Thanksgiving

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss men det blev bra ändå. Eftersom Nelle testade positivt på Mono så kunde vi inte åka till Richards kusin som det var tänkt från början. De har extra känsliga personer i hushållet så det fungerade inte. Det smittar inte annat än genom saliv så att så länge man inte kysser varandra eller delar bestick, glas eller tallrik så går det bra men det går inte att chansa när man är sjuk. Så istället frågade vår vän Eliza om vi kunde komma tidigare till henne och det kunde vi.

Vi skulle varit 15 vid bordet men blev 13 då förkylning stoppade två av gästerna. Det var trångt men gemytligt och god mat.

Richard fick äran…

Efter maten tog somliga igen sig.

Och andra gick på promenad!

Dagen innan hade båda barnen varit på Friendsgiving. Samma koncept, man träffas och tar med sig mat och äter tillsammans och så delar man med sig av vad man är tacksam över. Kanske därför det var lite extra trötta efter maten?

Börjar man tänka på hur mycket man är tacksam över så blir man nästan överväldigad. Familj, barn, hälsa, tak över huvudet, mat, vänner, kärlek, en skinnjacka… Jag har hört talas om men känner ingen som skriver ”tacksamhetsdagbok”. Gör ni? Undrar om det gör en lite mer ödmjuk och tacksam inför livet?

Dagen efter vaknade vi upp till snö och kallt.

Vi åkte in till närmaste stad, Putnam, och strosade i antikaffärer en bra stund. Det kan vara så att vi köpte ett stort danskt teakbord som ska hämtas innan den 14/12… Lite andra småsaker fick vi också med oss hem.

Våningsplan efter våningsplan med ”stuff”

Sen var det lunchtid! Ända sedan vi var här första gången så har vi ätit på Vanilla Bean Café. Så även denna gång. Jag tog grillad Caesar och ett glas vitt.

Det ligger en vingård precis här bredvid, Sharpe Hill Vineyard, och jag älskar verkligen deras vita vin, Ballet of Angels. Inte minst för etiketten (som vi kallar Creepy Ugly Baby Wine).

Vi åkte hem redan igår, på lördag, för Richard behövde fixa en masa inför resan. Först Cypern, sedan Libanon och så Sydkorea på det. Med Omikron i hasorna… Han är testad och har fått sin booster och det ska jag försöka mig på idag. Foten är såpass bra att den går att gå på kortare sträckor, men fort går det inte.

Alla färger i ett och fortfarande svullen.
Ingen snöstorm direkt…

Idag snöar det i New York. För 1 1/2 vecka sedan tränade jag utomhus i T-shirt och nu blir det till att plocka fram dunjackan. Första advent – häpp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s