Vet ni!

Jag klarade utmaningen! 1400 burpees på 30 dagar, 100 stycken bara idag som var slutdatum. Jag har gjort varenda en med riktig armhävning och inte fuskat på en enda planka på ”vilodagarna”. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och visst känns det som jag har ett (begynnande) ”six-pack” där under fluffet på magen. Nu måste jag hitta en ny utmaning…undrar vad det ska bli?

Och även om man inte slutför alla sina projekt så är det iallafall bättre än att inte försöka alls. 

Tack för idag – ikväll ska jag äta choklad!

Nu börjar insamlingarna

Idag kom barnen hem med  den klassiska pappersUNICEF-bössan där vi ska tömma (fylla) våra småpengar vi sparat på oss under året. Småpengar som också alla våra gäster under senaste året lämnat på vår ”uppmaning”. Nu kommer de där penniesarna, dimesen och quarterserna komma till användning för barn som har det betydligt sämre än våra. Denna insamling är främst till för barn i u-länder runtom världen men på betydligt närmare håll pågår en annan insamling parallellt, City Harvest Food Drive. 

City Harvest Food Drive är en insamling till New York-familjer som inte har mat för dagen. Som svälter. Här i VÅR stad. Våra barn på skolan (UNIS) ska varje dag under en veckas tid samla in konserver, flingor, gryn, färdigmat på konserv eller i paket – kort sagt mat med lång lagringstid och som är lättlagad. 3 kg mat per barn är målet för i år och i lobbyn kommer stora lådor stå som samlar in maten dagligen. 
Nu måste jag till Costco och bunkra. 
Och Nelle har feber ikväll. Hoppas det går över tills i morgon för såklart har de öppet hus i skolan just i morgon. 

Vissa dagar….

Ibland känner jag mig som en trött, gammal hemmafru. Det är ju heller inte så långt ifrån sanningen men för det mesta lyckas jag ändå (på 5th Av) förtränga det. 

Inte idag. Har handlat, stekt köttbullar till morgondagens ”International food festival” i skolan, har gått i fotriktiga skor och vindbyxor, alltså ett slags ”täckbyxor light”. Det regnar. Jag har microvärmt mitt kaffe och har sprejat håret med torrschampoo för att kunna gå ut. För jobbigt att duscha och förresten måste jag tvätta håret i morgon när jag ska till skolan. 
Ni hör ju själva. Jag kanske är helt bortom räddning.

Förresten, ser inte en del av köttbullarna ut lite som döskallar? Nu blev jag lite uppiggad.

Lugnt kan man säga

Här händer det inte mycket spännande. Har knappt varit utanför dörren idag, det har regnat ”cats and dogs” hela dagen och nu blåser det rejält. Det var till och med så dåligt väder att barnens fotbollsmatcher blev inställda. Istället så tragglade vi på med läxorna så vi inte behöver göra några alls i morgon och så tittade vi på tv en stund.

När jag har något mer matnyttigt hör jag av mig igen, ok?

I smyg

När vi var i Washington DC förrförra helgen så var vi ju på Indianmuseet som jag berättat tidigare. Ni vet det med den goda maten. Vi besökte då också deras gift shop. Och är det något som faktiskt alla i vår familj gillar, så är det just gift shops. Där kan man verkligen hitta unika saker. Jag köpte till exempel två stycken tuppar som var gjorda av Navajo-indianer som jag kommer älska att ta fram varje påsk! Om jag kommer ihåg ska jag ta kort och visa sen.

Hur som helst, när vi var inne i den där gift shopen så kommer Nelle fram till mig och är överdrivet trevlig, kanske man skulle kunna säga. ”Åååhhhh, vad tittar du på här, mamma!” Och ” Du ska väl titta mer just HÄÄÄÄÄR, va?!?”. Det krävdes inte alltför mycket för att fatta att nåt var i gjörningen.
Lite senare på dagen fick jag den här…

…en drömfångare som hon köpt till mig för sina egna pengar. ”Så du får fina drömmar, mamma!”. Distraktionen var alltså till för smygandet när Richard skulle betala. Jag har världens finaste, godaste, generösaste tjej. Glad man blir va!? 

Nu ska jag sova gott.