Ja…vad ska man säga? Man är ju inte bara mamma – man ÄR ju bästis också. Och fru. Och socialarbetare. Och en massa andra roller. Barnen tyckte iallafall att det var väldigt ”häftigt” att vi har varit vänner sedan vi var 12 år gamla.
Men nu har hon åkt hem och det är vanlig vardag igen. Vi har haft så himla kul, skrattat så mycket – precis som när vi var 12 år och 15 år och 20 30 40… snart 50.
Hoppas fortsätta till…60 70 80….90
Banne mig till 100!!
Not on Stilettos in New York 2.0 