Egentligen tycker jag att man ska vänta med gran tills tredje advent men i år, 2020, gäller inga regler. Så…gran in innan den 1/12.

Hjälp!

”Haj och välkomna till Hajk!”

Helgen bjöd på underbart väder så på lördag åkte vi upstate New York för att gå på hajk. Inte promenad, h a j k. Jag hade googlat lite slött och hittat ett ställe, Gertrude’s Nose, som låg på under 2 timmars körning, 8-9 miles att gå och en riktigt vacker utsikt. Lät perfekt! Vi fick inte med oss Edward men väl vår Coronafamilj så vi såg verkligen fram emot dagen.

Resan dit var skön. Ingen trafik, fina vägar. Precis innan vi var framme passerade vi en liten stad som var otroligt mysig, New Paltz. New Paltz är en stad bildad av franska hugenotter 1678, välmående med ca 14.000 invånare idag. Såg ut som en typisk turiststad här på östkusten, mysiga restauranger, lyxshopping och så lite flum på det.

Det kostade $10 att parkera och sedan var vi iväg!

Det var stundom ganska blött och jag var glad att jag hade på mig mina nya goretexskor som jag köpte på höstlovet för 160:- Det var också ganska tufft bitvis, brant, halkigt men kul vandring! Efter ca 2,5 timme var vi framme på Gertrude’s Nose

Vi hade bara med oss kaffe, vatten och frukt och fick dela på familjen E’s picknick, så snällt. Det smakade underbart när vi satt där uppe på toppen i solen!

Några ungdomar hade satt sig allra längst ut på en utstickande klippa som inte ens satt fast i massivet utan hängde utanför så man fick hoppa ut över en skreva. Jag får ett ”sug i magen” av att bara tänka på det nu. Men det såg mysigt ut och de hade bra musik med sig.

Sen, som från ingenstans, blev himlen mörk och det började blåsa nåt kollosalt! Sen kom en droppe regn…. Alla vi som var där uppe packade ihop snabbare än snabbast och började går tillbaka…då började det storma, hagla!! Det var som ett skämt – från det där underbara soliga vädret till kaos. Det höll i sig i 3 minuter sen var det fint igen. Vi hann inte ens fotografera Gertrude’s Näsa!!

Och rätt vad det var så var vi nere på parkeringen igen. En underbar promenad på 4-5 timmar. Det här huset hörde till parken och skulle rivas fick vi höra. Vilket misstag! Jag skulle mer än gärna sitta där med ett glad vin vid brasan efter en lång hajk.

Minnewaska State Park. Väl värd ett besök!!

Inte som vanligt men ändå väldigt fin. Barnen ville inte hänga med. Nelle har åkt upstate med en kompis och hennes mamma och Edward hade noll lust att hänga med sina föräldrar tydligen.

Vi hade bestämt att fira med Anette och Martin som nu går under namnet ”Cousin Martin” för det här ÄR vår Corona-familj. Vi träffades redan klockan 14 för att laga mat tillsammans. Sedan åt vi kl 20, SAY NO MORE! Kalkon i ugn tar mycket längre tid än man någonsin kan tro. Men den blev toppen, kalkonen!

Sen hade vi sjukt många tillbehör till: garlic mashed potatoes, gravy, stuffing, cranberry sauce som traditionella tillbehör och utöver det sparris, sallad med sötpotatis, rostad potatis i ugn, grönkålssallad, brysselkål med bacon…

Vackert dukat, vin och efterrätt på det och vi blev föööör mätta!!!

Gänget som tar sig en nattsläckare. Sen blev det über hem med en matlåda till Edward som nog ångrar sig litet att att inte hängde med och åt iallafall.

Under kvällen så gjorde vi en runda för att inventera tre saker vi är tacksamma för. Familj kom på topp hos alla!

Det har varit en himla trist vecka förra veckan men nu är jag pigg igen. Fortfarande blir jag snuvig när jag går ut men det har jag varit de senaste 3 åren när jag går ut! Det hör till klimakteriet. Ja, så är det faktiskt. Det och så svettas man, plus en massa annat trist…nog om detta men nog är det opraktiskt i dessa tider med rinnsnuva. Man måste ”smygtorka” sig under masken så ingen ska se och få panik.

Under veckan som jag var risig så gjorde jag inte många knop och låg och vilade en del. Det är INTE bra för mina onda axlar, eller ska jag säga axel kanske, för nu är det mest vänster som gör ont. Igår gick jag för första gången på en dryg vecka till gymet och direkt gör det mindre ont. Konstigt med impingement, man måste träna sig frisk. Belasta. Men lagom så det inte blossar upp inflammation igen. Tråkigt är det med sjukgymnastik men nu är det nödvändigt. Jag väntar med löpningen till nästa vecka så kroppen är ok igen.

Hur går det för er med träningen så här när man inte ska gå på gym? Här i vårt hus får man skriva upp sig på en lista för det får max vara 12 pers i gymet samtidigt. Man har en timme på sig och man får hämta nyckel i receptionen där man på ett papper skriver under och intygar att man är frisk samt tempas innan sin gymtimme.

Vi har långhelg i helgen, Thanksgiving. Barnen har varit lediga hela dagen idag och Richard jobbade halvdag. Skönt! I morgon ska vi äta traditionell middag med våra svenska vänner och sen har vi inga planer. Så tråkigt att vi inte kan åka till Connecticut i år som vi brukar. Men inget är ju heller som det brukar i år…

Macy’s stora Thanksgiving Parade hålls utan publik…

…budskapet Believe känns lite ihåligt i år men det blir vackert nu när allt julpynt börjar komma upp.

Har ni förresten sett granen som de ställt på Rockefeller Center, New York Citys stolthet! Till och med den är ledsen i år. Snacka symboliskt. Bilden är en skärmdump från Instagram, jag har inte sett den själv. Jag hoppas verkligen den kvicknar till med lite julpynt och lampor på. Ska gå dit och kolla i veckan när den tänds.

Nämen då tar vi helg här i USA! Och så tycker jag vi tänker lite extra på vad vi faktiskt är tacksamma för.

Där uppe lyser den i mitt kök. Fin va?

Måste göra ett tillägg till mitt förra inlägg. Den här bloggen är till för er. Här görs ingen reklam för NÅT! (Ett och annat tips kanske men det får ni tåla…)

Så här får ni en dos svensk humor. Namnet på en restaurang på 31st St Manhattan igår.

Egentligen så älskar jag sociala medier. Att kunna hålla sig uppdaterad på vad vänner runt hela jordklotet har för sig på nästan daglig basis, vilken lyx! Men nu har det totalt ”tippat över” tycker jag. Visst är det ens eget ansvar att trycka ”ja” på vilka man ska följa men all reklam och allt influencerande står mig snart upp i halsen. Idag när jag öppnade min Instagram så räknade jag. Jag räknade hur många reklamposts m.m. jag var tvungen att scrolla förbi innan det kom ett inlägg från någon jag verkligen känner. 99! 99 inlägg var från sådana som på någon sätt vill påverka vad jag ska tänka, känna, köpa… Så sorgligt va? Vi vill ju vara nära våra nära i dessa tider. Jag hoppas det snart kommer en plattform som bara är till för människan.

Alltid rörig, alltid stökig – alltid FULL I GREJER.

Det var ju faktiskt längesedan jag visade hur vi har det nuförtiden. Här kommer en serie bilder där jag inte ställt någonting tillrätta utan så här har vi det. Vi kan väl börja i hemmets hjärta – köket!

Här ser ni stjärnan lysa över Manhattan. Mitt emot köket ligger ett sjukhus så jag tänker att de som ligger där blir lite glada av att se adventsstjärnan lysa för det är ju inte så vanligt här.

Tittar man ut från köket ser det ut så här. Lite återvinning som står och väntar på att nån ska ”få feeling” och gå iväg med kassen.

Vardagsrummet. Samma som förut. Minus skateboardarna. De ska ner i källaren när nån får ”feeling” för det.

Letar fortfarande efter mina röda julkuddar i linne som ligger någonstans. Kommer pigga upp litet i soffan. Bilden har för övrigt ett konstigt perspektiv. Liksom den nedan.

Går det inte göra soffan och mattan rättvisa?

Så kanske? Nja…

Sen bredvid vardagsrummet ligger Edwards rum. Bäddat dagen till ära. Och svårslagen utsikt.

Svårt att prata om vardagsrummet utan att nämna öppna spisen. Öppna spisen, som är enorm, delar av rummet på mitten och på vänster sida går man in i köket och på höger sida ligger Edwards rum.

I vardagsrummet äter vi också våra måltider. Det är ett allt-i-ett-rum. Oftast har vi duk på bordet men inte idag, den tvättades igår. Ljusen har brunnit ner och är släckta idag. Vi har ofta tända ljus eller värmeljus när vi äter middag tillsammans i familjen. På helgerna blir det mer och mer Vilda västern över måltiderna men på veckodagarna äter vi alla ihop. Alltid. Och som sagt ofta med både ljus och servett. (Tack IKEA!)

Vårt sovrum då?

Halvbäddat. Nya stjärnan ska upp. Här är det alltid lite stökigt. Där i hörnet har Richard arbetat sedan i mars så det kanske inte är så konstigt.

Vill ni se mer eller räcker det så här?

Höll ju på att glömma balkongen i novembermörker. Liten men jag älskar den!

Det är så jobbigt att ha tonåringar att jag knappt står ut. Jag blir så vansinnig inombords emellanåt att jag vill skrika. Hur kan de vara så jobbiga?!?!

Att vara förstagångsmamma och ha en nyfödd bebis är ju jobbigt på sitt sätt. Allt är nytt, man är rädd att göra fel, att nåt ska hända, att den inte får nog med mat, för mycket mat…för lite sömn, att den är för varm, för kall…hela tiden är man där och ”på tårna”. Man vill ha och har total kontroll över allt i bebisens liv. Med tonåringar är det samma känsla tycker jag men man har noll kontroll. Noll. Är de glada? Ledsna? Har de kul? Har de kompisar? Är de utanför? Äter de för mycket? För litet? Hänger de inte litet för mycket på skärm? Varför har de slutat läsa? Mår de bra? Dåligt? Mår kompisarna bra? Dåligt? Är det där en bra kille/tjej? Dricker de? Röker? K n a r k a r?

Var ska du? Ut.