Det är ju såklart en lång resa från New York till Boden men jag tycker att jag med stigande ålder (ja, jag sa det!) så har jetlagen blivit nästan överjävlig. Igår eftermiddag och kväll så kunde jag inte hålla mig vaken överhuvudtaget. Alltså jag somnade sittande i soffan vid sjutiden. Men efter en hel natts sömn så var vi hyfsat pigga i morse.

Idag var vi ute och shoppade lite på second handaffärer och också på en och annan ”vanlig butik”. En soft och skön dag. Jag handlade en kappa, tröja och basker på HM:s rea och en klänning som jag är osäker på om jag ska behålla eller inte. Den är inte direkt diskret…men kan passa i Florida där alla är klädda i starka färger och mönster.

Nu ligger vi nyduschade i sängen, klockan är snart midnatt. Får se hur den här natten blir… God natt folks!

Jag har inte tyckt att jag haft något att skiva om. Ändå händer det ju saker varje dag när man tänker efter, alltså livet är ju alla dessa dagar.

Jag har till exempel varit på 9/11 Museum. Besöker ni New York så är det väl värt ett besök, kanske till och med ett måste för att förstå den här stan. Jag klarade mig med lite tårar, var verkligen rädd för att jag skulle drabbas av fulgråt. I vanlig ordning fick man inte fota det som var mest intressant och de starkaste bilderna/scenerna från den där hemska dagen den 11 september 2001. Jag gissar att det har att göra med den personliga integriteten av överlevande och anhöriga i detta fall. Tycker ändå det är konstigt för det är ju ett historiska dokument som är på riktigt.

I den stora hallen fick man fota och är det inte typiskt av mig att reta mig på en särskrivning. Men alltså om man nu ska skriva på alla språk, kan man då inte ha en korrekturläsning???

Det var fint. Värdigt. Och otroligt, otroligt starkt och sorgligt. Världen blev sig aldrig lik efter denna händelse.

Jag har velat gå till Bemelmans Bar hur länge som helst och igår så var det äntligen dax! Bemelmans är en gammal anrik bar som ligger i Carlyle Hotel på Upper East Side 76th St…de beskriver sig själva så här:

Gamla handmålade tapeter, live jazz (kändisar!?) och en gedigen drinkmeny. Vi hade läst att de tar walk-ins och vi skulle gå ut tidigt, 18.30, så vi tänkte att vi inte behöver boka. Nitlott! När vi kom så var det minst en timmes kö för att ens komma in. Klockan halv sju, en onsdag?! Visst, Bemelmans är supertrendigt just nu och syns i serier, filmer från New York men alltså så trendigt trodde vi inte det skulle vara. Det får bli en annan gång tänkte vi och gick istället till en annan favorit på Upper East, Match65 Brasserie.

Vi åt Fois Gras och bläckfisk och två efterrätter på det. Så gott! Verkligen ett ställe jag kan rekommendera. Rhonda känner ägarinnan och hon satt vid vårt bord hela kvällen men fastnade tyvärr inte på bild.

Promenerade sedan hem på Manhattans gator och avenyer och kände en stor tacksamhet över att jag bor just här just nu och har så många fina vänner som jag uppskattar…men också en stor sorg över att det snart är slut.

Tacksamheten vinner alltid.

Jag förstår inte var tiden tar vägen?? På många sätt känns det som att vi redan är på väg hem. Vi planerar för Edwards universitetetsstudier (i Holland!!!), Nellans gymnasium, mitt jobb, vad vi ska ta med oss hem, vad som redan nu ska sorteras och ges bort…resor som ska göras, resor som inte hinns med…vår tid här är snart SLUT! Ofattbart.

Men tills dess så ska vi väl hinna leva litet också. I fredags hade vi gäster här hemma, Richards släktingar, Martin och Anette och vår svenska granne (som Nelle är barnvakt åt). Jag hade fixat lite snacks som vi åt först, för alla kom ju direkt efter jobbet, och sedan beställde vi mat från en peruansk restaurang som ligger här bredvid, PioPio. En trevlig kväll som slutade innan midnatt för morgonen därpå skulle vi upp kl 04 då det var den årliga MudGolf-tävlingen ute på Long Island. Det var bara Richard från vår familj som spelade i år. Våra barn ville inte vara med i år och jag kände inte heller för att vara ute i kyla, lera, iskallt vatten, vind i timmar. Känner man mig så vet man att frysa, det är det värsta jag vet. Här kan ni läsa lite mer om tävlingen.

Istället så åkte jag och Joanne, Richards tremännings fru, ut till Long Island litet senare. Först åt vi en lååååång frukost och pratade länge och ostört. Vilken skillnad det är när man inte har små barn längre. Samtalen blir klara, meningarna blir inte avhuggna och tankekedjorna får ta sin tid. Nåväl, efter frukosten hämtade vi vår bil och körde ut till Huntington. Vi gick en kort promenad ner till Long Island Sound och tittade på havet. Det var precis lagom.

När de kom tillbaka från golfen käkade vi middag hemma hos en av grundarna till tävligen som bor ute i Huntington. Bakad potatis, green beans och steak. Det blev en härlig dag och på kvällen var vi alla helt slut. Jag somnade innan klockan 10…

Söndag var vi bjudna på boozy brunch hos våra danska vänner Thor och Kristina. Underbar mat, mimosas, bloody marys…vi var inte hemma förrän sent på eftermiddagen. Boozy brunch är definitivt ett koncept jag kommer ta med mig hem fast kanske på lördagar… Perfekt ju – några drinkar på dagen, gå och lägga sig tidigt och pigg dagen därpå!

Måndag åkte jag och Kristina ut till Long Island (igen!) för att hälsa på vår vän Floortje som bor där ute. Det är Floor som inspirerat mig att börja göra armband – hon är så kreativ! Nu hade hon sytt nya kuddar hemma. Blandat filtmaterial med ”gamla” broderade framsidor av kuddar. Resultatet blev nåt helt nytt och modernt! Glömde ta bilder. Vi åt Ramen i Port Washington, shoppade litet i butikerna där ute och sedan tog vi tåget hem till Manhattan igen.

Ja, det var en speed update av mitt liv. Ska försöka bli bättre på att uppdatera. Lovar.