Både jag och Richard hade för trångt för tänderna i munnen och har bägge dragit ut (minst?) fyra tänder var för att få mera plats. Vi har också haft tandställning båda två så vi trodde oss veta hur det var. Men man måste ändå säga att det utvecklats sedan 1983. (Pensionärsvarning!!)
Som jag kommer ihåg så tog det låååång tid att sätta på eländet. Och så gjorde det förfärligt ont. Inte bara att det spände utan de där ”metallplattorna” på tänderna var tjocka och skavde på insidan av munnen/läppen. Nu så är plattorna mycket mindre och verkar rundare och mjukare. De är gjorda av genomskinlig plast och så kan man välja färg på utsidan så man blir ”fin” i munnen. Det fanns hur många färger som helst att välja på. Nelle valde ljusblå.
Efter besöket fick hon med sig en uppladdningsbar tandborste, tandkräm och lite andra produkter för att kunna sköta tänderna på ett bra sätt.
Efter (och innan) slentriangrälade vi litet om allt möjligt. Städning, hålla ordning, komma ihåg saker såsom nycklar, busskort etc. läxor, cykelhjälm, SKÖTA SIG. Det har varit en helt ok dag som avslutades med chokladglass i sängen. Dekadens eller dekis?
Not on Stilettos in New York 2.0 