…nu får det vara nog!!
Det finns så mycket att berätta om den här sommaren och det kanske kommer lite ”småglimtar” av den framöver men nu ska jag tala om varför det har varit helt tyst här på bloggen.
Jag har helt enkelt varit rädd. Jo, det är sant. Rädd på riktigt. Så där rädd ända in i benmärgen, ”att man inte kan andas-rädd”…så rädd så man gråter. Och jag kunde inte skriva om det. Varenda gång jag tänkte att jag skulle berätta om varför så tänkte jag att nu ”jinxar” jag allt…så jag har varit tyst. Att skriva på som vanligt och låtsats som ingenting gick inte heller.
Vad har då hänt?
Mitt älskade barn har gjort en jättestor operation. Planerad sedan många år, efterlängtad. Vi visste att den skulle vara stor, smärtsam och ta veckor att återhämta sig från men att den skulle vara hög risk och komplicerad, det visste ingen.
Nelle är född med trattbröst, en deformerad bröstkorg. Hennes bröstkorg har varit konkav istället för konvex. När hon var liten syntes den som en liten ”grop” i bröstbenet men ju äldre hon blev desto större blev den och var till sist som ett ”dike” hela vägen ner till magen. Lungor och hjärta var tillklämt och hennes axlar hade börjat rullas framåt av dragkraften från det kollapsade bröstbenet. Hjärtat hade flyttat sig till utsidan av bröstkorgen och skyddades endast av hinnor innanför revbenen. Man kunde tydligt känna hjärtat jobba på sidan av kroppen.
Vad har de gjort åt det då? Hon har genomgått en så kallad NUSS-operation. (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Trattbröst) Hon har satt in två stycken metallbågar under bröstkorgen som lyfter och tvingar bröstbenet och bröstkorgen till en ny, normal form. Eftersom hon hade så grav ”missbildning” (läkarens ord) så var det en mycket svår operation med risk för hjärtat. De hade all tänkbar personal på plats och det var svårt men gick bra. Jag var livrädd.
Den 17/8 opererades hon på Nya Karolinska i Stockholm och vi bodde kvar på sjukhuset i en vecka. Sedan dess har vi varit i konvalescens med en diger medicinlista. Operationen har gått bra och igår hade vi första återbesöket och allt ser bra ut. Jag är bortom tacksam.
Det är därför jag varit tyst. Men nu är jag redo att skriva igen. Hoppas ni är kvar.❤️
Not on Stilettos in New York 2.0 
Din ”tystnad” på bloggen har inte passerat obemärkt. Som läsare så anas någon bakomliggande anledning men denna sommar hade det ju kunnat bero på många saker då tillvaron är lite speciellare än vanligt i år. Kanske hade du slut på utrymme ännu en gång..? 🤔
Men, detta du nu skriver var oväntat och grep tag om hjärtat ordentligt. Förstår att du varit rädd!
Är så glad för Din/Nelles/Er familjs skull att allt har gått bra. 🙏 Hoppas på en god och snabb rehabilitering.
Många kramar till Dig! ❤️
GillaGilla
Tack Eva!❤️Det har varit minst sagt omtumlande.
GillaGillad av 1 person
Åh, jag grät när jag läste ditt blogginlägg. Förstår verkligen din rädsla. Så skrämmande att man som förälder också är helt hjälplös inför en situation och bara får lita på att andra lyckas rädda det absolut värdefullaste man har. Så skönt ändå att allt gått bra och att du har en stark fighter till dotter och att hon har dig till mamma vid sin sida Jag vill så gärna hinna ses innan ni åker tillbaka. Hör av dig när det kan passa och var det passar bäst!!
Kraam till er båda❤️
GillaGilla
Tack Noomi! Vet att du varit och nuddat vid den här känslan för något år sedan så du vet… Ja jag hoppas på dejt snart!🍷🍷
GillaGilla
Det brukar finnas förklaringar på det mesta (och nog har du varit saknad ♥️) …. men uj vad jag förstår din oro ♥️ . Välkommen ’tillbaka’ och jag håller alla tummar och tår att läkningen fortsätter lika fint.
GillaGilla
Tack! Det har varit en pärs utöver det vanliga.❤️
GillaGilla
Skönt att höra att det gått bra (hittills, för att inte jinxa). Förstår skräcken. Hälsa till N. Hon får krya på sig och ni båda får vila.
GillaGilla
Tack! Ja inget ”jinxing” här nu…😉
GillaGilla
Oj. Vilken nyhet eller hur jag ska uttrycka mig. Minns att du berättat om det här för länge sen. Vad skönt höra att Allt gått bra so far. Förstår nu också varför ni stannar så länge i Sverige. Antar det beror på operationen. Kram till er och hör av dig om du vill ha dina ljusstakar.
GillaGilla
Tack Annika! Ja det är därför vi två stannar. Min plan är fortfarande att hämta dem!✨✨
GillaGilla
Så härligt att höra att det har gått bra!!! Förstår din rädsla till fullo! Hälsa Nelle från oss! Vill ju tro att det finns någon skyddsängel där uppe också, som hjälper oss på något sätt…. ❣️
Kramar Anette
GillaGilla
Det tror jag med.❤️Vi hade ovanligt många påhälsningar av fjärilar i år🦋…vilka jag känner är en hälsning från änglarna som vi saknar här i jordelivet. Kram
GillaGilla
Åh vad ditt inlägg väcker känslor. Känner så igen mig i den där förlamande och djupa rädslan. När man inser att man aldrig tidigare varit där, att allt annat läskigt bara är en fis i rymden. Clara föddes ju med flera missbildningar på inre organ och genomgått flera livsviktiga operationer. Den tacksamhet man känner efteråt, den kärleken och den tacksamheten mot svensk sjukvård går inte att beskriva. Den känns. Ända in. Precis som rädslan innan. Är så glad för att det gick bra! 🤗❤️
GillaGilla
Åh, du satte verkligen ord på känslan. Ända in. Tack, Carina.❤️
GillaGilla
Välkommen tillbaka❤️
Styrkekramar från mig till er🤗
GillaGilla
❤️Tack!❤️
GillaGilla