Allt är bra – hon hör igen!

Klockan kvart över sex i morse åkte vi hemifrån, jag och lillan. Vi skulle vara där klockan sju och planerad operationstid var 8.20. Manhattan Surgery Center ligger på andra sidan Manhattan, nästan ute vid Hudsonfloden, så vi tog taxi. Det duggregnade och var så himla tidigt!
Den här gången så var Nelle helt lugn och kom ihåg hur det var förra gången hon opererades, det är ju bara ett drygt år sedan. Vi skrev in oss, fick ett rum/bås, fick sätta på oss sjukhuskläder och sedan var det bara att vänta.
Nelles lilla hund ZouZou var med även den här gången och jag fick följa med hela vägen. Tycker fortfarande att det är otäckt att se henne sövas. Ögonen vänds ut och in och kroppen kämpar emot. Jag antar att det är det som är vår ”överlevnadsinstinkt” – vi vill inte bli medvetslösa och försvarslösa. Sunt.
Operationen tog 20 minuter och hon var lite ledsen och hade ont precis efteråt. Men så fick hon alvedon (och hade fått ”narcotics”, Fentanyl, av narkosläkaren) och sen var hon ok efter en halvtimme.
Omedelbart hon vaknade så kunde hon bekräfta att hon hör bättre! Och nu har hon tillbringat dagen i sängen med tv:n. På normal volym och inte pensionärsvolym!!
Allt bra som ni hör.

Läst på Facebook = sanning!

Härom dagen läste jag ett inlägg på Facebook som jag så totalt kände igen. Det var en kvinna som pratade om hennes totala ovilja och olust inför att laga mat. Hur hon kände att hon aldrig någonsin mer i hela sitt liv skulle vilja laga en maträtt. Hon var färdig. Färdig med att tänka ut vad de skulle äta, färdig med småbarnsår med korv och makaroner…färdig. Hon ville. Inte. Mer.

Jag känner igen mig så i det här. Jag hatar verkligen matlagning. Det är som att hela kroppen (speciellt armarna) fylls med bly och jag kan inte använda dem ordentligt. Det finns ingen finess eller enkelhet i min matlagning. Jag är inte helt värdelös, men jag finner det aldrig kul? Jag avundas dem som lagar mat med lust. Som på riktigt tänker ”undrar hur det här blir med lite chipotle”….eller rättare sagt, de tänker ”det här skulle bli ännu godare med lite chipotle!”. De vet det! Som att de känner det i sin mun.
Idag gjorde jag en jättegod blomkålssoppa med citron och mandel/parmesan/basilika-strö på. Men jag tänker alltid att den här skulle någon annan gjort godare.
Om jag vinner 150 miljoner dollar så är det första jag ska göra att skaffa en kock.

Dagens asgarv!!

Nelle ska ju opereras på fredag och innan en operation är det ändlösa dokument som ska fyllas i om hälsostatus. Det ska också göras en ”medical clearance” av läkare, alltså en full läkarundersökning, och sedan görs bedömningen om hon kan opereras. En av de viktigaste frågorna gäller såklart narkosen, sövningen, och där MÅSTE narkosläkaren veta längd och vikt på barnet för att ”söva lagom”. Richard satt i fredags och fyllde i alla hundratals frågor online och idag ringde de från kliniken. 

I’m calling to check some details from the online form you filled out Friday…you stated that your daughter is 7 years old, she is 5 foot 3 tall and weighs 551 pounds…????”

Alltså: Nelle är 7-årig 165 centimeters 250-kilos koloss!!! HAHAHAHAHA! 
Det är ju tur att de dubbelkollar.

Sommaren är bokad

Vi blir hemma nästan 2 månader, jag och barnen. Vi kommer hem efter midsommar, den 24 juni, sen åker vi tillbaka till NYC den 20 augusti. Längtar redan efter ljumma dopp (hahaha, iskalla dopp) i svenska sjöar, kanske någon bjuder på en båttur i skärgården, en grillkväll, en sovplats! Stugan är uthyrd men vi räknar med att stanna i huvudstan iallafall i 2 veckor. Sen blir det Norrbotten och Boden och en weekend till i stan för mig första helgen i augusti, 1-3/8. Om du som läser det här vill hitta på något då så hör av dig! Och mamma och pappa: hoppas ni kan ställa upp som barnvakt och taxi den helgen. Det var nämligen så att mina SAS-bonuspoäng höll på att ”brinna inne” så nu bokade jag en biljett bara för att…iallafall inte ge bort poängen. 

Vi har sex minusgrader idag och snön ligger kvar på marken. Våren och sommaren känns långt borta när jag tittar ut men idag känns den lite närmare i bröstet.
Kanske dax att putsa fönster snart?

Ibland orkar man bara inte

Jag brukar skoja med en av mina kompisar om olika lågvattenmärken när det gäller att klä sig. Ibland, som idag, orkar man bara inte utan klär sig varmt, bekvämt och tråkigt. Men här har jag ju ändå ”tänkt till”. Färgskalan är sammanhållen (i pigga färgen grått!) och jag har klätt mig hela vägen – jag har jeans och tröja och riktiga skor. Inte joggingbyxor, sunktisha och gamla joggingskor. Men inte heller det räknas som det lägsta. Lågvattenmärket når man ordentligt först när man varken har bh eller trosor när man går ut. Alltså joggingbyxor, sunkig t-shirt (gärna lite smutsig) och slitna joggingskor UTAN bh och underbyxor. Då ska man ta sig i kragen…om man nu hade haft någon.
Så här såg jag ut idag. Tråkig tråkig tråkig.
Och som ni hör har jag inget spännande att berätta heller. Vi åt lunch på stan, barnen och Richard såg Lego-filmen på bio. Nu är huset fullt av ungar och jag är glad över livet i stort. 

Dagen började med en lång frukost

Ägg, bacon, croissant, juice, kaffe…sitta tillsammans hela familjen och prata vid frukostbordet. Så himla mysigt! Det är verkligen en bra start på dagen.

Edward har haft ont i en fot länge och igår kväll så klagade han så till den milda grad att vi faktiskt kände att vi kanske borde kolla upp vad det är. Vanligtvis är vi (iallafall jag) ganska tuff och tycker man ska gå och träna även om man har lite ont men idag så kändes det inte bra. Tänk om det var en spricka eller nåt? Iallafall gick Richard och Edward till City Md (typ Cityakuten i Stockholm) och kollade. De undersökte och röntgade för säkerhets skull båda fötterna för att jämföra. Ingen spricka men man tror nog att han har fått en inflammation i en sena i foten och därför behöver antiinflammatoriska mediciner, vila och sjukgymnastik. Så med facit på hand var det ju bra att han gick. Även om inget var brutet.
Jag och Nelle trotsade snöstormen (ja, igen!) och åkte ner till Greenwich och Sockerbit, en godisaffär med svenskt godis. De hade mycket av ”våra svenska gottor” men inte allt, salta skallar till exempel. Tydligen får de inte importera godis med naturliga färg- och smakämnen utan bara sådana ”medel” som Amerikanska Livsmedelsverket godkänt. Dumle hade de visst också problem med och fiskbullarna var slut så det blev lite antiklimax. Vd de däremot hade var Papppelina-mattor och nu funderar jag på en gul eller svartvit…$89, som hittat! Ironi.
Efter sockerbit var vi hungriga och åt en jättegod pizza på Kesté med ruccola, prosciutto. Sen tjej-shoppade vi litet, hårband och hårklämmor.

Nelle har bestämt sig för att spara ut luggen (tror alla 8-åringar vill det!) och då behövs det klämmor och gummiband och diadem i massor. Vi passade också på att snygga till håret lite hos en riktig frisör. Klippte över en decimeter och det syns knappt. 
Ikväll ska vi stanna hemma och se på tv. Eller film. Själv är jag sugen på att gå ut men det är svårt att få med sig någon i snöstorm. Här är alla gjorda av socker. Ironi.
Hoppas ni har en härlig helg!

Nya rör

Och det är inte hockeyrör jag pratar om utan nya rör i Nellans öron. Igen. För femte gången…

Runt jul/nyår sedan ramlade ett av rören i Nelles öron ut och vi tänkte ”nu är det vara vänta och se”. Vid 8 års ålder brukar öronen nämligen växt färdigt såpass att man klarar en förkylning utan öroninflammation och ständig vätska i mellanörat. Men för några veckor sedan ändrades Nelles ”väsen” och hon har varit irriterad, aggressiv – inte sig själv – och då förstod jag att nu är det kört igen. Så har det nämligen varit varje gång hon har haft problem med öronen. Tydligen påverkar det också barnens beteende, ”behaviour”, som hörseltestdamen så fint sa idag. 
Testerna visade inget annat än det jag trott. Hon har helt fullt med vätska, hör nästan ingenting på båda öronen och behöver nya rör i bägge öronen. Specialisten gick också in med en kamera och tittade om några nya polyper växt ut i näsan men det hade det inte. Så nu ska man testa om hon har några allergier som kan påverka. Mögel, damm (hos mig? Näääh!!!), kan visst också ge sådana symtom. 
På fredag ska hon opereras igen. Lillan.