Har vi inte alla våra bekymmer?

Jag vet att jag var lite kryptisk i mitt förra inlägg. Och jag vet att det finns de som oroat sig över min oro. Tack, det värmer. Men visst är det så att vi alla har lite bekymmer då och då?

Men jag är lyckligt lottad som har många nära relationer. Alltså familj, släkt och vänner som jag delar med mig till och som delar med sig till mig av sina gupp och dalar i livet. Det ger nyanser, insikter och balans i livet. Annars skulle man kanske lätt kunna tro att ”alla andra har det så lätt och bra”. Nej, vi kämpar alla på med vårt! Jag vet ingen där allt är hundra, gör ni? För det mesta, skulle jag nog ändå säga, så är det bra eller till och med toppen, men ibland kommer svackor.

Nog om detta.

Igår var jag på museum!

Inte svårt att gissa var va? American Museum of Natural History! Jag har otroligt nog aldrig varit där. Barnen har varit med kompisar, skolan etc etc och då blev det aldrig att jag gick dit. Kul var det iallafall att se dinosaurierna och valen.

En avdelning var ägnad åt människans utveckling och det visade sig (äntligen!) att jag är ett perfekt exemplar av Homo Sapiens. Urmänniskan, den kvinnliga, var 160 cm lång och vägde 54 kg. Mannen 170 cm, 65 kg. Japp! Där satt den – man är modellen.

Har ni det fint?