På förmiddagen gick jag ensam ut på en promenad. Barnen sover länge på morgnarna och Richard jobbar ju som ”vanligt”. Planen var att jag skulle gå över till Hudsonfloden och kolla in sjukhusskeppet som kom igår. Det ligger parkerat (säger man så med båtar?) på 46:e gatan längs med floden och ska ha cirka 1000 sängplatser om jag fattat det hela rätt. Tillsammans med Javits center och fältsjukhuset i Central Park så ska det kunna avlasta sjukhusen. Men jag kom aldrig så långt. Det blev så läskigt att gå på andra sidan 5th Avenue och runt omkring Port Authority. Där är det gäng av hemlösa som ”tagit över”. Det har alltid varit en samlingsplats för de som är utstötta från samhället (det är en jättestor busstation) men nu blev det så otroligt tydligt när det inte är någon annan där. Jag blev faktiskt rädd och gick hem istället.

Så här tomma gapar gatorna runt Times Square. Jag träffade av en slump en norrman i 20-25-årsåldern som blivit evakuerad från Santiago. Han hade några timmars väntan i New York och tyckte det var helt fantastiskt att kunna gå och se allt utan trängsel. Hoppas han tog sig hem.

Efter lunch gick jag och Richard på en till ”lufta-oss-promenad” med Buddy, grannens hund.

Vi gick till Sutton Place som ligger mellan Queensboro Bridge och oss, 1-2 km hemifrån. Jag hade någon gång för flera år sedan läst att här bor Generalsekreteraren (för FN) och mycket riktigt, när vi googlade var någonstans det låg så stod vi i princip framför porten. Residenset ligger på 3, Sutton Place.

Bakom huset fanns en tillhörande jätteterrass täckt i murgröna och blommande magnolior. Så vackert!

Med tanke på Security så är inte bilderna de bästa.

Sen gick vi hem och då hade vår nya grill kommit! Visst har vi grill på taket men nu när allting har stängt så bestämde vi att unna oss. Nåt kul kan man väl iallafall få ha!

Så ikväll blev det grillfest!

Även Buddys kompisar praktiserar tydligen social distancing.

Jag älskar den här tvålen. Kommer ni ihåg att jag köpte en Aleppo-tvål precis när vi flyttat hit? Nu har den tagit slut och jag har beställt en ny.

Jag har inte använt någon annan tvål än den här sedan i höstas. Den passade inte mitt hår, jag tyckte det blev för fett och strävt och svårt att ha och göra med, men på kroppen är den underbar. Torkar inte ut, doftar ingenting och räcker lääänge. Mina barn har börjat kalla mig för ”Karen”. I USA är det en mamma som ”handlar organic”, kör SUV, kallar på managern när nåt är fel…ja läs här och få er ett garv. Gissar att Aleppo-tvålen kvalar in ganska bra. Men om ni inte har nåt emot att vara ”en Karen” så kan ni ju prova.

Läser ni nyheter så ser ni hur illa det är och bedöms bli här i New York. Det känns inte längre kul att vara kvar, för första gången känner jag oro över hur situationen i staden kommer bli.

Det är sjukt att behöva gå och handla så här.

Det är sjukt att behöva stå i kö i 100 meter utanför mataffären. I regn.

Jag längtar hem. Till nåt normalt. Det är ju bara det att ”hemma” är här just nu.

Dax att börja smörja sig för att promenera på västra sidan också.

Jag har inga nyheter. Vi är hemma, lyssnar på myndigheternas uppmaningar om att stanna hemma och isolera sig. Igår fick Richard tag i en box med handskar för $8 så nu ska vi väl också börja använda handskar när vi går och handlar, tvättar med mera.

Ligger där vi dörren så man inte ska glömma bort.

Ser ni att jag börjat ”tapetsera” dörren med roliga bilder? Kort från butiker, klistermärken och annat kul ska pryda hela dörren när jag är klar. Fäster med tejp eller kludd. More is more är ju lite av min inredningsfilosofi. Plus att det ska vara gratis. Jag tänker mig att det blir som ett eget konstverk?

Förra helgen hämtade vi ett arkivskåp hos en granne här i huset. Hon gav bort det då hon inte längre använde det. Superbra för oss! Stort, låsbart och nu står det i sovrummet med alla Richards sladdar, papper och annat junk. Så nu ser det faktiskt riktigt fint ut om än lite trångt. Kan visa mera bilder här hemifrån om ni vill se? Eller en liten film?

Så här låter det på Manhattan just nu. Sirener dygnet runt men man hör också fågelkvitter när bilarnas brus lagt sig.

Overnight oats. Har ni testat det? Det är lika poppis här i USA som chiapuddingen var för några år sedan. Man kan köpa den ungefär som en risifrutti i mataffären eller såklart göra själv. Jag trodde man skulle värma den innan man åt den och bland det äckligaste jag vet är havregrynsgröt – så nej tack, har jag tänkt. Tills jag fattade att man äter den KALL. Jag som älskar havregryn!

När jag var liten och sov över hos farmor och farfar i Strycktjärn, Älvsbyn så åt jag och farfar antingen ”smolanedi” (smulat tunnbröd med lingonsylt och mjölk) eller fil med havregryn och lite socker till frukost. Det skulle vara tillräckligt mycket havregryn för att bli en gröt…ungefär som overnight oats. Cirkeln är sluten!

Jag googlade fram ett recept igår kväll för att testa. Hittade ett från Food Pharmacy och freestylade med det jag hade hemma. Lika delar havregryn och mandelmjölk, pumpakärnor, mandlar, frystorkade blåbär, kanel och en puff kardemumma. Så himla gott. Och nyttigt. Testa om ni inte gjort det!

I år firar jag och Richard 20-årig bröllopsdag. Porslinsbröllop, så fint, eller hur!? Vår vana trogen så kommer vi säkert att glömma bort att fira vår bröllopsdag. Vi har då iallafall de senaste 19 åren varit riktigt dåliga på att uppmärksamma denna dag. Får se hur det går i år.

Den 17 juni 2000 gifte vi oss i Edsviken i Sollentuna och det var en fin sommardag med lite regnstänk som ju bara betyder tur. Vi hade då varit förlovade i drygt 2 år, sedan den 31/5 1998. På Mors Dag. Den dagen firar vi aldrig heller. Alltså vår förlovningsdag, den kommer ju lite i skymundan av Mors Dag.

Första gången vi träffades var på Karlbergs slott och den historien känner många till men vad ni inte kände till, och jag totalt har glömt bort, är att det finns ett ”porträtt” målat av mig och mina vänner den kvällen, innan vi gick till Karlberg. Vi värmde litet på en bar i Vasastan innan vi gick till själva festen på Karlberg och där var det en man som ritade av oss tre. Min väninna har sparat och ramat in den fina bilden och nu har jag fått lov av henne att dela den med er.

Jag är hon till höger som det ju också tydligt står på bilden. Jag blev så glad att se denna bild igen. Det här var ju långt före mobilernas tid (iallafall med de kameror som finns idag) så man har inte så mycket dokumenterat (om man inte var intresserad av just fotografering). Därför är det extra roligt att ha denna bild. Och nu har vi ännu ett datum vi kan glömma bort att fira. Datumet 28/4 då vi ”fick ihop det” första gången!

14 mellan varje våningsplan, 35 våningar – fyrahundranittio steg totalt. JAJAMÄN jag gjorde det! Men jag ska säga er att det var jobbigt. Första 10 våningarna gick ganska bra, raska starka steg. Sen var jag tvungen stanna litet och pusta. Pulsen går upp i Max nästan direkt! Efter det fick jag vila nästan var femte våningsplan och till sist var tredje. Mjölksyran brände bra i benen.

Skönt att hitta en träningsform som håller även om vi får husarrest. För Coronan verkar inte bromsa sin framfart i den här staden.

Nu ska jag stretcha, vi hörs!

Apropå träning!!

Jag pratade i telefonen med en kompis idag och hon berättade om en man som hon hört talas om som varje dag, trots att vara sjuklig och hemmasittande i karantän, fick ihop 12.000 steg hemma i 3-rummaren. Snacka om spår i parketten!

Då föddes en idé! Vårt gym är stängt, alla gemensamhetsutrymmen är stängda och man får inte träna ihop med andra. Men. Vi bor ju på 35:e våningen. Ingen kan väl hindra mig att ta trapporna upp! Det måste ju vara kanonbra träning. Hissen ner (jag har ju dåliga knän) och så gå trapporna upp en eller kanske två gånger. Måste ju höja pulsen rätt rejält! Ska testa i morgon, sen får ni en utvärdering.

FDR (Franklin D Roosevelt) Drive är en väg som alltid har trafik. Den går längs hela Manhattan på East River-sidan och är en flerfilig motorväg som aldrig är tyst. Aldrig. FDR ligger precis bakom vårt hus och i förmiddags när jag var ute på min ensamträning, i regnet, såg det ut så här. Inte en bil.

Overkligt! Om man har varit här i New York så förstår man hur konstigt det här är. Sen kom det såklart lite trafik men just när jag passerade i vår korsning så var det helt tomt.

Ute var det också folktomt men det var ändå värt att gå ut i ösregnet, så skönt att få röra på sig litet. Man blir lite handfallen när man inte har sin frihet. Jag försöker hänga med i nyhetsrapporteringen men det blir lätt att man blir stressad. 20.000 konstaterade fall…samma nivå som i Italien…inte nog många respiratorer…en död i timmen – vem vill egentligen veta det?? Var tvungen att handla idag också. Vi har ju beställt mat online tidigare men den servicen är så ”back-logged” att man får vänta en vecka på sin beställning om man ens får en slot. Jag gick till vår vanliga affär, Trader Joe’s, och handlade mat för ca 4-5 dagar. Tänker att vi ska ha så vi klarar några dagar om vi skulle bli sjuka och inte ens kommer ur sängen. Pratade en stund med den som jobbade i kassan på Trader Joe’s idag. Han hade hört talas om Löfvens tal igår. En avlägsen släkting till honom var med och grundade ACNE och den personen hade tittat på talet igår och skickat mail och länkar till hela släkten så de skulle kunna titta på hur Sverige hanterar Coronakrisen. Föredömligt enligt honom. Jag undrade hur han visste att jag var svensk? ”Well, your Fjällräven and your hat sorta gave you away”.

Sen var det det där med toapappret. Det är det sämre med…bara 4 rullar kvar. Living on The Edge.

I övrigt har vi kollat klart på Kalifat som från och med den 18 mars finns på amerikanska Netflix. Så bra! Tips om NI hamnar i karantän. Kram till er alla!