Besöket hos doktorn

Så var det då dax att träffa läkaren för sista gången. Jag tror snart vi har varit på alla avdelningar på hela Karolinska (nej nu överdrev jag men ändå – MÅNGA!). Idag var vi först på ”vanliga” barnröntgen som ligger på gamla Karolinska vid Barnakuten. Där har vi inte varit någon gång tidigare och då har hon ändå röntgats flera gånger. Fattar inte varför vi skickas runt till olika ställen varje gång?Sen skulle vi till Hjärta- kärl på Nya Karolinska där tydligen Dr Al-Ameri huserar vanligtvis. Nelle låg ju inneliggande på en lungcanceravdelning (NKS) för vuxna och vi har tidigare varit på barnröntgen där. Men också vuxenröntgen! Och blodprov på olika ställen varje gång. Möten på avdelning för Thorax, cancer, Akut och bedömning, you name it! Men det här verkade faktiskt vara Al-Ameris kontor också, sort of…

Han började med att berätta att röntgenbilderna såg bra ut. Stagen sitter där de ska. Lungorna såg bra ut, hjärtat hade flyttat sig tillbaka ”in i kroppen” (från att tidigare legat alldeles för lång ut på vänster sida), kort sagt var han väldigt nöjd. Bröstbenet har ändrat lite form från den senaste röntgen vilket inte är ovanligt och inget man kan förutse så resultatet hade ändrat sig litet. Nu måste hon träna upp bröstmuskeln, ryggen. Vill ni se hur det ser ut? Klart ni vill!

När man ser den här bilden förstår man på ett ungefär vad hon gått igenom.

Synd att jag inte kan visa hur det såg ut innan och efter på ”riktigt” men någon slags integritet har hon faktiskt. Hon har gett lov att visa den här bilden om ni undrar.

Sen pratade vi om fortsatt medicinering, att inte sluta för fort. Alla narkotiska preparat är utsatta vilket känns skönt. Vi pratade också om vad hon får och inte får göra. Läkaren berättade också att det var en oerhört svår operation där alla tänkbara resurser stod stand-by. Hjärtspecialist, bästa narkosläkaren, allt de hade. Han hade själv blivit helt förstörd i 3 veckor efter operationen och trodde han fått men för livet pga att det var så tungt och svårt. Han hade fått stå så snett och lyfta upp hennes bröstkorg under så lång tid att han fått fruktansvärt ont i ryggen efteråt. Först trodde han att det var ryggskott men när det inte gick över så var han rädd att han fått diskbråck för han hade ischias och hemskt ont. Ja vad ska man säga – jag grät när jag tackade honom för allt han gjort och det tyckte Nelle var pinsamt. Så klart. Men jag är säker att jag såg lite fukt i doktorns öga också.

När jag kom hem var jag tvungen att gå ut och gå en promenad. Det var så underbart väder och jag var tvungen att rensa huvudet.

Halvvägs på promenaden fick jag ett sms av en vän som jag skulle ut och gå med ikväll. Jag hade helt glömt! Snacka om hjärndöd…förlåt mig alla som jag inte hört av mig till men jag har inte klarat av det.

Så får vi åka hem nu då? Nej, inte än. De två första månaderna är de mest ”kritiska” och han rekommenderade inte att vi åker förrän om tidigast 2-3 veckor. Även om det känns tråkigt känns det också bra. Hon är inte redo att flyga, så är det bara. Nu får vi göra det bästa vi kan av de sista veckorna här hemma. Jag kommer åtminstone sova gott i natt.

Tvättad och insmord till en skinande glans. Godnatt!

2 reaktioner till “Besöket hos doktorn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s