Nu har jag och Nelle varit tillbaka i 6 dagar så idag var det dax att testa sig. Klockan 16 kom doktorn hem till oss med sin lilla ”labväska” och Covid-testade oss alla fyra. Han dukade upp en liten bricka där testen skulle ställas, och medan vi väntade tog han fram maskinen som gör analysen och sedan började han testa.

Jag var först ut. Om ni inte testat er kan jag berätta hur det går till. En liten tops förs in i näsan och där snurrar doktorn runt den, ganska långt bak, först i ena näsborren sedan i den andra. Provet förs ner i en liten behållare som sätts in i en mätsticka….

…som sedan efter 15 minuter förs i i apparaten och läses av.

Negativa test rakt igenom, som väntat.

Så himla skönt! Nu kan vi känna oss (lite mera) fria.

Kanske, men bara kanske, jag kommer ur träningskläderna snart? HAHA!

Nu är det kväll och vi sitter och lyssnar på sista valdebatten. Det är verkligen svårt att stå ut att lyssna på presidentkandidaterna. Det är bara ”racka ner på den andra” och ”jag, jag, JAG!!!”

…av min kära moster idag. Min mormor och morfar, Hilma och Ruben. Och så jag.

Dagens träningspass avklarat. Check!

Jag kör en app som heter Sweat där man kan välja mellan en massa program med eller utan redskap. På taket kör vi HIIT utan redskap. Fruktansvärt under tiden (till och med så man svär) men alltså känslan efteråt.

Nu ska jag göra mig en smarrig smoothie. Vad har ni för appar när ni tränar? Har ni någon favoritsmoothie ni kan dela med er recept av? jag har aldrig gjort med proteinpulver utan alltid bara färska (frysta) ingredienser men kanske ska börja lägga till lite protein så här på ”ålderns höst”?

Nej, jag smyger mig faktiskt ut trots att vi sitter i karantän. En promenad i solen, en löptur – vi haaaaar inte Covid!! Och risken att vi blir smittade är ju lika hög här. Men, såklart ska man respektera reglerna. På torsdag kommer vi ta ett covid-test. Svaret får vi på fredag och sen när det visar negativt så känner jag mig lugn att jag inte sprider smitta.

Så här vackert var det ute idag. Det är liv på Manhattan igen men inga turister, nästan inga kontorsarbetare och många affärer och kedjor som aldrig kommer öppna igen. Har ni till exempel hört att Century21 gått i konkurs? Finns inte mer.

Eftermiddagen tillbringade jag i solen på balkongen, +21 grader var det som varmast idag och det var riktigt härligt, speciellt som dagen började med en helt annan utsikt.

Om ni bortser från hur trött och jetlaggad jag ser ut och att Edward står på en upprullad matta bakom resväskan – är inte detta en otroligt rolig bild? Hur lång kan man vaaaaa egentligen?

Nu har jag varit vaken i 2 timmar och klockan är 05.15. Den här förbannade jetlagen alltså!

Resan var fantastiskt skön. Att kunna ligga ner…jag säger då det – att vara rik har sina fördelar. Och då pratar jag inte om oss som (en gång!) fick uppleva denna lyx som sjukresa utan de som alltid reser så här.

Vi fick hjälp hela vägen av flygbolaget. Såklart var det inte nödvändigt för Nelle att åka rullstol men så är reglerna om man behöver assistans.

När vi landat så hämtade ”grabbarna” oss på JFK med nya bilen, vilken lycka! Båda två kastade sig ur bilen och kramade om oss – länge. Richard blev så glad att han tänkte krama om Nelle och liksom ”lyfta henne” och svinga runt, sådär som man gör med barn” men då fick Nellan snabbt stoppa honom för så ska man inte göra med hennes bröstkorg just nu. Kommer bli många människor hon kommer behöva ”säga till” närmaste tiden. Så lätt att glömma bort ju!

Nu ska jag försöka sova litet. Berättar mer i morgon…eller ja, idag då.

Uppe 05.00, packa ihop, tömma lägenheten, lämna nycklar, kasta sopor, taxi skynda skynda. Var på flygplatsen 3 timmar innan avgång…för att inse att det är Corona och inte en människa någonstans. Nelle höll på att explodera. Tydligen finns det en saying som säger ”earlier than a white family at the airport”, HAHA jag i ett nötskal. Idag var det gott om tid men då hann vi också med ett tonårsbråk och en gofrukost i KLM-loungen. Reser business pga Nellans tillstånd och njuter i fulla drag.

Nu lyfter vi om 5 – 4 – 3 – 2 ….hej då Sverige (för den här gången). Ses på andra sidan Atlanten!

Fick en fråga om vad som väntar oss när vi kommer tillbaka. Ja…det är inte helt lätt att tolka alla regler men jag ska försöka sammanfatta lite av vad jag vet. Såklart så gäller munskydd fortfarande för oss som för alla andra. Så fort vi lämnar hemmet är det munskydd som gäller. Vi kommer vara i karantän i 2 veckor. Under den tiden ska vi inte dela sovrum och badrum med andra familjemedlemmar och om vi eller de får symptom så måste alla stanna hemma. Vi får gå ut och handla och jag hoppas också att jag kan gå ut och träna(blink blink träningskläder hela dagen, host host!!).

För att Nelle sedan ska kunna börja skolan igen krävs ett negativt Covidsalivtest. Varje morgon så kommer ett mail från skolan där vi ska deklarera (bedyra!) att barnen är friska, fria från feber eller andra Covid-symtom. När det är gjort mailar man tillbaka och får en QR-kod som barnen ska uppvisa för att komma in i skolan. Tror de tempar också, kanske inte alla varje dag men det sker säkert kontroller. Iallafall har de sagt så. Lågstadiet har en ingång till skolan, mellanstadiet en annan och högstadiet en. I skolan är det typ ”snitslad bana” där respektive årskurs får röra sig i skolan. Jag föreställer mig ungefär som på sjukhus: ”följ den gröna linjen”. Barnen sitter en och en vid varje bord och har munskydd hela dagen. Endast hälften av eleverna är i skolan samtidigt så man går varannan dag i skolan och varannan dag sker undervisningen via internet i hemmet. Lunchen får man äta med en kompis vid sitt bord. Man får inte ”hänga”, sporta eller göra nåt av det som om är kul i skolan. Men hellre det än b a r a v a r a hemma.

Nu har vi packat ihop och är redo att åka hem. De senaste kvällarna här i Stockholm har varit helt underbara, kyliga men titta så vackert.

Det har varit fint att bo här de här drygt två månaderna. Har fått en ny syn på Östermalm och framförallt Gärdet och Djurgården. Det är så himla vackert. Lugnt. Fint. Men härom dagen hände nåt som fick mig att må illa. Jag var på svenskt tenn som jag berättade om tidigare och där småpratade jag med butiksbiträdet som själv verkade vara bosatt på Östermalm. Vi pratade om New York och Corona, förfasade oss över den nya spridningen i världen. Hon hade hus i Spanien och hade såklart inte kunna åka dit på länge. Sedan sa hon som i förbifarten att hon varit på Södermalm häromdagen och ”där skulle du se, ingen, precis ingen hade respekt för covid, det var folk överallt som trängdes”. Hon beskrev folket där ungefär som råttor som krälade runt och inte visste bättre. I den där meningen låg en sån negativ värdering. Jag borde såklart ha sagt nåt men jag kände att det inte skulle spela någon roll. Tänker man verkligen så om oss från söder? Tur jag bor där i så fall.