Ingen egentlig bloggtorka…

…bara less.

Bit för bit skalas av livet igen. Ingen skola, inga restauranger, inga resor, mindre och mindre sällskap, fler och fler i närheten som är smittade. Jag vet, vi har det alla likadant men likafullt lider jag.

I lördags promenerade vi iväg till East Village för att kolla in den nya väggmålningen på RBG, Ruth Bader Ginsburg.

Den ligger på 1st Avenue 11th Street mitt emot Michael Jackson.

Tycker det är så himla fint med de här målningarna och önskar vi hade fler i Stockholm. De skänker verkligen liv till staden!

Vi käkade sedan lunch inne i en restaurang vilket var sista helgen innan de stängde för ”indoor dining”, nu får man bara ta take away eller äta ute på gatan. Med tanke på att vi väntar på en snöstorm av det större slaget idag så blir det väl inte mycket med det. Så här såg det ut i morse med en timmes mellanrum:

Klockan 07.15
Klockan 08.15

Himlen har börjat bli svart, vi väntar på 2-3 dm snö.

Igår kväll var det spännande på annat sätt. Nelle kom hem från en kompis vid 20-tiden och när hon kom in luktade det brandrök. Hon sa att det luktade i hissen så vi ringde direkt till receptionen och berättade att vi kände rökdoft. 5 minuter senare blev den starkare och vi öppnade dörren och tittade ut – korridoren var rökfylld!! Snabbt klädde vi på oss och sprang 35 trappor ner! Richard ringde igen till front desk och nu blev det fart!!

Inom 5 minuter var det tre brandbilar, polis och andra utanför vår port och brandmän i full mundering. Det visade sig vara en brand i en torktumlare i tvättstugan och efter en halvtimme fick vi gå hem igen. Läskigt att bo högst upp ibland…

Annars då?

Det kan inte vara lätt att vara influencer i dessa tider

Snacka om idétorka när man ska skapa ”innehåll” i dessa tider. Vad ska man berätta? Det finns ju ingenting att göra!! Nu menar jag inte att jag är en influencer men min blogg bygger ju på att jag berättar i dagboksform vad jag gör…och i snart ett år så har dagarna sett (typ) likadana ut? Gör inget. Träffar ingen. Well well…

Igår tränade jag iallafall som vanligt med min träningsgrupp i Central Park. Vi har ju alla varit i ”karantän” sedan förra veckan så det var roligt att ses igen.

Jag var helg genomsvettig efter passet och känner mig lagom mör i kroppen idag.

Efter passet gick vi hem till Pia och blev bjudna på brunch. Så lyxigt! Hon hade först gjort en varm julapperol som var supergod. Liknar glögg fast med lite beska och gjord på vitt vin. Jag tog receptet och kommer testa göra det här själv någon gång.

Det var innehållet i min dag. Kvällen tillbringade vi hemma med Buddy som börjat hänga här igen.

Skulle ni vilja testa den finska Aperol-glöggen så kommer receptet här:

APEROL-GLÖGI
INGREDIENTS
2 oranges
4 dl semi-sweet white wine
4 dl aperolia
1 ps mulled wine spices
WORK STEPS
Wash the oranges thoroughly. Using another peeler, remove the orange layer of the peel from the other orange. Put the shell slices in a saucepan. Halve the orange and squeeze the juice into a saucepan. Cut another orange into rings.
Also measure the wine and Aperol in the pot. Add mulled wine spices. Heat slowly over low heat to allow the spices to extract. The drink is ready when it steams.
Pour the drink into cups and garnish with orange slices.

Nu tar vi helg va?

New York i juletid

Macy’s har kallats världens största varuhus. Det byggdes 1902 och flaggskeppsbutiken ligger på Herald Square vilket är på samma gata som vi bor, 34th Street. Varuhuset är 11 våningar högt och sträcker sig ett helt block mellan 6th och 7th Avenue.

I juletid brukar det vara hysteriskt här. När jag var inne igår såg det ut så här. Jag var bara inne på nedre våningen så det kan ju varit annorlunda uppe i varuhuset men det tvivlar jag på.

Alla svartklädda är personal.

Såklart är detta bra men man blir också nedstämd och deppig över hur vi har det i världen. Jag har sett bilder från Stockholm där gatorna är packade med folk? Är det verkligen så? Är Drottninggatan lika full som vanligt? Trängs folk inne på NK för att julshoppa?

Igår var det andra advent

Jag ligger hela tiden en dag efter så här kommer en liten sammanfattning av vår helg och andra advent.

Nelle hade kompis som sov över här både på fredag och lördag så jag var inte välkommen i hennes liv i helgen. Kan låta hårt men det är sant. UT! eller GET OUT! är numera vokabulär jag fått vänja mig vid. Morr!

Edward har också hängt med polare så jag har liksom blivit över. Det har inte känts ok att träffa någon heller eftersom jag inte vet vad Richards resultat är än…inte för att jag har varit exponerad men ändå. Så jag har hängt med mig själv.

På lördag var det uselt väder och jag gick ut en stund på eftermiddagen och handlade lite julklappar och saker till adventskalendern. Fattar inte att jag håller på med en sån fortfarande nu när barnen är 14 och 17 men de älskar det. Och lite populär vill man ju vara!

Varje morgon…

Igår så var det däremot strålande solsken men kallt. Jag gick ut med både mössa och vantar för att få ihop mina 10.000 steg om dagen. På 23rd St har de öppnat ett Friends-museum eller iallafall en utställning. Gillar man Friends, som både jag och Richard gör, så blir det här kul att kolla in. Caféet Central Perk ligger precis bredvid (uppbyggt antar jag) så det blir mysigt!

Målet för dagen var…bakning! Av Fabrique.

Köpte en av vardera och så delade jag och barnen och drack lite glögg. Vi tände vårt andra adventsljus och spelade lite kort. Glöm att ni får se barnen på bild i dessa dagar. Bilderna måste genom en massiv granskning för att få publiceras så ni får nöja er med det här. Inte många dagar kvar till dopparedagen nu.

Hoppas ni också haft en skön helg!

Nu har det blivit krångel

I onsdags så var Richard på en tillställning på jobbet. Det var en avskedsfest för en av de militära rådgivarna och det var några speciellt inbjudna gäster. Man hade gjort allt enligt regelboken och då smittan just här i New York bedöms som ganska låg så kände väl alla att det var ok. Samtidigt träffades vi fruar (och män!) från de nordiska länderna på en rooftop bar och inväntade att tillställningen skulle ta slut och sedan joinade de oss i baren. Eller ja, det är ju separerade bord. Sitta i baren kan man glömma! Vi var 10 personer, så många som man får vara och det blev en jättekul kväll som höll på nästan ända tills kl 22 när de stänger. (”Pensionär” som man är tycker jag det är en perfekt stängningstid!)

Dagen efter kom baksmällan. Och då menar jag inte från drinkarna utan att en person på tillställningen hade testat positivt på Covid-19. Så nu är alla som var där i själv-karantän och hoppas på det bästa. Richard har flyttat till en studio på Park Avenue och väntar…på måndag ska de testas och så får vi se. En sak som iallafall är positiv är att han inte hade någon kontakt med denna personen under kvällen annat än att han hälsade.

Men nog är det så kallat wake-up-call. Det är inte över och den bubbla man har ska man hålla sig i.

Men en för en kort stund kändes nästan allt som normalt.