Herregud är det bara onsdag?

Vi äter tacos på helt fel dag idag men det enda som jag kunde komma på med de ingredienser vi hade hemma, och som var tvungna att ätas upp, var tacos. Och vem gillar inte tacos, även om det är på en onsdag?

Jag har skruvat upp nivån lite på mina tacos. Numera gör jag min egen tacokrydda (så mycket godare och utan glutamat och annat skräp), jag river egen lagrad cheddarost till (köper alltså inte färdigriven texmexost) och såklart bara ekologiska grönsaker. Tacoskal köper jag fortfarande. Jag försöker byta ut majsskal och majschips och istället äta plantains (Paleo) men det är svårt. Eller svårt och svårt, det är helt enkelt inte lika gott så därför blir plantainsen kvar och tacoskalen slut.

Bilderna är tagna när vi nästan ätit färdigt. Skulle förstås ha frestat med ”fräsch” mat men var för hungrig.

Någon som har något förslag på vad vi ska äta på fredag nu då..?

Tråkigt tråkigt tråkigt

Nelle är krasslig. Inte sjuk-sjuk men tillräckligt för att vara hemma från skolan och idag hade jag TVÅ superroliga saker inplanerade. Först och främst så har Edward sin avslutning i skolan med en pjäs, eller dans, eller något liknande…som jag missar. Det är ju heller inte en ”vanlig” anslutning utan nu avslutar de Junior School och går vidare till Middle School. Mellanstadiet. Här innebär det rent praktiskt att man byter våningsplan i skolan och såklart även alla lärare. Man får ta mera ansvar, hålla tider själv, ha koll på vilka läxor man har, man har skåp… Oj oj, jag kan knappt fatta det. Att han blivit så stor? Hur som helst kommer jag missa avslutningsfesten. Surt. Tur att Richard är hemma (i USA) och kan gå. Annars hade jag nog tvingat iväg Nellan till skolan idag. Feber/Magsjuk eller ej.

Det andra jag missar idag hoppas jag kunna ta igen senare i veckan. Jag hade nämligen planerat att träffa en gammal brevvän. En penpal!! Kommer ni ihåg den tiden när man hade brevvänner? Sent 70-tal, tidigt 80-tal. Jag hade brevvänner över hela världen men det var en speciell brevvän som inte bara var en brevvän utan också blev en riktig vän. Vi skrev hundratals (ja, jag tror faktiskt det!?) brev till varandra och vi brevväxlade i åratal. Vi var till och med och hälsade på varandra på sommarloven. Ett år kom hon och hälsade på mig i Mörön, utanför Luleå där vi bodde då, och en sommar åkte jag ner till Linköping och hälsade på henne. Jag tror vi stannade i en vecka var och när jag tänker på det nu, sådär 35 år senare, så tycker jag nog vi var ganska modiga som gjorde det! Vi åkte ju faktiskt till en helt ”okänd” familj! Jag gissar att våra föräldrar gjorde en grundlig intervju innan men ändå? Tufft kan jag tycka, vi var inte mer än 10-12 år…eller till och med yngre?
Sommaren jag var i Linköping minns jag väl än idag. En sak som var otroligt spännande och märkvärdigt som jag minns det var att min vän och hennes familj bodde i LÄGENHET! Port som inte alltid var öppen, trappuppgång…jag tyckte det var fantastiskt. Jag kände på riktigt ingen annan som bodde i lägenhet. De hade balkong och där satt vi och tittade ut och lyssnade på musik. Tomas Ledin ”Sommaren är kort” var låten och varje gång jag hör den än idag, så förs jag tillbaka till den där balkongen och underbara sommaren i Linköping. Och nu ska vi få träffas igen. Den här gången med egna barn i samma ålder. Det är så otroligt att man kan nästan inte tro att det är sant. 
Så nog är det lite surt att Nelle är sjuk just idag. Men vi ska få till det ändå. På något sätt måste det gå. Och då ska jag INTE GLÖMMA BORT att ta en bild så ni får se!

Lunchgäster!

Barnen har haft halvdag idag så jag passade på att fråga min (vanligtvis frukost-) kompis till om hon inte ville komma över på lunch med sina pojkar efter skolan. Hennes pojkar är jämnåriga med våra barn och Nelle går till och med i samma klass som hennes yngsta. Sagt och gjort så kom de över på lunch och poolhäng på eftermiddagen. Jag hade gjort nudelsallad, mackor, grönsaker, fruktsallad och glass. Jag och min väninna satt under ett parasoll i den 30-gradiga värmen medan barnen badade i poolen. Att bo här i The Octagon är ibland helt overkligt bra, lite som att bo på ett resort. Poolen, shopen i huset, lekparken, gräsmattan, alla barn…

Sen åkte de hem, åskan kom och jag lagade fiskbullar till middag. Då var allt som vanligt igen.

Jag idag.

07.30

Det är måndag morgon och barnen har åkt till skolan. Klockan är halv åtta och det är tyst och lugnt hemma. Jag konstaterar krasst att jag inte bloggat igår. Heller. Jag har helt enkelt inte haft något att säga!

Ofta tittar jag igenom mobilen för att se villa bilder jag tagit under dagen. Det är så jag får min ”inspiration”. Igår hade jag bara en bild. Den här:

Edward ville att jag skulle ta en bild på hans nacke för att se hur långt hans hår hade blivit. Inte mycket att säga om det.

Skolterminen sjunger på sista versen. Varje dag fram till den 12:e när de slutar, så är det något. Avslutningspartyn, idrottsdag, halvdag, kalas… Nästa år är allt nytt igen så man suger på karamellen med det gamla invanda. Varje år, som jag berättat tidigare, byter man ju lärare, klasskamrater m.m. så nu gäller det att göra ett ordentligt avslut med det som ÄR. Huset här där vi bor, är också i förändring. Det är några familjer som är på väg att flytta härifrån och några på väg in. Uppbrott och möten. Vardagen i en expatfamilj.

Det var fest ikväll igen

Det var fest igår…fotbollsavslutning. 

Det var fest idag…poolöppning. 
Det är ett evigt festande skulle man kunna säga utan överdrift! På pool partyt som vårt hus håller varje år brukar det ju vara helt ”over the top” som de säger i Amerika. Hoppborg, zoo, sockervadd, pyssel, ponnyridning…you name it. I år hade de inga djur för de var ”upptagna” (hahaha! jobbar hårt de där rackarna) men de hade en fotokur. Hur kul är inte det? Jag fotade mig med två av mina vänner och här har ni resultatet.