8 grader och duggregn. Blåst. På ren svenska var det kallt som f-n ute! Men vi bytte om och släpade oss till fotbollsplanen och genomförde vårt Mama Bootcamp-pass under tiden våra barn tränade fotboll. Det, mina vänner, kallas beslutsamhet och motivation! Jag hade tidigare på dagen gjort ett hemmasnickrat träningspass som vi körde i cirkel. Meningen var ju att det skulle komma fler mammor och vi skulle köra cirkeln individuellt, alla i sin egen takt utifrån egna förutsättningar. No pressure men såklart peppa varandra. Nu blev det ju ”bara” jag och min parhäst C så vi körde på.

Jag insåg innan vi gick ut att jag var tvungen att skydda lapparna från regnet så jag stoppade in dem i plastpåsar och i plastpåsarna la jag stenar så de inte skulle blåsa bort. Sen körde vi! Det blev två varv och vi kunde gjort tre för träningen drog över tiden. Men guuuuud så nöjd man känner sig efteråt. Här är vi efter genomfört pass!

Ut ur vassen! Ut ur vassen!

Idag körde vi sista passet med PT Eric, jag och min vän C. Det var ett tufft pass och jag kommer verkligen sakna måndagsträningen där ”man sätter veckan”. Nu gäller det att inte tappa sexpacket och Victoria’s Secret-rumpan (HAHAHAHAHA!!!!!) innan badsäsongen. Annars blir det ju vassen i år igen.

Igår följde vi med några vänner ut till Port Washington för att fixa med deras båt och eventuellt få den i sjön. Det är konstigt det där, men när man inte har stuga eller bil eller båt eller ens en egen bostad (den här är ju en hyresrätt och man fixar INGET själv) så saknar man det! Fixandet! Kroppsarbete!

Min telefon har blivit knäpp. Batteriet laddar ur på bara någon timme och jag fattar ju att det är något jag gjort men jag har inte lyckats räkna ut vad. Så igår skulle jag (läs: Richard) tömma den på bilder (ca: 3500 stycken) och säkerhetskopiera den (fullt i mitt iCloud) och synkronisera den. Ingen av oss har någonsin fattat den här delen av iProdukterna och det blir ALLTID FEL!!! Men den här gången slog vi nog rekord? 

Nervositeten innan. Klassrummet fyllt till sista stolen, mor och farföräldrar stående längst bak. Snart är det jag. Slänger en sista blick åt mamma och pappas håll. Det kommer gå bra.

De är så modiga, barnen. Och jag är så stolt över det som de åstadkommit de här två åren. Det krävs mod att ställa sig inför 50 personer och läsa högt ur ett verk man själv har skrivit. Jag var så stolt ikväll att barnen fick äta godis i sängen klockan 10 när vi kom hem. Då fattar ni!!!

Kall tärnad avokado i varm, kryddstark soppa? Det blir lite som créme fraiche – fast nyttigare!

Det var min Guatemala-vän som lärde mig. Jag tar inte åt mig äran på något sätt.

Jag såg ju en kändis igår. Verkar som min lott i livet är att möta kändiskockar. Ganska ironiskt med tanke på min kulinariska (o)förmåga. Den här mannen mötte jag på 5th Av igår:

Han heter Geoffrey Zakarian och är kändiskock, krögare och domare i otaliga matlagningsprogram på tv. Han var klädd i kraftigt blå kläder med detaljer av neonaprikost. Svårt att missa att se honom faktiskt…

Idag har jag fixat ärenden. På fredag är det ju stora bokdagen i skolan när barnen ska klä ut sig till karaktärer ur böcker, det är en stor bokförsäljning i en av gympasalarna och på kvällen läser barnen högt ur sina egna verk för klassen, föräldrar och syskon. Edward ska vara Wimpy Kid (vet inte om han finns i Sverige?) och Nelle ska vara Madicken. När jag fixat det som behövdes åkte jag till svenska kyrkan på 48th Street och tittade på Lisa Rinnevuos underbara tavlor. Hon har haft utställning på kyrkan sedan vi var i Florida och nu är det sista veckan. Jag bara älskar hennes konst. Jag har säkert berättat den här historien förut men jag gör det igen…kanske ni är lika glömska som jag?! 

Den här veckan (och nästa) är det mycket som händer i skolan. Det är också träningar och annat och då har jag märkt hur mycket lättare det är att sätta sig ner och planera maten för hela veckan utifrån vad som finns hemma. Jag har helt enkelt blivit en sparsam vuxen. Med lunchlåda för i morgon.

Hur gör du? Är du en planerare eller spontanlagare?