Vi åkte till ön idag

Varenda gång jag åker till Roosevelt Island så längtar jag tillbaka till ön. Den känns som hemma. Det är så himla härligt att man kan ta färjan dit på en kvart.

Vårt hus från ”andra sidan”, mot vattnet.

Det är ett stopp mellan oss och ön, Long Island City.

Efter lunch idag åkte jag och Nelle och hälsade på två av mina gamla vänner och deras barn på ön. Från färjeläget tar det ungefär 10 minuter att gå till hyreshusen Manhattan Park där mina vänner numera bor. Alla har, eller ska, flytta från The Octagon där vi bodde tidigare då hyrorna där har blivit så dyra att ingen har råd att bo kvar.

Vi gjorde inget särskilt. Gick en promenad i de underbara vädret. Drack en kaffe i skuggan. Pratade, pratade och pratade. Vi har ju inte setts på 3 månader så det fanns en del att avhandla. Det var som balsam för själen.

Slet av mig ansiktsmasken för en snabb bild i solnedgången. Masken har för övrigt gått sönder, ser ni det? Så himla usel kvalitet på de nyproducerade maskerna.

Sista färjan tillbaka gick strax före klockan åtta, precis när solen var på väg ner. På vägen till båten mötte vi en gammal vän, som liksom oss inte hade träffat nån på flera månader. Än mindre väntade han sig att se oss som han inte sett på 5 år. Så kul! Vi bestämde att vi ska gå ut och äta på vår favoritrestaurang L’Entrecôte senare i sommar. Om den öppnar igen…

Vi hann hem till ytterligare en vacker solnedgång. Richard hade satt upp en tv i Nelles rum, a.k.a. gästrummet, så nu blir det ”lyx” att bo där. Tv:n köpte vi begagnad för 300:- i huset

I övrigt var det här det mest spännande som hänt i helgen. Vi gick ner till Freedom Tower och The Oculus. Fortfarande finns det inte en käft i lokaltrafiken… En ”vanlig” dag skulle säkert 100.000 människor passera just precis här.