Kul idé! Hon var djävul på skolan i morse iklädd röd klänning, röda horn och rödsvart smink. Och så är hon ängel ikväll när hon är ute med sina vänner Trick or Treat-ing. Gissar att hon tror sig få mera godis i änglakostymen.

Jag fick den här bilden sms:ad till mig idag från min kompis Nathalie som jag lärde känna när vi bodde i Tampa.

Hennes dotter har körkort idag. Herregud!

Jag var redan då tydlig med att samtliga i familjen ska älska New York.

Vi var så himla glada att vi äntligen lyckats ta oss ut till Ikea och beställa de där sista tråkiga sakerna som vi behöver till lägenheten. Förvaring till hallen, byrå till Nelle, lite hyllor till köket – sånt som gör att det inte blir så rörigt hemma. Alla grejer levererades i söndags eftermiddag…trasiga. Och nästan allt var förstört.

Ikea har outsourcat sina leveranser och killarna som levererade våra saker ”couldn’t care less”. Paketen hade legat i regnet och blivit blöta så allt som var känsligt hade blottnat upp (är det ett ord ens?). Att montera ihop detta hade inte gått.

Alla hörn såg ut så här och spånplattorna hade svällt. Spegeln knäckt, glas på tavlelramarna trasiga. Precis allt var förstört förutom en garderobsdörr som de mirakulöst lyckats bära upp intakt. Och två minihyllor till köket.

Idag kommer de och hämtar allt som är trasigt och levererar nya saker.

Inshallah!

9000 kr fattigare, en miljon värmeljus rikare och återigen ett blodtryck på 200 (skojar!) så kom vi därifrån. Men som man säger ”Lyckan är inte målet, det är resan dit.”

Åkte med Nelle, vår nya vän Martin och hans barn till Coney Island igår. Själva nöjesparken har stängt för säsongen men Coney Island har också en strand med en lång Boardwalk och det var så himla härligt väder igår. Ute på Coney Island ligger den ursprungliga Nathan’s- en institution när det gäller korv – hot dogs. Här har man internationella korvätartävlingar varje år och resultatet kan man se på en jättelik tavla när man precis kommit ut ur tunnelbanan.

Inte illa att klämma i sig 45 korvar, eller 75 om man är man. Iallafall så tänkte vi att vi äter väl en Nathan’s korv när vi nu ändå är här. Vädret var underbart, 18 grader och sol och vi strosade fram på Boardwalken.

Vi ställde oss i en av tre ganska långa köer och så gick det några minuter. Några till. Inget, och jag menar absolut inget hände. Ingen lämnade kön, ingen mat kom ut – inget hände.

Då börjar en kvinna ropa att vi i köerna ska dela på oss, och skapa sex köer istället, de ska öppna tre kassor till. Toppen tänkte man först men sen hände…inget. Då kikade vi in i kiosken med öppet kök. Nu hade man alltså sex kassor öppna där det stod sex personal och sålde mat men bara två personer i köket som skulle laga all mat. Så ut kom…inget. Martin och jag tittade på varandra och ha sa till den i kassan bredvid vår, ”vore det inte bättre om ni var några fler som jobbade inne i köket med att laga maten och hade färre i kassan som sålde maten?”. En högst relevant fråga. Nu surnade han i kassan till och frågade om vi vill tala med en manager? Gärna sa vi, men nån manager fick vi inte prata med. Sen väntade vi. Och väntade. Sällskapet före oss ruttnade och gick och hälsade att de skulle få en nolla på TripAdviser. När vi nu äntligen kom fram så var kassörskan fruktansvärt otrevlig mot oss. Vi försökte beställa och betala men det var fel på maskinen så det gick inte. Då tappar gubben bredvid henne en glasflaska med öl på golvet som går i tusen bitar. Kaos i köket. Alla ska torka. Och allt står igen stilla. Sen halkar gubben i ölen och ramlar baklänges, slår bakhuvudet och DÖR. Trodde vi! Nu är alla i personalen hos honom och försöker hjälpa till. Gubben eskorteras ut och nu är det bara en i köket som lagar mat. Vi försöker fortfarande betala för det vi beställt men maskinen är som sagt död. Då vi påtalar det så frågar hon i kassan om vi vill tala med en manager igen. JA säger vi för tredje gången. Till sist kommer managern och vi förklarar att deras maskin är trasig så vi kan inte betala. Nähä säger han…och sen inget mer. Då frågar vi om vi ska betala med cash istället (eller underförstått KAN NI HÄMTA EN ANNAN MASKIN?) och han svarar ”men om ni har cash så är det ju inga problem?” och går.

Sen börjar kassörskan prata skit om oss högt till andra (arga) kunder och lyckas med konststycket att få beställningen fel tre gånger.

När vi till sist får maten har vi suttit vid bordet ganska länge och väntat. Sonen i Martins familj hämtade deras mat men fick inte ta med den lokala Coney Islandsöl som Martin beställt eftersom han endast är 10 år. Men Nelle, som är 13 år fick ta med både min OCH Martins. Helt galet! Aldrig mer Nathan’s.

Sen träffade vi en något fallen popstjärna, Rick Evans, som såg ut som han var tagen rakt ut från Sopranos. Han hade en one-hit med sin grupp Zager and Evans. Låten heter ”In the year 2525” vilken vi sjöng tillsammans.

Sen åkte vi hem.

Man härlig dag ändå!!

Vi har också fått höst här i New York men igår och idag har sommaren nästan gjort come back. 18 grader och sol, inte illa. Efter jag och Nelle varit hos tandläkaren igår så satte jag mig en stund på takterrassen och njöt i solen. Lyssnade på podd och somnade en stund i ”gräset”.

Så himla härligt med sol på nosen. Vår takterrass går över hela taket så man kan se åt alla håll. Från vår lägenhet så ser vi söderut och västerut men från taket ser man också floden, East River, ordentligt.

Terassen kanske jag visat tidigare men här kommer den igen.

Många olika sittgrupper så man kan flytta sig efter solen…eller från solen på sommaren då det är kopiöst varmt här uppe.

Idag tänkte vi eventuellt åka ut till Coney Island och ta en korv på Nathan’s. Vi får se.

Köket är sinnesjukt dåligt planerat i vår lägenhet. Liten arbetsyta, inget flow. Öppnar man kyl/frys eller diskmaskin så kan man inte röra sig överhuvudtaget inne i köket. Egentligen så skulle köket varit öppet in till Edwards rum vilket är tänkt som matrum och sen skulle matrummet varit öppet utan vägg in till vardagsrummet. Det verkar dock som hyresvärden, View34, har haft svårt att hyra ut ”2 bedroom apartments” så istället har de stängt igen öppningen och gjort ett sovrum till. Kvar är ett oerhört dåligt planerat och trångt kök.

Men, men. Man kan inte få allt. Även om jag tycker att vi borde få en hel del för den hyra vi betalar. T.ex. putsade fönster!

Det är mycket hormoner här hemma. Fattar att vi fick barn alldeles för sent i livet – det kan inte vara meningen att man ska ha tonåringar och vara i klimakteriet själv.

Mycket handlar om “appearance”. Jag får verkligen kämpa mig tillbaka början av 80-talet för att komma ihåg hur det var.

På de här bilderna är jag 14. Hm. Inte mycket som ändrats antar jag.

1. Man vill se ut exakt som alla andra.

2. Man har konstiga saker på sig som föräldrarna inte förstår. Bytlåna gärna med en kompis så du har kläder överallt.

3. Livet är på topp! …eller botten. Finns inget mellanläge.

…och 4. Man snor sin mammas kläder, grejer, smycken, väskor – YOU NAME IT – hejdlöst!!

Vi har höstlov den här veckan. Har känt mig lite krasslig och inte varit så sugen på att vare sig träna eller göra så mycket överhuvudtaget. Lätt att bli lat och hamna framför en film eller skärm då… Insåg också att vi inte har så mycket annat att göra här hemma heller. Jag menar visst kan man baka, laga nåt spännande att äta men jag blev sugen på att hitta på nåt kreativt. Innan vi åkte rensade vi massor. Vi tog inte med färger, papper, kartonger, allt sånt som Nelle brukar använda till pyssel. Härom veckan köpte jag billiga akrylfärger och några dukar och genast började Nelle måla.

Den här fina hunden hänger i köket och några av Nelles andra alster i hennes rum.

Idag gick jag och handlade lite andra grejer. Lera, några små dukar och pärlor. Tänkte vi ska göra små smala ”vänskapsarmband” som man kan ge bort till de man tycker om. Och bära själv såklart.

Och av leran ska vi göra en installation av små, små ansikten med olika uttryck. Återkommer med resultat, känner mig peppad!