Kalla mig hon som väser otrevligheter till hemlösa och handikappade

Idag när jag gick från tunnelbanestationen på 23rd Street hände det en märklig sak. Jag skulle till skolan för att hämta Nelle som hade ett läkarbesök mitt på dagen och jag hade bråttom. Jag hade precis passerat Flatiron Building när en rullstolsburen hemlös grabbar tag i min dunjacka (ja, vi hade storm och minus 7 grader idag i NYC). Han säger något till mig som jag först inte uppfattar men eftersom han liksom håller i min jacka så stannar jag.

-Kan du ta mig till Delin? 

-Ursäkta, vad sa du?
-Kör mig till Delin! Jag ska till Delin, kan du köra mig till Delin?
Här blir det lite konstigt för jag hade egentligen inte alls tid med det men jag blir pressad av hans ton och kanske också hans hjälplöshet i kylan.
-Ok, säger jag. Jag kör dig. Jag tar tag i rullstolens handtag och vänder rullstolen. Den här mannen är hemlös, mycket smutsig, luktar väldigt, väldigt illa och jag förstår att vi uppfattas som ett ”omaka par”. När jag vänt rullstolen åt det håll mannen vill rulla, mot Delin, så slår han liksom till mig. Han hytter med handen bakåt och smäller till min arm.
-Inte så fort!!! ropar han. Du måste köra långsamt!
-Ja, men jag har bråttom. Jag måste hämta min dotter i skolan…
-Tyst! Nu kör du mig till Delin!!!!
Jag kör. Folk stirrar (så mycket som någon orkar i den här stan, ingen stirrar egentligen för här händer det hela tiden konstiga saker) och jag börjar känna mig stressad av situationen. Till sist så kommer vi iallafall fram till Delin och jag säger trevligt…
-Sådärja, nu är du framme!
Då blir han ännu mera irriterad och ropar 
-Du ska ingenstans!! Öppna dörren, kör mig in!!! Jag ska in, kör mig in i Delin!!! 
Jag gör som han säger, en man hjälper mig att öppna dörren så rullstolen kan komma in och då skriker han 
-Stick! Go away!! 
Det är då jag lackar ur och väser ”You are sooooo welcome!”.

Då ser jag ser blickarna. Från de människor som ser mig komma med en hjälplös, hemlös, handikappad man och vara ironisk och oförskämd. Men jag vet inte, hur mycket ska man ta? Richard tyckte jag var en id-ot som stannade i första läget… Vad hade ni gjort, stannat eller gått vidare?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s