Har haft all tid i världen att skriva men har inte orkat, det var som att luften gick ur mig när jag äntligen kunde börja andas igen. Känns som om jag hållit andan sedan i augusti. Ungen min är mycket piggare och har nästan inte ont alls. Har varit ute med kompisar och är arg som en vanlig tonåring igen. Vad kan man säga, livet går vidare. Ett kanske slitet men ändå användbart uttryck.
Tack för att ni brytt er och skickat uppmuntrande hejarop och saknat min röst.
Jag är tillbaka!
Not on Stilettos in New York 2.0 
Underbart Lotta! Jag brukar hävda att det inte är något fel på vardagar – så länge alla mår bra 🙂 Helger är naturligtvis också härliga men livet består ju ändå av väldigt många fler vardagar…
Fotot på er är fantastiskt också – och väldigt talande ;).
Stor kram från mig!
GillaGilla