Vad ska man säga om den här dagen då?

Dagen började med näsblod, ögonblickligen jag steg upp. Det har varit så i några dagar nu och det brukar sällan vara ett bra tecken…men jag steg såklart upp, lagade frukost, lunch (Nelles skollunch), packade ryggsäckar, plockade fram gympakläder och allt det där som man gör. Jag gjorde mig också klar för min morgonpromenad och tänkte att lite luft och sol gör nog gott (snöstorm 1.774 hade dragit förbi och nu väntar vi på nästa i natt). Märkte snabbt att de inte plogat gångvägarna och eftersom jag hade gympaskor var det bara att gå hem och byta skor. När jag kom in fick jag näsblod igen och då gav jag upp. Tvättade litet, diskade och då – NACKSPÄRR! Inte en sådan där liten utan en massiv, långt ner i skulderbladet. Försökte massera? Stretcha, ligga på tennisboll – det gamla vanliga men inget hjälpte. Vågar inte ta Ipren, ibuprofen eller liknande pga näsblodet och alvedon är så…mesigt. Och sedan ringde telefonen. UNIS, skolan, då ökar alltid pulsen litet. Har det hänt något? Vad? Vem?

Den här gången var det skolsköterskan som berättade att Nelle låg i en rum hos henne och mådde illa. Hon ville åka hem så jag slängde på mig kläder och åkte iväg för att hämta. Hur man än gör så tar det en timme att ta sig till skolan och när jag kom fram hade Nelle redan kräkts 2 gånger. På golvet, lade skolsköterskan till.
Oh la la, toppen! Magsjuka när Richard är borta. Vi tog en taxi hem (2 spyor i påse) och sedan har det hållit på hela eftermiddagen och kvällen. Nu sover hon men jag har en känsla att natten kommer bli stökig.
Edward mår bra än så länge och har åkt på fotbollsträning själv (med spion!) så nu håller jag tummarna att vi ska klara oss. Men vad är oddsen? Vi har inte haft magsjuka på flera år…

5 reaktioner till “Vad ska man säga om den här dagen då?

  1. Ladda ner ShapeUp appen. Den funkar faktiskt ganska bra. Det blir kanske inte roligare att träna men man tävlar lite med sig själv och det peppar i alla fall mig en del.Kram och och god jul!Lisa B

    Gilla

  2. Tack mamma!!! Här hade det tunga artilleriet verkligen behövts… Edward känner sig lite bubblig i magen och de har ställt in skolbussarna. Med en redan magsjuk får jag inte ihop logistiken så de blir hemma idag. Punkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s