Ophelia igen!

Octomoms. Vi brukade skämtsamt kalla oss det vi som bodde i The Octagon på Roosevelt Island. En ordlek med oktogonen plus att det kändes som att man alltid hade massor med barn omkring sig. Såklart en blinkning till den mamma som födde åttlingar för några år sedan. Gud hjälpe henne!

Jag har ju pratat om det förut, att det var en väldigt speciell tid med vänskapsband som verkar hålla för livet. Åtminstone väldigt väldigt länge. Den här gruppen mammor träffades igår.

Ela, längst till vänster är på besök i New York. Hon och hennes familj har bott i Genève och Annecy de senaste åren. Sen har vi Nicola som flyttade tillbaka från Amman för nåt år sedan, och så jag och Rhonda. Så fin kväll med djupa samtal om livet, barnen, känslor, framtid och dåtid.

Även om sommaren är slut kan jag inte få nog av Aperol. Måste snart byta drink till vinterdrinken, Dark and Stormy. Rom Och Gingerbeer. Har ni testat den? Så god!

Ophelia har blivit en favorit. Eftersom vi gamlingar är där tidigt är det alltid lagom hög musik (viktigt i den här åldern) och lagom med folk. Och utsikten…baren har hela våningsplanet så man kan se 360 grader ut över manhattan. Utsikten från toaletten är otrolig.

Mycket ovanligt med ett helt öppet fönster i den här staden. På 26:e våningen dessutom. Och i en bar?