Besöket hos doktorn

Så var det då dax att träffa läkaren för sista gången. Jag tror snart vi har varit på alla avdelningar på hela Karolinska (nej nu överdrev jag men ändå – MÅNGA!). Idag var vi först på ”vanliga” barnröntgen som ligger på gamla Karolinska vid Barnakuten. Där har vi inte varit någon gång tidigare och då har hon ändå röntgats flera gånger. Fattar inte varför vi skickas runt till olika ställen varje gång?Sen skulle vi till Hjärta- kärl på Nya Karolinska där tydligen Dr Al-Ameri huserar vanligtvis. Nelle låg ju inneliggande på en lungcanceravdelning (NKS) för vuxna och vi har tidigare varit på barnröntgen där. Men också vuxenröntgen! Och blodprov på olika ställen varje gång. Möten på avdelning för Thorax, cancer, Akut och bedömning, you name it! Men det här verkade faktiskt vara Al-Ameris kontor också, sort of…

Han började med att berätta att röntgenbilderna såg bra ut. Stagen sitter där de ska. Lungorna såg bra ut, hjärtat hade flyttat sig tillbaka ”in i kroppen” (från att tidigare legat alldeles för lång ut på vänster sida), kort sagt var han väldigt nöjd. Bröstbenet har ändrat lite form från den senaste röntgen vilket inte är ovanligt och inget man kan förutse så resultatet hade ändrat sig litet. Nu måste hon träna upp bröstmuskeln, ryggen. Vill ni se hur det ser ut? Klart ni vill!

När man ser den här bilden förstår man på ett ungefär vad hon gått igenom.

Synd att jag inte kan visa hur det såg ut innan och efter på ”riktigt” men någon slags integritet har hon faktiskt. Hon har gett lov att visa den här bilden om ni undrar.

Sen pratade vi om fortsatt medicinering, att inte sluta för fort. Alla narkotiska preparat är utsatta vilket känns skönt. Vi pratade också om vad hon får och inte får göra. Läkaren berättade också att det var en oerhört svår operation där alla tänkbara resurser stod stand-by. Hjärtspecialist, bästa narkosläkaren, allt de hade. Han hade själv blivit helt förstörd i 3 veckor efter operationen och trodde han fått men för livet pga att det var så tungt och svårt. Han hade fått stå så snett och lyfta upp hennes bröstkorg under så lång tid att han fått fruktansvärt ont i ryggen efteråt. Först trodde han att det var ryggskott men när det inte gick över så var han rädd att han fått diskbråck för han hade ischias och hemskt ont. Ja vad ska man säga – jag grät när jag tackade honom för allt han gjort och det tyckte Nelle var pinsamt. Så klart. Men jag är säker att jag såg lite fukt i doktorns öga också.

När jag kom hem var jag tvungen att gå ut och gå en promenad. Det var så underbart väder och jag var tvungen att rensa huvudet.

Halvvägs på promenaden fick jag ett sms av en vän som jag skulle ut och gå med ikväll. Jag hade helt glömt! Snacka om hjärndöd…förlåt mig alla som jag inte hört av mig till men jag har inte klarat av det.

Så får vi åka hem nu då? Nej, inte än. De två första månaderna är de mest ”kritiska” och han rekommenderade inte att vi åker förrän om tidigast 2-3 veckor. Även om det känns tråkigt känns det också bra. Hon är inte redo att flyga, så är det bara. Nu får vi göra det bästa vi kan av de sista veckorna här hemma. Jag kommer åtminstone sova gott i natt.

Tvättad och insmord till en skinande glans. Godnatt!

Rosendals trädgårdar

Halv elva träffades jag och min vän Annika idag för att ta en långpromenad på Djurgården. Jag går inte så långt bort ifrån Nelle men nu kan jag lämna henne ensam i några timmar utan att känna oro. Hon kommer upp ur sängen själv och orkar ta sig lite lunch om hon blir hungrig.

Vi gick först längs Djurgårsbrunnskanalen i det vackra vädret. Humorprogrammet ”Bäst i test” med bl.a. Babben Larsson och David Sundin spelas tydligen in där i ett hus på Djurgården. Iallafall var de där och filmade.

Ingen vidare kvalitet på den här bilden.

Sedan gick vi och åt en lunch i solen på Rosendals trädgårdar. Jag åt ungsrostad blomkål med brynt smör och lite annat gott och Annika en asiatisk macka.

Försök att inte kisa i solen! Ha!!!

Det blev en lång lunch i solen och jag tror vi båda var lite röda om nosen av höstsolen. 18 grader i skuggan! Så härligt att sitta och prata omgiven av så mycket vackert.

Kvällen tillbringade jag i en annan väns sällskap. En som karriärväxlat i vår ålder till nåt heeeelt annat. Så modig. Så roligt. Det blev en snabb öl på Valhallavägen. Sämre dagar än så här kan man ha.

Skolan är igång!

Nelles skoldag börjar 14.30 och slutar kl 21.00 här i Sverige. Lite kämpigt är det allt när man ska planera att träffa kompisar. Men sån tur ändå för henne nu när hon gjort sin operation. Hon är inte ensam heller, flera i hennes klass har fortfarande 100% remote learning eftersom föräldrarna är rädda för Covid. Vi får se hur det blir. Tids nog kommer väl någon på skolan bli smittad och då är frågan…får hela klassen stanna hemma? Hela skolan? Nelle tror att det bara är en tidsfråga innan skolan stänger igen om man får en ny smittvåg på Manhattan. Vi har iallafall siktet högt att döma av våra loppisfynd. Den här är till Edward.

Och sjalen ovanför med små prickar (den skulle inte varit med på bilden) är till mig. Jag tycker den ser lite ”dansk” ut. Effortless, som de är allihopa. Danskarna alltså. Lite som jag idag. Not!

More is more. Var på skogspromenad klädd så här idag.

Bodens konst

Kommer ni ihåg att jag visade er en väggmålning från Boden i somras. Med en räv? Det blev så lyckat och uppskattat att Bodens kommun (hm…tror jag?) kommer fortsätta att låta konstnärer göra väggmålningar i Boden.

Boden har tydligen en lång tradition av väggmålningar så det är ju himla kul. Det kanske blir Sveriges Williamsburg?

En av de finare konstverken här, tycker jag, är den här mosaiken som sitter på ett hyreshus i stan.

Färgerna är så himla vackra. Den är ganska stor men lätt att missa om man inte har ögonen med sig. Nästan mitt emot ligger den här som nog är bodens ”mest kända”

Vår helg har varit lugn och skön. Lite löpning, bastu och god mat. Hur har ni haft det?

Jag är brunett!

Eller iallafall mörkblond. Har färgat håret lite mörkare inför hösten och bara toppat längden. Nu ska jag spara ut det lite längre (om jag orkar) och kanske klippa lugg igen. Har inte vant mig vid färgen än och kanske måste ljusa upp några slingor till. Vi får se. Har iallafall ”dödat” allt solblekt och sommaren känns plötsligt långt borta.

Jag förstår varför influencers tar 40 bilder för att en ska bli bra. Jag, jag jobbar inte så. Snacka stirrig blick!

Jag och mamma fick en fin promenad längs ån ikväll. 9 grader och vindstilla. Nedan ser ni anledningen till promenaden. Vi var drabbade av ”palt-schwimen”.

Kärleken till denna rätt är evig.

Vi tog tåget norrut

Vi trodde nog inte det skulle vara möjligt att åka och hälsa på mamma och pappa något mera i år…men i takt med att Nelle mådde bättre och bättre och vi blev mera och mera ”less” på varandra, instängda i en liten etta, så bestämde vi oss. Vi tar nattåget upp! Sagt och gjort. Vi bokade egen kupé så Nelle skulle kunna ligga hela vägen om hon ville, vi packade ”lätt” (well…hon var ju tvungen ha med dator och lite annat till skolan) och så drog vi på tisdag kväll!

Munskydd på vägen i taxin dit och sen direkt in i vår kupé. Supermysigt! Vi hade med oss frukt och godis och somnade ganska snabbt om än kvaliteten på sömnen under natten var lite sådär.

Så underbart att vara i Norrbotten när vi vaknade! Vi har redan hunnit med lite loppisar och jag gjorde ett klart opraktiskt men praktiskt fynd. Stövlar! Min storlek, nästan oanvända för 300:- Men vilken plats de tar…

Vädret har varit underbart! Hög, klar luft och ca 11-15 grader. I morgon ska vi klippa oss och så har Nelle förstås börjat skolan online. Lite jobbigt är det förstås att ha skoldag från 14.30-21.00 men men..nu har vi det så här.

På vägen hem från min promenad idag stötte jag på den här skylten.

Valleby? Visst är väl det Lassemajas Detektivbyrå?