Nu ska ni få se något äckligt!

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag har ett ganska komplicerat förhållande till deodoranter. Det finns en och bara en som duger, Bats – extra torr och oparfymerad. Jag har använt den i över 25 år och varje gång vi bott utomlands har jag bunkrat deos och släpat med mig runt jordklotet för att aldrig hamna i läget att den är slut.

Ända fram tills i sommar hade jag Bats-deo kvar här i New York men när vi åkte tillbaka från Boden efter sommaren beslutade jag mig, medvetet, för att bryta denna vana att bara använda en enda sort. Plus, att jag faktiskt också ville börja leta ekologiska alternativ, utan aluminium

. Hur svårt kan det vara i miljonstaden New York, liksom?

Jag testade en massa olika. Tee-tree, sticks, oljebaserade…ingen kunde mäta sig med min gamla Bats och till sist blev jag så frustrerad över att varken vara torr, doft- eller luktfri att jag faktiskt gav upp de ekovänliga alternativen och återvände till aluminiumbaserade igen. Jag hittade en som såg lovande ut – den sa att man skulle hålla sig torr och luktfri i 48 timmar och den var också helt oparfymerad. Och ja, den höll vad den lovade! Men sen började jag märka konstiga saker på mina kläder. Och handdukar. BH:ar. De var missfärgade med en blå/lilaaktig färg som inte gick bort i tvätten utan tvärtom reagerade med tvättmedlet och blev värre!

Så nu ser mina vita kläder som suttit närmast kroppen ut så här.