Fan fan fan

Det började bra. Jag åkte redan vid femtiden till Roosevelt Island för att fira min vän Nicola som fyller 50 senare i år (på julafton faktiskt). Den här lördagen var det enda datum vi kunde enas om och kvällen började som sagt bra! Bubbel, presenter och prat om barn, klimakteriet, män…sen var det dags att ta en Uber in till Manhattan.

Vi hade bokat bord på en Match65, en fransk bistro på Madison Av. Vi har ätit här tidigare, för typ 9 år sedan, och då satt vi vid samma bord. Så fint.

Maten var superb!! Vi åt Fois Gras, bläckfisk, brysselkål och tryffel pommes till förrätt och sedan tog jag Moules till varmrätt. Med sallad och inga frites så jag kände mig ”lagom” mätt efteråt. Det här gänget var lite trötta och åkte hem efter middagen och då åkte jag ner till SoHo för att möta upp nästa födelsedagsbarn.

Vi sågs på McSorley’s Ole Ale House, tydligen den äldsta Irländska puben på Manhattan. Öppnade 1854 och luktade som att den inte städats sedan dess. Här inne var det packat med folk och man fick två öl för priset av en, vare sig man ville ha den eller inte.

Efter alla dessa öl var det skönt med en promenad hem. Vi gick genom Alphabet City, East Village hemåt tillsammans med Richards kollega och det var frisk och skönt, ingen av oss var speciellt på lyset. 350 meter hemifrån, precis utanför sjukhuset, så går vi och pratar och jag tittar mig inte för. I en liten dold grop i asfalten kliver jag snett och stukar foten nåt SATANISKT och jag känner direkt att det här är illa så jag liksom försöker parera genom att lägga mig mer och rulla, lite som en ninja, för att inte knäcka foten mer. Richard och Emilie tittade förvånat ner på mig ”eh, vad gööör du?”

Jag slog mig inte. Vi tog oss hem. Lade kyla på direkt men idag är det illa. Kommer inte kunna gå på många dagar.

Så. Arg. På. Mig. Själv. Se dig för, gamling!