Till alla Er som jag aldrig hörde av mig till

Jag har haft (och har!) sån ångest och dåligt samvete över att jag inte hört av mig till alla er som jag velat och tänkt träffa i sommar. Det blev för mycket! För mycket ångest. För mycket tårar och känslor.

Jag har ju tidigare berättat hur rädd jag har varit i och med Nelles operation och det har varit svårt för mig att prata om. Jag har blivit så ledsen varje gång jag har berättat om hur otroligt hemskt det var gå igenom att jag har varit helt utpumpad efteråt. Urlakad. Därför har det också låst sig i att träffa och prata med för många vänner. Jag har träffat några få som jag gråtit (tillsammans) med så mycket att det sedan ”varit över” och jag har tillåtit mig att tänka på annat. Nelle har känt likadant, hon har inte heller orkat. Vi har inte klarat av att vara sociala.

Sen har det ju tagit mycket av min tid de första veckorna efter operationen att bara vårda. Hon behövde ju hjälp med precis allt. Och hon, hon har kämpat.

Nu är vi på väg tillbaka och jag vill bara säga till er som vi inte träffat. Förlåt. Jag klarade det inte.

Ni är älskade av mig kära vänner!

Konsten

Nu har jag börjat packa och det är inte roligt. Vi har varit hemma i Sverige i hela 4 månader och då blir det ju onekligen så att man samlar på sig ett och annat, konst till exempel.

När vi vi var uppe i Boden hos mamma och pappa köpte jag på mig två stycken bilder av en lokal konstnär, Helena Bergman. Jag hade kunna köpa alla hennes bilder om jag hade haft råd, jag tycker de är så fina!

Färgerna kommer inte riktigt till sin rätt i oktoberkvällens glödlampesken och utan ramar men ser ni – gulliga va?!

Man hoppas ju att inte just våra resväskor blir kollade så att de viks eller blir knöliga.

Hur är det med er, har ni börjat köpa konst som ni gillar på ”äldre dar”?

Mera prover

Här är vi på UD/SIDA-kliniken igår igen. Eftersom Richard räknas som diplomat den här gången när vi är ”ute” så är vi i familjen också det. Jättekonstigt om man kommer från Arvidsjaur att titulera sig som diplomat, tro mig. För oss betyder det som sagt att vi har en ”egen” vårdcentral som ansvarar för vår vård när vi är ute. Innan vi åkte gjordes en hälsoundersökning på oss alla och i somras gjorde man en ny på barnen för skolans skull. Det är vår läkare där som hjälpt mig att få röntgen på knölen på min fot. (Jag har nu gjort magnetröntgen på foten då man tydligen inte kan se på vanlig röntgen vad det är. Ben är det iallafall, det är alla överens om. Får svar på torsdag.)

Nu hoppas vi att det är sista gången Nelle behöver ta prover på ett tag. Hon är påtagligt piggare och har färg i ansiktet igen. Bara nu proverna visar det också.

Efter läkarbesöket gick jag till Svenskt Tenn och handlade lite presenter till USA. Passerade Dramaten och nu på hösten var det inte en kotte som satt på trappan och lapade sol. Det var riktigt kyligt ute för första gången i år och när jag och min vän Kamilla var ute och tog en PW-promenad runt Djurgården lite senare på kvällen så såg vi att löven börjat släppa från träden. Kung Bore är i antågande.

Luften gick ur mig

Har haft all tid i världen att skriva men har inte orkat, det var som att luften gick ur mig när jag äntligen kunde börja andas igen. Känns som om jag hållit andan sedan i augusti. Ungen min är mycket piggare och har nästan inte ont alls. Har varit ute med kompisar och är arg som en vanlig tonåring igen. Vad kan man säga, livet går vidare. Ett kanske slitet men ändå användbart uttryck.

Tack för att ni brytt er och skickat uppmuntrande hejarop och saknat min röst.

Jag är tillbaka!

Arg igen!

Vi har köpt bil!!!

Rykande färska bilder på bilen! Nu väntar vi bara på de blå regplåtarna (och garage…) sen blir det åka av!

Har ni någonsin sett våra bilar så förstår ni att detta är stort. Vi räknade ut att vi har betalat ungefär lika mycket för den här bilen som vi sammanlagt lagt på alla våra bilar innan. Och vi har ändå varit ihop i 22 år. Vi köpte en gång en bil för 3000:-som höll i ett halvår. 500:-/månad måste väl ändå sägas vara billigt? Sen får man väl skrotvärdet tillbaka va?!

Maine och hummerfrossa med överdåd av prosecco står som nummer 1) på resor i höst.

Det har sina baksidor

Vi bor ju i en liten etta på 28 kvm, studio apartment heter det i USA. Det blir ganska tydligt att det är en studio när Nelle har skola till klockan 21.00 på kvällarna. Hennes studio.

För det mesta så kan jag vara i lägenheten under skoldagen men nu har hon haft prov två fredagar i rad kl 20.00-21.00 och då kan och får jag inte vara hemma för jag stöööööör. Bastun har såklart INTE varit ledig så…här sitter jag om fredagarna och kollar på Idol.

Fredagsmys! Hur har ni det?

Storkonsumenter av vård

Kanske blir det så? Ett uppdämt behov när man inte kan gå till sin husläkare som vanligt? Vad gäller Nelles vård så är den ju gratis eftersom hon är minderårig men att jag också skulle komma upp i frikort, på mindre än en månad – det var oväntat!

Idag ska jag göra ultraljud på min fot. Från ingenstans upptäckte jag härom dagen att jag fått en knöl på foten som inte var där så sent som 24/6. Hur jag kan veta det? Jag fotade mina fötter på bryggan en sån där härligt varm dag i somras.

Då såg foten ut så här, helt normal och med lackade naglar. Och idag…

Knölen som sticker ut.

Jag frågade vår UD/SIDA-läkare vad det kunde vara och hon skickade mig på ultraljud för att kolla. Jag tror kanske det är ganglion – eller en ”gammelknöl” som min kompis sjuksköterskan sa. Vi får se.