Deppigt

Just nu känns det faktiskt lite tungt. Vi har haft det ok de här veckorna men för varje dag känns det mer och mer hur onormalt det är att tillbringa 24 timmar per dygn tillsammans med familjen. Ok, vi kanske går ut nån timme ibland men ni fattar. Det ser inte ljust ut vad gäller vår hemresa heller. Om SAS inte kommer igång att flyga måste vi tänka nytt. Jag längtar efter stugan, bada i sjön, gå barfota…

Om jag ska försöka dra fram nåt positivt så är det väl att man på ett sätt kommit närmare sina tonåringar. De har ju ingen annan att ”vara med” så det finns stunder då de faktiskt väljer att vara med mig. Att spela ett spel, prata en stund, laga lite mat, se en film…komma in på kvällen bara för att ge en kram. Det är mysigt.

Men jag har fått nog. Idag deppar jag. Ska försöka ta nya tag i morgon. Nu drar jag på mig träningskläder så jag kan gå ut. Tror Central Park och lite FAKE natur kan göra susen.

Vi hörs!

2 reaktioner till “Deppigt

  1. Måste vara hemskt att vara nästan helt inspärrad. Vi (Sverige) har det lindrigt i jämförelse. Ska vi sätta ett slutdatum? Till Midsommar är det här över?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s