Jetlag

Nu har jag varit vaken i 2 timmar och klockan är 05.15. Den här förbannade jetlagen alltså!

Resan var fantastiskt skön. Att kunna ligga ner…jag säger då det – att vara rik har sina fördelar. Och då pratar jag inte om oss som (en gång!) fick uppleva denna lyx som sjukresa utan de som alltid reser så här.

Äta och dricka på riktigt porslin och med vanliga bestick.

Sova med skön kudde och täcke. En fin liten necessär med allt man behöver för en resa, strumpor, ögonbindel, tandborste & tandkräm, kam. Produkter inuti från Rituals då vi flög med KLM. Lånelurarna var såklart noise cancelling headphones.

Vi fick hjälp hela vägen av flygbolaget. Såklart var det inte nödvändigt för Nelle att åka rullstol men så är reglerna om man behöver assistans.

När vi landat så hämtade ”grabbarna” oss på JFK med nya bilen, vilken lycka! Båda två kastade sig ur bilen och kramade om oss – länge. Richard blev så glad att han tänkte krama om Nelle och liksom ”lyfta henne” och svinga runt, sådär som man gör med barn” men då fick Nellan snabbt stoppa honom för så ska man inte göra med hennes bröstkorg just nu. Kommer bli många människor hon kommer behöva ”säga till” närmaste tiden. Så lätt att glömma bort ju!

Nu ska jag försöka sova litet. Berättar mer i morgon…eller ja, idag då.