Månad: oktober 2014

Vilodag men ändå inte kom jag på

I morse när vi vaknade var vi så himla trötta. Man kan nästan säga att vi alla ”försov oss” då vi en efter en gick upp senare än vi brukar. Jag tror att det är MÖRKRET som gör det. Vid vår vanliga ”stiga-upp-tid” är det numera kolsvart på morgonen. Edward fick rusa iväg för att hinna med sin buss och vad gällde Nelle så blev det högst ofullständig tandborstning och hårborstning i hissen ner. Vi hann precis till bussen.

Så jag hade tänkt ta en vilodag idag. Men så kom jag på att jag måste göra mina (nu uppe i) 65 burpees…och då tänkte jag att då är det lika bra att springa innan. Och sedan var jag så mör efter vårt träningspass med min PT i onsdags så jag ”var tvungen” att göra ett långsamt yogapass på en timme. Vilodag – ha!
Nu har jag iallafall fyllt upp kylen för helgen och ligger på soffan och sträcker ut mig inför kvällen. Fotboll och fredagsmys står på schemat. 
God helg!

#tbt

Snart 11 år sedan. En ny liten pojke, en ny liten mamma och en ny liten mormor. 
Edward var 14 dagar på bilden, jag hade just fått blodtransfusion och livmoderinfektion. Och bihåleinflammation! Hade sovit några få timmar sedan nedsläpp och penicillinet flödade. Men jag tycker konstigt nog att jag ändå ser pigg ut. Då förstår man hur kraftfulla de där oxytocinerna är…och hur mycket styrka det finns i kärleken till ett barn.

Tror hon är med på tåget

Lite jetlaggad men peppad på träning! Tur man har många hurtiga kusiner så motivationen hålls uppe. Ikväll har vi ätit tacosallad (chock för kroppen när det inte är fredag men på fredag reser ju Richard till Sverige så vi var tvungna) och druckit te. Haft långa och många samtal samtidigt med läxläsningen. Slappat i soffan en stund. Det är skönt att ha familj här.

I morgon!

Nu kommer det besök igen. I morgon kommer min kusin och jag har bestämt att hon får hänga med på min nya träningsgiv – i morgon ska jag börja träna styrketräning igen. Dags att börja bygga muskler, haha! Som inspiration har jag Olga Rönnbergs bok och jag ska strama åt kosten (sockret igen…) och köra fram till jul och se om jag fått något resultat. Vet inte vad jag ska ha för konkret mål mer än att bli sockerfri, kanske det kommer något annat mål på vägen. På onsdag har jag iallafall bokat upp både mig och kusin på ett PT-pass och sen kör jag ju på med min burpeeutmaning såklart. Det var vilodag idag, 4 plankor a 30 sekunder.

När vi på hemvägen idag besökte Annapolis, en pittoresk liten stad vid kusten, så kommenterade barnen den här skylten, 
HAPPY 
WIFE 
HAPPY 
LIFE
och tyckte att det stämde in på pappa Richard! Tycker jag med. Hoppas ni har en bra start på veckan.

Enda bilden från Annapolis. Allt var så här gulligt. Eller gulligare. Lite som Waxholm.

Orkar snart inte mer!

Nelles reflektion idag…”det finns två typer av turister. De där som är som vi, som går och tittar på saker, och så de där som är som dem som flög in i de där husen på Manhattan….”. 
Terrorister gumman, de heter t e r r o r i s t e r. 

Inte lätt det där och vi är trötta nu. Trötta på att vara turister. Behållningen för mig idag på Smithsonian Air and Space museum var det här.

Neil Armstrong och Buzz Aldrins rymddräkter.

Ni måste komma ihåg att vi har också varit på Spy Museum, National Museum of The American Indian, The National Cathedral. Säkert nåt mer.
Ikväll gick vi på etiopisk restaurang. Tydligen är DC känt för sin etiopiska mat så vi ville testa. Vi fick tips från vår portier i huset som är etiopier om var vi skulle gå. CherCher hette restaurangen och vi var de enda i hela restaurangen som inte var från Etiopien. Fantastisk mat! Man äter med ett bröd som är som en crêpe gjord på ett glutenfritt mjöl (av något som jag inte ens vet vad det var, det är brunt) så jag kunde äta det utan problem. Starkt, smakrikt och mycket mat. 
Nu ska vi sova. Har ikväll gjort mina 60 burpees i hotellrummet och i morgon blir det Gettysburg. Längtar! Iiiirrroooonnniii.

Hotellet!

Vi hade tur skulle jag vilja säga! Det här bokade vi osett på den där hemliga sajten jag berättade om tidigare.

Otur var dock att Nelle just lyckades spilla ut en hel kopp starkt kaffe över hela heltäckningsmattan och att jag sedan började blöda KATASTROFNÄSBLOD i hela badrummet, duschen, duschdraperiet, golvet, tvättstället, alla handdukar…

Arlington Cemetary

Det är svårt att vara oberörd av den mängd gravstenar som i raka rader sträcker sig över ett enormt landskap mer eller mindre i centrala Washington. Idag var det dessutom en grå dag och vi såg förberedelser för en begravning med klädda stolar i sammet och ett öppet utomhuskapell, precis som begravningar man ser i tv-serier. Sorgligt.
Vi besökte givetvis de två av de mera ”kända” gravarna dit det gick turbuss var 20:e minut. Först Den okände soldatens grav, där vi också tittade på vaktavlösningen som var en ”show” i sig, även om det känns fel att säga så. Denna grav vaktas 24 timmar per dygn, året runt, av en vaktstyrka från 3rd Infantery. 

Och så graven där den eviga flamman brinner, John F. Kennedys grav. Hans hustru, Jackie Kennedy Onassis, och två av deras barn ligger också begravda där. Vacker plats med utsikt över hela Washington stad. Ovanför graven ser ni Arlington House där en flagga alltid är hissad på halv stång. 

På den här kyrkogården hålls ca 5000 begravningar varje år (27-30 varje veckodag) och det är enbart personer med koppling till staten och deras familjer som får begravas här.

Kuriosa! Vi besökte även Arlington House där ett av rummen innehöll porslin som tillhört President George Washington. Det tyckte jag var otroligt roligt att se. Tänk! George Washington har ätit sina potatisar på denna tallrik!