Blev så berörd

Blev så berörd att höra att Alfons mamma gått bort. Jag tror att böckerna om Alfons Åberg är de som jag minst ledsnade på att läsa för barnen när de var små. Ni vet, så där små att det repetitiva var det viktigaste, att man läste samma bok varje kväll. Jag fick faktiskt en tår i ögat igår när jag och Nelle googlade fram lite klipp från Alfons-filmer. Det var en fin tid när barnen tittade på Alfons Åberg. Nyss och väldigt länge sedan.

R.I.P. Gunilla Bergström.

Konserten som aldrig blev av lördagen den 21/8

New York City och Borgmästare De Blasio satsade stort för att markera att staden lämnat den värsta krisen med Corona bakom sig. ”Århundradets konsert” planerades på The Great Lane i Central Park och 60.000 gäster fick gratisbiljetter eller betala…upp till $5000 för att komma in.

Som ni ser på affischen är det ju inte ”vilka artister som helst” utan riktigt stora namn. Vi hade hoppats kunna skaffa gratisbiljetter så vi bokade om vår hemresa så vi skulle hinna tillbaka. Några biljetter fick vi aldrig tag i men bestämde oss för att gå dit utanför och iallafall lyssna. Många fler med oss hade samma idé och i parken var det fullt med både folk, vakter och poliser.

Vi drack en margarita och handlade med oss lite mexikansk mat och hade picknick tillsammans med några av Richards kollegor.

Så mysigt och vi hörde Jon Batiste, Earth Wind and Fire…sedan öppnade sig himlen.

Henri var på väg…

Mörka moln, åska och regn – allt stängdes ner och parken evakuerades. Länge sedan jag varit så blöt och då hade vi ändå paraply.

Lånat bild från Richards kollega. Jag går där framme under paraplyet.

Vi trodde väl aldrig vi skulle få tag i en taxi så vi satte oss i en busskur och väntade. Men just den här gången hade vi tur, en taxi kom och huttrande satt vi i baksätet och försökte hålla a/c:n ifrån oss.

En upplevelse rikare. Check!

(Men också ganska glad över att inte köpt biljett för $$$ och sedan snuvas på konfekten.)

Coney Island är alltid intressant

För två år sedan när vi var här träffade vi ju en gammal avdankad artist plus att vi hade en helt surrealistisk upplevelse i kön till Nathan’s korvkiosk…kommer ni ihåg?

Den här gången var det inte lika händelserikt, ingen höll på att dö eller så, men det är onekligen märkliga människor som håller till på Coney Island.

Jag kom fram vid 11 på förmiddagen. Hade med mig lite vatten och frukt, förberedd denna gång så jag inte skulle behöva ställa mig i kö för att köpa mat, det brukar bli galet vid lunchtid. När jag lade mig på stranden var dimman redan tät. Och då menar jag inte dimma från havet utan från alla som rökte gräs. 11 på förmiddagen. En tisdag! Det var nästan outhärdligt stundvis, enda stället dit man kunde få ”ro” var i vattnet.

Hur som helst. Vid lunch dyker två damer i min ålder upp och lägger sig precis bredvid mig. Den ena såg väldigt senig och vältränad ut och de börjar också dagen med ett pilatespass på sina filtar på stranden. Coolt, tänkte jag! Sen börjar de röka. Och röka. Och röka. Efter ett tag säger den andra, som är lite rundare och inte ser så hälsosam ut, till sin pilatespolare, ”I’m going to swim 10-20 laps – I love to swim stoned!!!”. Sedan tar hon på sig fenor, någon slags simhud på händerna och drar iväg, hög som ett höghus, ut i vattnet. Jag blev döstressad men tackade gudarna att vi låg precis vid livvakten.

De pratade också om sitt jobb som ”gårdagens show”, hur fulla de hade varit…jag undrar verkligen vad de där två jobbar med.

HEEEEJ!!!

Hallå där! Det börjar bli dax att sparka igång bloggen igen, tycker ni inte det? Har ni haft en härlig sommar? Är ni utvilade? Eller känner ni som jag att man behöver lite semester från semestern? Haha – fatta att jag säger det som varit ledig i flera år. Sommaren är bästa tiden tycker jag, underbart att träffa familj och vänner njuta av sena middagar och aktiviteter men är det inte också lite utmattande? Man får liksom en överdos av ALLT, mat, vin, umgänge… Och när man som oss reser hem, utan att ha ett hem, blir det extra mycket. Jag har verkligen längtat till att sova i min egen säng och att slippa leva i en resväska.

Nåväl, sommaren har varit härlig och extra allt och jag tror jag kommer berätta lite highlights utportionerat under hösten. Men idag ska jag berätta om idag. Jag är på väg till Coney Island. Fick ett infall nu på morgonen att jag måste bada så då var det bara att packa en handduk, köpa med lite nytt solskydd (det var ju ett tag sedan kroppen fick några solstrålar) och dra iväg. Har inte åkt tunnelbana sedan Coronan kom (kanske en gång…?) så det här blir ett äventyr!