Den enskilt viktigaste insikten under den här krisen är att umgänge med vänner och familj är allt. Mänsklig kontakt! Att ses! Att vara tillsammans! Vad spelar det för roll om du har ett nytt kök, nya skor, en dyr klänning, gör en kul resa, lagar en kanonmiddag, kör en dyr bil, dricker ett gott glas vin…om du inte kan dela det med någon?

Läser du det här betyder Du allt för Mig!

(Nej jag är inte deppig – bara insiktsfull och tacksam över det jag har.)

Nu kan man beställa masker från vanliga affärer som sytt upp ”sina egna” designs i matchade färger till senaste kollektionen. Lovar att de kommer sälja som smör.

Så idag var jag redo! Har frusit så många gånger i kön utanför Trader Joe’s så idag tänkte jag att jag klär på mig rejält (!) för den förväntade timmens köande i 7 plusgrader och duggregn.

Blir ni förvånade om jag säger att det här var dagen det inte var någon kö? Nähä det blir ni alltså inte? Gissa om jag svettades som en galning i butiken idag?? Munskyddet gav liksom en extra dimension till den instängda känslan. Jag hade på mig: tjocka sweatshirtbyxor, ullstrumpor, underställ, T-shirt på det, fleece, dunkappa (ja, K A P P A), mössa, ullvantar och halsduk. Hahaha, kan ni fatta hur varm jag var?

Är så less på det här nu. Så less. Vi har hyrt en bil i helgen. Jag är beredd att åka. Precis. Var. Som. Helst. Har ni nåt tips?

Nästan alla som varit turister i New York har varit ner till Wall Street och tittat (och tagit på) The Charging Bull som står där mitt i Financial District.

Jag googlade Wall Street Bull när jag var där för att få lite information och det är svårt att förstå att det brukar vara tusentals människor där varje dag. Idag var jag helt ensam.

I Financial District står också Fearless Girl och henne hade jag inte träffat tidigare! Vilket konstverk. Mitt framför New York Stock Exchange står hon, med armarna på höfterna och högt buret huvud. En modern Pippi Långstrump. Jag älskar henne!!

Som ni ser har vi haft regn idag men det gjorde inget för det gjorde att jag även fick njuta av Fearless Girl helt ensam. Jag kan bara föreställa mig hur det brukar se ut här en ”vanlig” eftermiddag runt lunchtid.

Sen vandrade jag hem genom Tribeca och SoHo. Dagdrömde om alla kändisar som bor där när jag gick förbi alla lyxbutikernas men såg ingen såklart. Alltså – jag såg INGEN!

Vid Flatiron stannade jag på ett byggvaruhus och handlade med mig en pelargon och en jordgubbsplanta. På riktigt bara en men den hade en liten kartig gubbe redan så jag är hoppfull bara jag kan få lite mera jord till den. Vi väntar fortfarande på resterande bambu till balkongen och en matta och lite kuddar. Sen är det bara att mysa på.

Här blommar syrenerna redan. Våren är på max! Alla löv har börjat slå ut och jag skulle tro att vi har helt grönt till nästa helg efter det här regnet.

Men ni då? Har ni haft en fin helg?

Här har ni dagens skratt, varsågoda!

Hej! Vi lever. Har tråkigt. När jag kommer på nåt spännande att berätta så återkommer jag.

Men just ja! Det här är kursen jag skrivit in mig på. Hittills har jag tittat på några föreläsningar online samt gjort de tester som ska göras. Man mäter sin personliga ”wellbeing” före och efter kursen med ett testinstrument. Man identifierar också sina starkaste personlighetsdrag vilka man använder i övningar under kursen. Det finns enligt detta instrument 24 stycken character strengths, personlighetskaraktäristiska (men långt ord, eller!!??) som man i testet rangordnar utifrån hur starka de är i personligheten. De fyra starkaste jobbar man sedan med. Kan ni gissa vilka som är mina fyra starkaste?

Ända sedan vi hamnade här i New Yorks ”on pause” har vi fått höra, och innerst inne vetat hur viktigt det är att upprätthålla rutiner och normalitet fastän man sitter ”inspärrad” i sin lilla bubbla i lägenheten. Det började ju ganska jobbigt med att barnen hade påsklov i 2 veckor, för då tappar man ju liksom allt vad gäller mattider, läggtider, skärmtid o.s.v. Men jag tycker ändå att vi försökte. Frukost, lunch, middag. Träna. Duscha. Pyssla med nåt däremellan. Och så träffa våra vänner utomhus nån timme på helgen. Repeat.

Nu känner jag mer och mer hur konturlösa dagarna blivit. Allt flyter ihop. Kanske särskilt för mig som inte har något jobb att ”gå till”. På dagarna sitter ju Richard och barnen vid varsin arbetsplats och jobbar men nu tycker jag mer och mer att veckodagarna och helgerna går ihop. Vi äter på lite olika tider för alla har inte lunch samtidigt. Vi är uppe senare än vanligt för vi kan ju sova ”in i det sista”. Ingen stressar för att göra sig i ordning på morgnarna och sällan är det någon i familjen som har någonting annat än mysbrallor på sig nedtill.

När jag skriver det här är klockan 16.25 på en tisdag…tror jag. Jag har precis badat och ligger i soffan i pyjamas. Nelle ligger bredvid och även hon har pyjamas. Vi har tappat greppet! Konturerna. Det spelar liksom ingen roll längre. För första gången fattar jag hela innebörden av on pause.

Önskar bara vi visste vad vi väntar på.

Jag har iallafall skrivit in mig på en kurs på Yale. Ja, faktiskt! En gratiskurs som är så spännande. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.

Det finns två svenska godisaffärer på Manhattan. Den ena heter Sockerbit och ligger i Greenwich Village och den andra, BonBon (för oss nyupptäckt!) ligger i East Village, vilket ligger mycket närmare oss. I påskas hade jag tänkt köpa lite godis till barnen men fick aldrig till någon onlinebeställning så det blev inget. Men så gick jag av en slump förbi BonBon i lördags och de hade öppet! Man fick handla genom glasrutan utanför butiken och peka på de sorter man ville att de skulle plocka. Som svensk var det ju en barnlek, man vet ju precis vad allt är och vad man gillar!

Lördagskvällen blev en höjdare med smågodis och ett favoritspel, Ticket to Ride.

Skålen var full som ni ser på översta bilden. Vad tror ni att det kostade?

Oavsett så var det värt det!

…vi och tusentals andra människor! Det märks att New Yorkarna inte klarar att stanna inne längre. Central Park idag kändes nästan som en vanlig söndag med människor överallt, men alla i mask och med avstånd från varandra. Det gick inte att sitta inne en dag som denna när termometern visar på 17-18 grader och det är strålande sol.

Alla träd har den skiraste, vackraste grönska man kan tänka sig.

Jag promenerade med min väninna och Richard och hennes man cyklade med barnen. Vi gick nästan hela parken runt, ända upp till reservoaren och runt den. Sammanlagt fick jag ihop 19,6 km idag. Killarna cyklade iväg till en mexikansk restaurang och handlade med sig en pitcher Margarita, guacamole, salsa och så umgicks vi nån timme i gräset ute i friska luften.

Förutom folk så har parken börjat fyllas med musikanter och gycklare (vad kan man annars kalla de som står och gör jättesåpbubblor med gamla galgar från kemtvätten, artister?) och på filtar satt familjer och hade picknick.

Vägen hem blev en pärs! Nåt man inte tänker på när man är ute nuförtiden är att det inte finns några toaletter någonstans. Allt är ju stängt! Inga offentliga toaletter, inga hotell, ingenting. Som dam i medelåldern, efter att ha druckit vatten efter träning, kaffe och Margarita kan det bli lite krisigt. Jag tror några herrar på 5th Avenue fick sig ett gott skratt idag. Det där med att stå med benen i kors är ingen myt. Say no more!

Nu tar vi nya tag inför nästa vecka som börjar 07.15 i morgon bitti med ett träningspass online som Richards kollega håller i.