Tonåringar

Det är så jobbigt att ha tonåringar att jag knappt står ut. Jag blir så vansinnig inombords emellanåt att jag vill skrika. Hur kan de vara så jobbiga?!?!

Att vara förstagångsmamma och ha en nyfödd bebis är ju jobbigt på sitt sätt. Allt är nytt, man är rädd att göra fel, att nåt ska hända, att den inte får nog med mat, för mycket mat…för lite sömn, att den är för varm, för kall…hela tiden är man där och ”på tårna”. Man vill ha och har total kontroll över allt i bebisens liv. Med tonåringar är det samma känsla tycker jag men man har noll kontroll. Noll. Är de glada? Ledsna? Har de kul? Har de kompisar? Är de utanför? Äter de för mycket? För litet? Hänger de inte litet för mycket på skärm? Varför har de slutat läsa? Mår de bra? Dåligt? Mår kompisarna bra? Dåligt? Är det där en bra kille/tjej? Dricker de? Röker? K n a r k a r?

Var ska du? Ut.