Det var en trevlig middag hur det här än ser ut, haha! Man kan väl säga att ”it runs in the family”, det här är alltså Richards tremänning. Say no more.
Ett ett vinnande koncept var att sätta barnen vid ett bort två-tre bord bort. De skötte sig sååååå mycket bättre. Ingen mamma eller pappa att fråga tusen frågor eller värt att bråka med sitt syskon.
”Här sitter vi och konverserar om livet i stort och smått. Beställer middag och dricka och efterrätt…”
Nu har vi sagt hej då. För den här gången. Vilken bonus det har varit att få lära känna dem. Att ha familj nära när man är borta.
Not on Stilettos in New York 2.0 