50! Jag återkommer när jag återhämtat mig från firande.

Den här klockan har varit trasig i minst 10 år. Jag tror vi köpte den när vi bodde i Tampa 2005-2006 och den höll bara nåt år innan den lade av. Först slutade ögonen funka, sen svansen och tillsist även själva klockan. Vi har försökt laga den flera gånger, bytt batterier, inget har hjälpt. Tycker ändå den är så fin så den fick följa med på resan som en inredningsdetalj. Men nu ska ni få höra. Exakt kl 18 ikväll, dvs midnatt i Sverige (när jag alltså fyller 50!) så började den funka?? Från ingenstans när jag och Nelle stod i köket och lagade middag så började den gå igen. Klocka, svans och ögon. Är inte det konstigt? Det är ett tecken!! Måste bli ett riktigt bra år det här.

PS Nej, jag har inte blivit galen.

Tonårsrum, vad säger ni om det? Jag minns att det var ”lite konflikter” (host, host!) hemma i Arvidsjaur när jag var tonåring gällande mitt sätt att hålla ordning på mitt rum, mina kläder, saker, träningskläder med mera. Men ALDRIG trodde jag att det skulle kunna provocera mig så mycket som förälder! I den här damens rum ser det vanligtvis ut som det bor en 5-6 stycken crack heads här. Jag vill inte ens gå in utan stänger hellre dörren. Vad hände? När förlorar de allt sans och vett vad gäller hålla ordning? Och när kommer det tillbaka?

Men idag är det fint, för ikväll kommer det besök. En kär gäst. Följ med här så får ni veta vem…

Tills dess njuter jag av min sista dag som ”förtio-nånting”. Bifogar en bild av mig när min mamma fyllde 50 år.

Hur. Kan. Livet. Gå. Så. Fort?

Hahahahaha!!! Jag tänkte jag skulle visa er min härliga löprunda men när jag kom hem och tittade på filmen ser det mer ut som något taget ur en skräckfilm. Och på ett sätt var det ju det också. Blåsigt, kallt, motvind(både dit och hem??), tungt i både andning och ben. Grått ute. Men jag bjuder på det. Här har ni ett gott skratt från kajen till East River!!!

Kom ihåg att bästa träningen är den som blir av./Dukt-Ulla

Igår kväll var hela Madison Square Garden färgad i LA Lakers färger lila och gult och ikväll så har man tänt Empire State för att hedra Kobe Bryant som så tragiskt gick bort i en olycka igår. Här är landssorg.

R.I.P.

Väldigt sorglig staty men fint att någon lagt olika värmande plagg i plastpåsar runt omkring till den som behöver. Det är ganska vanligt med människor som tigger här. Alla åldrar, färger och levnadsöden som det verkar.

…så är det när barnen kommer till mig, kl 21.20, på en söndag kväll och säger:

”mamma, jag vet att du brukar säga att man inte ska komma till dig kvällen innan man har ett stort projekt i skolan due tomorrow, men…..”

Så här ser påminnelserna ut min kalender i morgon:

Fråga inte. Men jag har ju varit med om värre…tex när Edward skulle vara egyptier dagen efter, kommer ni ihåg? Kreation skapad av örngott, tuschpennor, färgat papper och klister samt saker som jag rotat fram i gamla smyckeskrin och lådor.

Eller den Mesopotamiska buffén som vi skulle trolla fram kl 21.00 en söndag?

Det är en prövning att vara förälder.

Det var helt underbart väder idag. Sol, varmt – nästan vår i luften! En långpromenad var man nästan skyldig det fina vädret.

Richard hade aldrig gått över Brooklyn Bridge förut så vi bestämde oss för att gå ner till Lower East Side längs East River och över bron. Det var ljuvligt.

När vi kom ner till brofästet så käkade vi lunch vid Seaport District och sen började vi promenera över bron.

Mitt på bron hör vi hur någon ropar. ”RICHARD, hallå!!!!”. Otroligt nog träffar vi en kollega till Richard och hennes make och två barn som heller aldrig gått över bron, trots att de bott här i Brooklyn i flera år. Vi pratade en stund och sen gick de vidare in till Manhattan och vi till Brooklyn.

Vi passerade några riktigt klassiska New York ”photo ops”, som detta i DUMBO (förkortning för Down Under the Manhattan Bridge Overpass) med Manhattan Bridge i bakgrunden.

Hemma med drygt 13 km i benen och lite rosiga kinder känns det som det varit en riktigt härlig dag!

Vi var i North Williamsburg och käkade middag med vänner igår kväll. Här finns hur mycket restauranger och barer som helst. Shelter ligger precis bredvid där de bor – vilken lyx! Inuti känns det som en gammal, gigantisk lada eller fjällstuga med två öppna spisar och horn och americana överallt.

Vi var lite tidiga och hann ta en öl innan de kom och sen hade vi turen att få bord precis vid öppna spisen. Det blev en lika mysig kväll som det ser ut och eftersom vi var hemma redan vid 11 så lär (morgon)dagen inte bli för illa heller. Nelle stannade kvar och sov över hos deras dotter och Edward kom hem ungefär samtidigt med oss. Vi börjar alla hitta våra spår. Våra Shelter.

14,3 km promenerade jag igår, det finns så otroligt mycket att se på Manhattan. Jag började med att gå till postkontoret för att skicka ett paket igen. Just precis, igen. I oktober skickade jag ett paket till mina kollegor på jobbet, en liten inflyttningspresent till det nya kontoret. Det kom tillbaka hit i onsdags, 3 månader senare.

På posten ryckte de på axlarna. -Jaha, nej, det kan vi inte göra något åt. Om du vill skicka det igen måste du köpa ny påse, ny försäkring och betala porto igen. -Men det kom ju aldrig fram, det ser ni ju? -Nej, tråkigt. -Så ni har inget ansvar, jag har ju betalat $14.25 för att skicka det till Sverige? -Nej, det är inte vårt problem. Blev galen och gick därifrån. Skickar med en kompis istället som ska till Stockholm.

Det var efter det jag började gå. Genom SoHo, Washington Square Park, Greenwich Village, längs Hudson, highline, Hudson Yards. Jag gick och gick och gick.

Tyckte det här byggprojekt var så häftigt. Ligger utanför The Standard Hotel i Meatpacking District. En hel ö som ska byggas på de här cementpålarna.

En oas på vattnet. Fint.

Passerade sedan Hudson Yards på vägen hem. Det börjar bli färdigt och är spektakulärt, tänk att man har ”råd” att bygga så här på Manhattan där allt handlar om pengar. Att använda mark för detta? Coolt.

Sen köpte jag mig ett par nya svarta jeans och gick hem.