Åååååå suck

Vi var så himla glada att vi äntligen lyckats ta oss ut till Ikea och beställa de där sista tråkiga sakerna som vi behöver till lägenheten. Förvaring till hallen, byrå till Nelle, lite hyllor till köket – sånt som gör att det inte blir så rörigt hemma. Alla grejer levererades i söndags eftermiddag…trasiga. Och nästan allt var förstört.

Ikea har outsourcat sina leveranser och killarna som levererade våra saker ”couldn’t care less”. Paketen hade legat i regnet och blivit blöta så allt som var känsligt hade blottnat upp (är det ett ord ens?). Att montera ihop detta hade inte gått.

Alla hörn såg ut så här och spånplattorna hade svällt. Spegeln knäckt, glas på tavlelramarna trasiga. Precis allt var förstört förutom en garderobsdörr som de mirakulöst lyckats bära upp intakt. Och två minihyllor till köket.

Coffee? Tea?

Idag kommer de och hämtar allt som är trasigt och levererar nya saker.

Inshallah!

Surrealistisk dag på Coney Island

Åkte med Nelle, vår nya vän Martin och hans barn till Coney Island igår. Själva nöjesparken har stängt för säsongen men Coney Island har också en strand med en lång Boardwalk och det var så himla härligt väder igår. Ute på Coney Island ligger den ursprungliga Nathan’s- en institution när det gäller korv – hot dogs. Här har man internationella korvätartävlingar varje år och resultatet kan man se på en jättelik tavla när man precis kommit ut ur tunnelbanan.

Inte illa att klämma i sig 45 korvar, eller 75 om man är man. Iallafall så tänkte vi att vi äter väl en Nathan’s korv när vi nu ändå är här. Vädret var underbart, 18 grader och sol och vi strosade fram på Boardwalken.

Kön.

Vi ställde oss i en av tre ganska långa köer och så gick det några minuter. Några till. Inget, och jag menar absolut inget hände. Ingen lämnade kön, ingen mat kom ut – inget hände.

Då börjar en kvinna ropa att vi i köerna ska dela på oss, och skapa sex köer istället, de ska öppna tre kassor till. Toppen tänkte man först men sen hände…inget. Då kikade vi in i kiosken med öppet kök. Nu hade man alltså sex kassor öppna där det stod sex personal och sålde mat men bara två personer i köket som skulle laga all mat. Så ut kom…inget. Martin och jag tittade på varandra och ha sa till den i kassan bredvid vår, ”vore det inte bättre om ni var några fler som jobbade inne i köket med att laga maten och hade färre i kassan som sålde maten?”. En högst relevant fråga. Nu surnade han i kassan till och frågade om vi vill tala med en manager? Gärna sa vi, men nån manager fick vi inte prata med. Sen väntade vi. Och väntade. Sällskapet före oss ruttnade och gick och hälsade att de skulle få en nolla på TripAdviser. När vi nu äntligen kom fram så var kassörskan fruktansvärt otrevlig mot oss. Vi försökte beställa och betala men det var fel på maskinen så det gick inte. Då tappar gubben bredvid henne en glasflaska med öl på golvet som går i tusen bitar. Kaos i köket. Alla ska torka. Och allt står igen stilla. Sen halkar gubben i ölen och ramlar baklänges, slår bakhuvudet och DÖR. Trodde vi! Nu är alla i personalen hos honom och försöker hjälpa till. Gubben eskorteras ut och nu är det bara en i köket som lagar mat. Vi försöker fortfarande betala för det vi beställt men maskinen är som sagt död. Då vi påtalar det så frågar hon i kassan om vi vill tala med en manager igen. JA säger vi för tredje gången. Till sist kommer managern och vi förklarar att deras maskin är trasig så vi kan inte betala. Nähä säger han…och sen inget mer. Då frågar vi om vi ska betala med cash istället (eller underförstått KAN NI HÄMTA EN ANNAN MASKIN?) och han svarar ”men om ni har cash så är det ju inga problem?” och går.

Sen börjar kassörskan prata skit om oss högt till andra (arga) kunder och lyckas med konststycket att få beställningen fel tre gånger.

När vi till sist får maten har vi suttit vid bordet ganska länge och väntat. Sonen i Martins familj hämtade deras mat men fick inte ta med den lokala Coney Islandsöl som Martin beställt eftersom han endast är 10 år. Men Nelle, som är 13 år fick ta med både min OCH Martins. Helt galet! Aldrig mer Nathan’s.

Sen träffade vi en något fallen popstjärna, Rick Evans, som såg ut som han var tagen rakt ut från Sopranos. Han hade en one-hit med sin grupp Zager and Evans. Låten heter ”In the year 2525” vilken vi sjöng tillsammans.

Faktum är att jag ser lika på dekis ut som han här. Men jag var iallafall nykter.

Sen åkte vi hem.

Man härlig dag ändå!!

Bröllopsbilder på Coney?

Några riktigt fina dagar

Vi har också fått höst här i New York men igår och idag har sommaren nästan gjort come back. 18 grader och sol, inte illa. Efter jag och Nelle varit hos tandläkaren igår så satte jag mig en stund på takterrassen och njöt i solen. Lyssnade på podd och somnade en stund i ”gräset”.

Vår gräsmatta på taket.

Så himla härligt med sol på nosen. Vår takterrass går över hela taket så man kan se åt alla håll. Från vår lägenhet så ser vi söderut och västerut men från taket ser man också floden, East River, ordentligt.

Mellan de två höga bruna husen till höger ser ni en ”liten” vit plastkupa. Det är taket på barnens skola. Bron är Williamsburg bridge.
Precis bakom vårt hus har vi ett färjeläger, 34th Street Ferry. Praktiskt.

Terassen kanske jag visat tidigare men här kommer den igen.

Grillar. Fyra stycken närmare bestämt.
Solsängar.

Många olika sittgrupper så man kan flytta sig efter solen…eller från solen på sommaren då det är kopiöst varmt här uppe.

Höst. Snyft!

Idag tänkte vi eventuellt åka ut till Coney Island och ta en korv på Nathan’s. Vi får se.