Vad har vi mera gjort i jul?

Julen har lite gått i ”sportens” tecken också. Speciellt för Edward. Det har varit skridskoåkning, fotboll, löpning men också basket och ishockey. Edward fick i fredags kväll följa med en kompis (och kompisens pappa) som fått biljetter till en Knicks-match på Madison Square Garden och lördag kväll var han och Richard och kollade på en NHL-match på Coliseum ute på Long Island, NY Islanders nånting…mot några Devils av något slag. Kanske NJ?

Sen har vi slappat mycket. Väldigt mycket. Idag var jag därför tvungen att göra ett ryck på hemmafronten. Städ, tvätt och så har vi packat för i morgon. Då blir det Connecticut igen. Och hummer. Med skumpa. Släkten är bäst!

Dyker Heights, Brooklyn

Det finns ett villaområde i Brooklyn som heter Dyker Heights och där har de boende sedan 1980-talet bjudit New Yorkare och nyfikna turister på julbelysning deluxe. Det är fyra kvarter där villaägarna har dekorerat sina hus med den mest spektakulära julbelysning man kan tänka sig. Man kan gissa att det började med att några grannar hetsade varandra och nu har de helt gått ”bananas” och är en institution i ”more is more”. Vi åkte dit med barnen idag (efter vi lagat vindrutetorkaren och det slutat regna) för att titta och hela området var verkligen galet. Värre än man ens i sina vildaste drömmar kunde tro. Men kul.

Brooklyn i hällregn

Och vindrutetorkaren på förarsidan har gått sönder. Typiskt.

New Jersey

Eftersom vi nu har en hyrbil över jul så känns det ju ”slösigt” att inte använda den, så idag stod New Jersey på agendan. Eller ja, vi bestämde det hastigt och lustigt i morse. Eller, i morse och morse – förmiddags är mer korrekt…ingen av oss är särskilt morgonpigga längre. Jullovet är numera sena kvällar och lååååånga morgnar hemma hos oss.

New Jersey, vad tänker ni på då? Vi tänkte på Frankie Boy aka Frank Sinatra och Tony Soprano aka James Gandolfini och Cake Boss aka Buddy Carlos.

Först ut, Cake Boss. Ett bageri som är känt genom en reality show här i USA. Folk fullkomligen strömmar dit för att äta italienska bakverk och köpa deras fantastiska tårtor.

Ett litet problem bara. Väntetiden för att komma in och handla var 2,5-3 timmar!!! Glöm det sa vi och gick på franskt café istället. Ingen Canoli i världen kan vara värd tre timmar på gatan i december.

Nästa stop:

Frank Sinatras Birth Place. Lite synd att de hade rivit huset bara…det fanns liksom INGET att se.

Sist ut åkte vi NJ Turnpike i Tony Sopranos spår:

Lite lagom ruffigt och så…

-BADA BING!

Man kan tycka vad man vill om att vi var där (det är en strippklubb) och fotade men jag älskade verkligen tv-serien Sopranos. Vi berättade dock inte hela sanningen om var vi var för barnen utan sa att det är lite som om de skulle besöka ”Gyllene Knorren” från julkalendern, ni vet.

Vita lögner är ok va?

UPS

När sådana här brev kommer fram ska man inte klaga på posten. UPS=United States Postal Service=rocks!

En inte allt för rolig upptäckt

På Edwards födelsedagskalas har något eller några barn roat sig med att tömma alla de här flaskorna på dess innehåll. Alla var i princip nya och fulla. Känns trist faktiskt.

Annandag Jul

Vi åkte till stranden. När vi kom regnade det lite grann men ni ser i horisonten att det håller på att spricka upp. Jag drömde om alla fantastiska villor längs kusten. Här bor de 1% man pratar om i USA, det vill säga de 1% människorna som äger 95% av tillgångarna. Varje gång man upplever detta från första parkett så blir man verkligen varse om orättvisor i världen. Vi lever fan så bekvämt i vårt mellanmjölksland…

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Distribution_of_wealth

Barnen lekte i sanden och i strandbrynet ända tills Nelle blev tagen av en våg. Blöt upp till knäna (strumpbyxor under jeansen såklart…) så åkte vi vidare till skridskobanan.

Efter en varmkorv och varm choklad så var det bara att köra igen och barnen åkte skridskor i 2,5 timmar. Behöver jag säga att jag satt parkerad framför den här brasan när vi väl hade fått platser där?

Jag och Nelle hade lite av en fight igår. Jag blev ganska arg när de inte ville ha vantar på sig på stranden (det är flera minusgrader ute) och vansinnig när hon ”steg ur havet” blöt till knäna efter många, många tillsägelser om att vara försiktig eftersom vi skulle åka skridskor efteråt. Hur som, hon ville leka en liten gissningslek senare och det gick ut på att gissa vem/vad hon pratar om. Vem är det här?

”This person is kind, very protective and always freezing…”

Old school

Vi är i The Hamptons och fortsätter frosseriet. Oavsett om jag blir fet eller ej så är jag iallafall i The Hamptons, som Carrie. Alltid nåt.

När Nelle skulle klä sig ikväll sa hon, och jag citerar, ”jag kör old school ikväll!”. Jag antar att hemstickat nuförtiden räknas till den kategorin.

Julporträtt, ha ha!

Eller det kanske kallas ”selfie” idag.

Började dagen tidigt

Redan klockan sju fick jag frukost på sängen av hela familjen. Jag gissar att julklapparna var en bidragande orsak till detta då jag sagt att det kommer finnas några klappar i julstrumporna att öppna när vi äter frukost. Alltså, ”vi äter frukost tidigt”, var vad barnen hörde.

Efter frukost avslutade vi ett brädspel, Life, som vi började spela igår kväll. Edward vann och det var väl tur det för han är en ganska dålig förlorare. Bilden är från igår kväll.

Sen gjorde vi oss klara för att gå ut på stan och äta jullunch. Vi gick på vår favoritestaurang, L’Entrecôte, som så många högtider förr. Första julen dock. På väg till tramen/linbanan och på restaurangen:

På väg hem fick Richard ett telefonsamtal. Det var hyrbilsfirman som meddelade att vi tyvärr inte skulle få någon hyrbil för det var så ont om dem nu i jul… Eh – VI BOKADE I SEPTEMBER!!! Vi blev såklart galna och fick till sist en bil. För dubbla priset (som de kommer återbetala oss sen -yeah!?!) och så var vi tvungna hämta den i Harlem men vi fick iallafall en… I morgon åker vi till The Hamptons och ALLT hade blivit väldigt knöligt utan bil. Allt.

Sen kom vi hem. Åt julgodis och tittade på Kalle. Bara för att man inte är hemma så betyder det ju inte att man missar Kalle Ankas jul.

Paketöppningen var enligt vanlig tradition ett paket i taget, börja med ”äldsten” och gå nedåt i åldersordning. Jobbigt för ”yngsten” men i år var vi ju inte så många så det gick bra.