En spontanare!

Vi ska på konsert i morgon. Norska a-ha spelar i Radio City Hall och vår norske vän Morten meddelade att biljetterna ikväll vid 21-tiden var nere på $6!! Så i morgon blir det Morten gånger två, Harket och Karlsson. Ni kommer väl ihåg ”take on meeeeee”…videon till låten var helt otrolig för oss som är uppvuxna med Bagen, Tropicopop, Rakt över Disc, MTV, Z-tv…

Tecknat och film på en och samma gång – nytt på 1980-talet!!

Sol & Bad

Såklart har vi haft strandliv också. Här är vi på Clearwater Beach precis utanför min kompis condominium. Jag var ju nere och hälsade på henne förra året så jag visste var vi skulle parkera och äta lunch vilket annars kan vara ganska knepigt. Sanden här är alldeles kritvit och finkornig och solnedgången spektakulär. Vi stannade dock inte så länge. Faktum är att vi varit försiktiga med solen och inte varit ute alltför länge och smörjt oss ordentligt med SPF 30-55.

Sexpacket finns därunder, jag lovar!!

Tyvärr var inte min kompis här just nu men vi ska ses senare i vår här i New York.

Nelle tog en massa fina bilder på sig själv (alltså det var jag som var tvungen fota, filma, hålla, vrida mig, stå i kallt vatten – you name it…) men såklart ställer man upp.

Just den här dagen var Edward inte med. Han har haft lite otur och varit förkyld i princip hela resan. Verkar som han är en av dem som blir sjuka när man väl blir ledig, när stressen släpper. Jag har också varit förkyld stor del av resan men inte alls som Edward, han var helt däckad vissa dagar. För mig har det mest varit att jag inte kunnat träna som jag hade velat och att jag varit tvungen ta nässprej för att kunna andas.

Hej då gamla vänner

(Inga kommentarer om källsortering tack – man jobbar inte så här)

Jag blir alltid så sentimental när jag slänger gamla träningsskor. Vi har ju haft så roligt ihop. Det tar verkligen emot att lägga dem i sopan och jag tänker, ska jag behålla dem ett tag till? Lite hål och gummit framme i hälen gör väl inte såååå mycket?

Men nu får de gå. Presenterar, inköpta på outlet – nya vänner.

Samma modell, ny färg. Asics Gel Nimbus 23.

Key West

Det är en låååång körning till Key West, nästan fyra timmar från Miami. Men det är vackert på vägen så man står ut, haha! Färgerna är nästan overkliga. Så blått. Så turkost.

Eftersom vi bodde på ”lopphotell” (enligt barnen) i Miami så hade vi levlat upp litet till Key West. Det var ett medvetetet val av mig. Vi betalade tre gånger så mycket för en natt i Key West som vi gjorde för två i Miami. Jag tänkte att nu j-vlar ska de väl bli nöjda!! Och det blev de. Och inte bara barnen, vi blev också sjukt bortskämda. När vi checkade in sa portiern, efter de tagit vår bil i valet service och burit upp vårt bagage, att han gärna uppgraderar oss eftersom vi bara skulle stanna en natt. ”Så ni får det riktigt härligt!” Fast på engelska förstås.

Vi fick en svit med två stora sköna sängar, kök, vardagsrum och två balkonger. Två tv-apparater, Nespresso, vatten, badrockar, tofflor…

Nelle blev mer och mer lik Anna Delvey.

Solnedgången var magisk!

På kvällen var vi ute och käkade middag och gick runt i stan. Nåt party blev det inte för här är man benhård med åldersgränserna, inga barn på barerna.

Kvällsdopp för Richard och Nelle.

Dagen efter träffade vi vår vän Jo på frukost. Hon hade delat en bild på Facebook med en drink av en Key Lime Margarita och då tänkte jag ”hon måste vara här!” Skrev ett meddelande och frågade och mycket riktigt. Så kul att vi hann ses!!

Hela dagen efter fick vi stanna på resorten och njuta av fria fruktglassar, svalkande ansiktshanddukar, gratis solkräm, handdukar, schampo, balsam, smörj- you name it. Det skulle vara härligt att alltid kunna resa som rik! Nu blev vi mest fattiga. Men så värt!!!

Tänk om jag bara skulle börja skriva igen?

Inga ursäkter utan bara ”fatta pennan” igen?

Vi är på semester i Florida. Barnen har spring break och när vi skulle planera vad vi skulle göra på lovet så tyckte jag och Richard att vi skulle åka till Grand Canyon. VA!!?? NEEEEJ!!!! utbrast båda barnen – vi vill till Florida! Vi åker alltid till Florida! Ja men just därför argumenterade vi, vi kan ju göra nåt annat? Nej, det gick inte hem. Så – här är vi nu, i Tampa, och alla älskar det.

Vi bor hemma hos en kollega till Richard som just nu lånar vår lägenhet i New York tillsammans med sin familj. En perfekt lösning, att bytlåna. Första dagen vi kom så var vi på flygdag på McDill Airforce Base. En helt otrolig flygshow där Blue Angels var huvudnumret.

De var helt otroliga!! Nelle har alla bra filmer, jag var mest nervös över att nåt skulle gå fel…

Vi har efter det hunnit med Miami, Key West, Everglades…

Börjar med att visa lite bilder från Miami.

En lila pudel i Miami, why not?
Ocean Drive är ett Art Deco Himmelrike.

Vi åt, badade och bodde på…trumvirvel…motell!! Klassiskt amerikanskt motel. Barnen höll på att dö! Nelle ville ett tag sova i bilen för hon tyckte det var så skabbigt! Visst, The Floridian hade sett bättre dagar men det var rent och tyst på natten. Och prisvärt. Det är sjukt dyrt i Miami och Key West.

The Floridian

Här bodde vi två nätter och första morgonen jag vaknade så var hela rummet fyllt av marijuanarök från grannen. Så visst, det hade litet mer att önska men om man tittar på bilderna så ser det väl helt ok ut? Något som iallafall alla tyckte var bra var frukosten. Alltid nåt!

Nästa gång ska jag berätta om Key West.

Hej på er förresten!

Jetlag from hell

Det är ju såklart en lång resa från New York till Boden men jag tycker att jag med stigande ålder (ja, jag sa det!) så har jetlagen blivit nästan överjävlig. Igår eftermiddag och kväll så kunde jag inte hålla mig vaken överhuvudtaget. Alltså jag somnade sittande i soffan vid sjutiden. Men efter en hel natts sömn så var vi hyfsat pigga i morse.

Idag var vi ute och shoppade lite på second handaffärer och också på en och annan ”vanlig butik”. En soft och skön dag. Jag handlade en kappa, tröja och basker på HM:s rea och en klänning som jag är osäker på om jag ska behålla eller inte. Den är inte direkt diskret…men kan passa i Florida där alla är klädda i starka färger och mönster.

Nu ligger vi nyduschade i sängen, klockan är snart midnatt. Får se hur den här natten blir… God natt folks!

Har jag ett tråkigt liv?

Jag har inte tyckt att jag haft något att skiva om. Ändå händer det ju saker varje dag när man tänker efter, alltså livet är ju alla dessa dagar.

Jag har till exempel varit på 9/11 Museum. Besöker ni New York så är det väl värt ett besök, kanske till och med ett måste för att förstå den här stan. Jag klarade mig med lite tårar, var verkligen rädd för att jag skulle drabbas av fulgråt. I vanlig ordning fick man inte fota det som var mest intressant och de starkaste bilderna/scenerna från den där hemska dagen den 11 september 2001. Jag gissar att det har att göra med den personliga integriteten av överlevande och anhöriga i detta fall. Tycker ändå det är konstigt för det är ju ett historiska dokument som är på riktigt.

I den stora hallen fick man fota och är det inte typiskt av mig att reta mig på en särskrivning. Men alltså om man nu ska skriva på alla språk, kan man då inte ha en korrekturläsning???

Bilder av bilder.
En del av fasaden.

Det var fint. Värdigt. Och otroligt, otroligt starkt och sorgligt. Världen blev sig aldrig lik efter denna händelse.

Suddig och lite rödögd.

Bemelmans Bar

Jag har velat gå till Bemelmans Bar hur länge som helst och igår så var det äntligen dax! Bemelmans är en gammal anrik bar som ligger i Carlyle Hotel på Upper East Side 76th St…de beskriver sig själva så här:

Gamla handmålade tapeter, live jazz (kändisar!?) och en gedigen drinkmeny. Vi hade läst att de tar walk-ins och vi skulle gå ut tidigt, 18.30, så vi tänkte att vi inte behöver boka. Nitlott! När vi kom så var det minst en timmes kö för att ens komma in. Klockan halv sju, en onsdag?! Visst, Bemelmans är supertrendigt just nu och syns i serier, filmer från New York men alltså så trendigt trodde vi inte det skulle vara. Det får bli en annan gång tänkte vi och gick istället till en annan favorit på Upper East, Match65 Brasserie.

Rhonda jag och Nicola.
Crêpe Suzette och en Créme Brûlée.

Vi åt Fois Gras och bläckfisk och två efterrätter på det. Så gott! Verkligen ett ställe jag kan rekommendera. Rhonda känner ägarinnan och hon satt vid vårt bord hela kvällen men fastnade tyvärr inte på bild.

Promenerade sedan hem på Manhattans gator och avenyer och kände en stor tacksamhet över att jag bor just här just nu och har så många fina vänner som jag uppskattar…men också en stor sorg över att det snart är slut.

Tacksamheten vinner alltid.

❤️