Gör män så här?

Jag köpte mig ett par Teva-sandaler idag. Leopardprint (man är ju 50+ nu) och platå (man är ju inte gammal än) och de är så otroligt sköna. Som att gå på mjuka kuddar. Richard har använt Teva i säkert 25 år och säger att det är de skönaste sandaler som finns. Jag har testat Teva i butik förut men aldrig tyckt att de var sköna för de har skavt på utsidan av fotknölarna. Men dessa gjorde inte det. Lycka! Sen är då frågan – vad ska man ha till?

Vad gör kvinnor då? Provar olika saker såklart! Kan man ha dem till shorts? Klänning? Ankelkorta jeans? Jeanskjol?

Till shorts

Gör män det när de köpt ett nytt plagg eller ett par nya skor?

Dammiga redan.

En jättejättebra idé

Här ska ni få ett supertips! Igår, precis innan vi skulle gå hem, så ombads vi skriva i gästboken. Jag är alltid så imponerad över människor med gästbok. Att man kommer ihåg den alltså! Vi har en som vi hade på vårt bröllop för 21 år sedan och den är i princip orörd sedan dess…

Den här var det lite mera klass på. Inte bara skrev vi i boken utan den kom med Polaroidfoto. Upp med kameran – klick (eller ”eeernnh” låter det väl mera med en Polaroidkamera) – vänta en stund – foto klart – klistra in med dubbelhäftande tejp – och voilà- ett minne för livet!

Bra idé va?

Partysäsongen

Det är så härligt att kunna träffas igen. Jag känner ingen här som inte är fullvaccinerad (om man inte räknar barn) och nu börjar det bli partyn igen. Inbjudningar ”över gränserna” för den egna bubblan som man hållit sig till så länge. Vilken lycka det är!

Igår var vi tillsammans med tyskarna inbjudna till finnarna. Ja, man säger så här, vi är de nuvarande ”svenskarna”, i ett år till. Sen när vi åker hem och de nya ”svenskarna” tar över, då är vi bara Richard och Lotta igen.

Det var en riktigt rolig middag som börjande med Moët och avslutades med Finsk Fazer choklad. Fortfarande mätt! Jag tog inga bilder alls (telefonen låg i väskan i hallen) men bad Pia om tillåtelse att dela hennes två bilder som togs i början på middagen. Pia kanske ni känner igen från träningsgruppen – här är vi lite mer representabla, iallafall i början av middagen!

Vill dela med mig av kvällens mest spännande kuriosa. Pia har sprungit med den olympiska facklan i Finland! Hon har varit, och är, en mycket duktig löpare (proffesionell t.o.m?) så hon fick äran 2004 att springa 700 meter med facklan i Helsingfors, Finland. Den kom från Stockholm, Sverige och åkte vidare till Moskva. De Olympiska spelen 2004 hölls i Aten, Grekland och då hade facklan färdats från Olympia i Grekland, där den alltid tänds några månader innan spelen börjar, runt hela världen – bland annat i min vän Pias hand – för att sedan komma tillbaka till Aten och tända elden som startar de olympiska spelen. Stort! Vi fick se, och ta på facklan hemma hos dem igår, den ligger på hedersplats i hallen.

Så här ser den ut, facklan från 2004. Den här bilden kommer från nätet. På Pias sitter en silverplakett med hennes namn och datum för insats.

Har ni gjort planer för semestern eller freebase:ar ni?

Vi är väl inte direkt de som planerar. Visst, man måste ju planera litet men sommarsemestern tycker jag oftast handlar om att ”vila upp sig”. Då har man ju ledigt flera veckor i sträck och det är ju då som den riktiga återhämtningen kan komma.

Eftersom vi har sommarstuga så tycker jag att vi mest är där på sommaren. Eller i någon av de andra stugorna som finns i familjen.

Bryggan, båten, lugnet.

Tyvärr (hehe) börjar ju nu barnen bli så stora att de har egna planer. Alltså måste vi också förhålla oss till dessa och planera ihop.

Vi har bokat upp en del datum i sommar men har också tid att göra ingenting.

Hur gör ni?

Augustinatt när mörkret börjat smyga sig på.

Träningen

Vi kör fortfarande på, min lilla träningsgrupp och jag. Tisdagar och torsdagar träffas vi kl 9.30 och samlingen är här vid fontänen. Men det är tufft så här års. Idag hade vi 32 grader i skuggan kl 10 så vi måste nog börja träffas tidigare om det här vädret fortsätter. Och det brukar det ju göra…

Förra veckan var det inte så varmt men lite väl blött…asfalten och plattorna blev snorhala och det öste ner. Det var första gången vi fått avbryta lite tidigare för det gick bara inte att träna.

Som balans till träningen så äter vi gott. Förrförra helgen var vi på L’Entrecôte och käkade. Längesedan men precis lika gott som vanligt. Vad vi firade? Allt som vi inte hunnit under pandemin kändes det som!

Sen är det ju säsong för mango så vi har ätit massor av rätter med mango.

Fajitas med mango
Vietnamesiska vårrullar med mango

Smoothies såklart…

Vi kämpar också på med att ”äta ur” kyl och frys. Ni vet, när rätterna blir konstigare och konstigare cross-over och alla äter olika mat varje måltid. Ungefär där kommer vi vara mot slutet av denna veckan.

Nu öser det ner igen…

Kära Dagbok

Nu var det länge sedan jag hörde av mig. I mina tankar tänker jag varje dag på vad jag ska skriva men sedan tar jag mig inte tid…

Idag sitter jag iallafall i Bryant Park och dricker en kaffe med bulle i den drygt trettiogradiga skuggan.

Vädret har varit underbart de senaste dagarna. Vi har varit på stranden igen och även ute på partaj med våra kära vänner från Tampa-resan.

För att jag skulle se någorlunda normal ut på den här bilden var jag tvungen att ta bort all färg. Jag hade nämligen bränt mig nåt kopiöst i ansiktet, eller faktiskt på hela kroppen. En timme utan solskydd så var jag som en kräfta. Trodde jag hade skydd från mina resor söderut men icke. Synd att alla andra som inte är röda och svullna i ansiktet ser ut som spöken istället.

Annars väntar vi mest på semester. Två veckor kvar sedan är vi i stugan och ligger på bryggan med en iskaffe i handen. Hoppas kan man ju iallafall.

Vi kommer alla vara fullt vaccinerade när vi kommer hem. Även Nelle har fått sina två sprutor och det var inte helt odramatiskt. Hon hade nämligen tid hos ttandkirurgen för några veckor sedan och skulle dra ut fyra tänder. Har jag berättat det? Tänderna satt som berget och hon fick sövas mitt i ingreppet och sedan borrade, slet och bände kirurgen tills de var ute. Så här såg hennes mjölktänder ut.

Som bläckfiskar som växt fast i tandbenet. Sedan fick hon såklart infektion och he ätit tre sorters penicillin som hon nu ska ta sin sista dag idag. Lilla hjärtat. Men nu ska det väl vara lugnt ett tag. Tills dess att hon ska sätta på kedjorna som ska dra ner de nya tänderna vill säga… Men det tar vi till hösten.”

Med lite tur är det någon som kikar in här någon gång i sommar. Jag ska försöka skärpa mig.