Fortfarande är livet trippelt oförutsägbart

Eftersom jag inte jobbar så är det ju givet att det är jag som ”vabbar” när barnen är sjuka men det innebär ju också att jag är ”trippelt sjuk” och att mina planer är trippelt oförutsägbara. I morse hade Edward feber, ont i halsen, huvudvärk och extrem snuva (ser ut som Rudolf med röda mulen efter en natt). Så idag blev det hemmadag för oss. Det innebär också fix så att Nellan kan gå på träning, och någon måste handla, ett hushåll utan mjölk och ägg är i riktig knipa. Men lämning av snäll granne och hämtning av Richard efter jobbet fixar biffen. Gissar att jag skulle kunna lämna en 10-åring ensam hemma för att gå och handla någon timme också… Vi är nog lite sena med det. Kanske för att det är olagligt här (tror jag), kanske för att det är New York, kanske för att jag är en hönsamma.

Polar Vortex II (snöstormens namn) är här i stan också. Ska visst kunna komma upp emot en halvmeter snö på sina ställen i New York. Tror det när jag ser det men oroar mig för min gästs resa i morgon. Flygplatserna har redan massiva förseningar och än så har det bara börjat…
Här är bokstavligen en bild av lugnet före stormen:
En timme senare såg det ut så här:
Å nån timme till…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s