganska vanlig bild på Nelle som är ute och cyklar. Men om man granskar den litet…. Kolla in hennes cykel. Hur retro och liten är den inte? Och sedan zoomar ni in på gänget hon har med sig?

Vad är det här för typer? Jag skrattade nästan ihjäl mig när jag såg vilka snubbar som står i bakgrunden. Det ser ut som hon är ”leader of the pack” till det här lurviga gänget. Älskar bilden!!

Annars har de två senaste dagarna varit rätt trista. Coronan rusar även här och vi har fått ställa in roliga evenemang. Jag gick förbi granen vid Rockefeller idag bara för att ha sett den och där var det packat med folk. Inte konstigt att smittan sprids.

Christmas Spectacular med The Rockettes har ställts in för säsongen pga covidutbrott och tyvärr verkar det här ju bara vara början. Smittan i New York State är tydligen på den högsta nivån någonsin och sjukhusinläggningarna ökar igen. Men vi är än så länge friska! Vi har tre sprutor i armen och håller tummarna.

Fick rester från Richards jobbs julbord igår kväll när han kom hem. Det blev en god lunch vill jag lova.

Nystädat och färdigpackat – i morgon åker vi hem till Sverige. Hoppas julfriden infinner sig då.

Hur jag ”träffade” Jon Bon Jovi

Vi blev för några månader sedan inbjudna av våra vänner Mark och Elaine till en basketmatch med Brooklyn Nets på Barclays Center i Brooklyn. Vi kunde inte gå då för vi hade en annan inbjudan men frågade om det möjligen fanns någon annan chans senare. Visst svarade Elaine, titta ut ett datum så ska jag kolla om jag kan få biljetter. Vi kollade kalendern och 14/12 var ”ledig”. Perfekt sa Elaine – jag bokar till dess.

Vad vi inte visste var att Elaines bror äger en VIP box på Barclays Center. Och inte vilken box som helst utan samma box som ägaren till Brooklyn Nets och Barclays center, Joe Tsai. Elaine känner Tsai genom sin bror och kvällen var helt otrolig. Det är så här livet ska vara, hahaha! Vi åt hummer, drack fina viner i sköna fåtöljer med bästa sikten över planen och tittade på basket i världsklass. Kan man önska mer?

Såna fina vänner!

Kan man önska mer? ….tja, det skulle väl vara att i boxen bredvid satt *host host* ingen mindre än Jon Bon Jovi.

Senunden efter detta ler han stort och VINKAR TILL OSS!! Jag och Elaine tjöt av glädje.

Gryniga bilder ur ett live foto men ändå!! ÄNTLIGEN har jag fått se en kändis – en megakändis!! Han blev såklart uppmärksammad på arenan och Living on A Praire spelades och han filmades och visades i jumbotronen.

Alltså det var så kul – fullsatt arena och Brooklyn Nets vann efter förlängning.

Joe och Elaine

Det här kvällen blir verkligen ett minne för livet! Och nu är jag Nets Fan!!

Hela dagen har jag småfnissat åt den här meningen

Jag blir alltid lite stressy depressy före jul. Även fast jag inte har någon stress alls i år så har jag aldrig en bra känsla före jul. Det är så många måsten. Pynta. Julklappar. Glöggar. Kläder som måste vara i ordning. Städa. Gran. Adventsljus. Komma ihåg småklappar varje morgon. Lucialinne. Julmat. Listan tar ju aldrig slut. Holly jolly. När julen sedan väl kommer så älskar jag den!

I veckan har barnen ”final exams”. En hel vecka där de har stora prov i varenda ämne – på allt de har lärt sig under, inte bara året, utan senast åren. Mycket att förbereda sig inför, gå igenom anteckningar och plugga på. Edward hade sitt prov i ekonomi idag och Nelle i matte och engelska. Nerverna hemma är på bristningsgränsen.

Sötaste lucian på utedagis!

Lucia har vi inte sett mycket av. Inte ens en kopp glögg har vi fått i oss idag men det fick vi däremot igår. Vi var hembjudna på Christmas Warming Party hos Richards tyska kollega och fru. Ute på deras takterrass serverades Glühwein, Stollen (tyskt traditionellt julbröd) och lite senare soppa med valfri dryck inne i lägenheten.

De bor i en spektakulär lägenhet i Long Island City, tvärs över floden från oss. Efteråt hade vi planerat att åka ut till Dyker Heights för att titta på all julbelysning i kvarteret. Dyker Heights är berömt för sitt överdåd av julpynt och vi har varit där tidigare med barnen men vi vill åka även i år, för sista gången (kanske?). Så vi knappade in adressen i GPS:en och hela vägen lyste det rött!! Trafik trafik trafik. Vi fattade snabbt att vi inte var de enda som tänkt på att åka dit så vi orkade faktiskt inte. Istället för en 20 minuters resa skulle det tagit timmar. Ja ja – vi har sett det förut

Hoppas det här inte blev för tungt och deppigt och att NI haft en fin lucia.

Här var jag igår

Jag har ”träffat” Drew Barrymore!! Daytime-tv och talk shows är fortfarande stort här i USA och en av de större showerna har Drew Barrymore, ni vet barnskådisen från E.T. Hon har gjort en massa filmer även i vuxen ålder, Donnie Darko, Scream, den där ”rullskridsko-filmen”.

Så sympatisk människa! Varm, rolig, mänsklig. Spanx-vägrare (ni som vet, ni vet…) Nu är det väl inte riktigt så att jag precis träffade henne men jag var tillsammans med en vän på inspelningen av två av hennes shower, den som ska sändas 13/12 och 20/12.

Man fick inte fotografera under inspelningen och vi var till och med tvungna att STÄNGA AV telefonen så det här är taget innan…och sista bilden är smygtagen efteråt.

Jag tycker det är roligt att se hur showerna görs live. Alla scener spelas in i oordning och vi i publiken – vi klappar när vi blir tillsagda att klappa – vi skrattar när vi blir tillsagda att skratta – och vi hummar när vi blir tillsagda att humma. Mannen på scenen med Drew är en proffs-comedian som värmer upp publiken och tecknar till oss under hela inspelningen vad som ska göras. Han hade jobbat med detta i 26 (!) år.

Men vilka proffs de här människorna är! Inte många scener som behövde tas om denna dag och hon gjorde två shower på några timmar. Så imponerad.

Den här bilden från hennes Instagram kan jag väl dela iallfall? Här sjunger vi i publiken ”Happy Birthday” till hennes kock och vän Pilar. Kul upplevelse! Om någon av er är på väg att resa hit och vill gå på en show – säg till så ska jag berätta hur ni ska göra för att boka en plats. Trevlig helg!

Aurora Borealis

Grand Central (och någon Kanadensisk turistbyrå?) visar just nu en installation med norrsken, Aurora Borealis – jag var såklart tvungen att gå dit och se hur de hade gjort!

Rummet var ganska litet och vi kanske var 20 personer där inne samtidigt. Taket var av speglar och på golvet var det ett ljusspel med norrskensljus som avspeglade sig i taket. Det var riktigt vackert men såklart inte som ”the real deal”. Speciellt inte om man är uppvuxen i Norrbotten och Lappland.

Här i New York finns alltid nåt att se!

Hej hej – munskydd, mössa, dunkappa, shoppingväska och ryggsäck ger en snygg siluett.

The most beautiful boy in the world

Jag fick chansen ikväll att gå på film på Scandinavia House. Filmen The most beautiful boy in the world, en stark dokumentär om Björn Andresens liv och diskussion med filmskapare och producent efteråt. Men det mest otroliga var att diskussionen var modererad av ingen annan än Isabella Rossellini! Det är sånt jag verkligen älskar med New York, att det är möjligt.

Om ni har möjlighet tycker jag ni ska se den här filmen. Mig lämnade den mig med en ganska tung känsla men för att inte spoila nåt så säger jag inget mer.

Tänk att jag har varit i samma rum som Ingrid Bermans dotter. I minglet efteråt vågade jag inte gå fram…eller jo, det gjorde jag men då stor hon och pratade med en annan kvinna i 10 minuter och sedan var chansen borta. Jag hade så gärna velat ha en bild tillsammans med henne.