När jag var på väg hem från akupunktören idag så såg jag i ett litet skyltfönster på Upper East en flaska svensk glögg som väckte mitt intresse. Jag gick in och där var den – ”svenskaffären”. En tysk affär med svenska varor också – glögg, sill, kaviar, fiskbullar, hushållsost, limpa, räkost, till och med svensk julskinka! Affären hade inte allt men ägaren sa att om det var något särskilt man ville ha så kunde han beställa hem. Vilken lycka, fattar ni?

Jag var ute och åt lunch med Richard och hans tremänning med fru idag. Glömde ta kort men ni kan tänka ”samma lunchrestaurang (L’Entrecôte), samma bord, samma sällskap” så har ni bilden klart för er. Jag hade klätt mig lite ”fint”, eller iallafall ok för att gå ut och äta med businessfolk i kostym – lite gullig spetsttop, fin kofta och jeans, klackar. Pärlor i öronen.

Men man får vad man betalar för. Ni ser den lilla, lilla tråden va? Den som försökte hålla ihop ärmen. Den förlorade slaget.

Barnen växer så det knakar. Ibland ser man det lättare, som till exempel efter sommaren när alla långbyxor helt plötsligt är för korta när shortssäsongen är slut, och ibland så tänker man inte på det förrän man de facto mäter barnen. I vår familj är Richard ”mätaren” och i stugan har vi ett ställe i köket där vi gör ett hack och skriver – namn, datum och cm. Jag och Richard har än så länge inte behövt göra några hack nedåt men det är väl bara en tidsfråga. Barnen däremot rör sig stadigt uppåt. De startade på 53 cm och nu…

Nelle behöver klippa sig igen. Edward fick ny frisyr förra helgen som ni ser. Men fy vad tiden går fort nu, ett drygt halvår till midsommar.

Sista helgen i november är det Thanksgiving Holiday i USA. Det är kanske den viktigaste familjehögtiden, nästan viktigare än jul, och då samlas man som familj och äter middag och uttrycker tacksamhet över livet…enkelt uttryckt. Vi har ju hittat lite familj till Richard här och vår vän E, som vi till och med bott hos, börjar också kvala in på familjesidan. Hos dem firade vi förra året och kommer så att göra i år igen. Nu var det faktiskt inte det jag skulle berätta om men tankarna drog iväg. Nej, jag skulle visa de här:

Två par likadana strumpbyxor som jag köpt till mig och Nelle för att jag ville att vi skulle klä oss lite lika på någon av de lediga dagarna på just Thanksgiving. Men allvarligt…nu när jag packat upp dem… 

Det ena paret är en storlek Barn 8 år och det andra paret en Dam storlek S/M. Jag måste säga att de är förbryllande lika, eller vad säger ni? 

Varför ändrar Blogger mitt typsnitt ibland när jag skriver? Ibland mitt i, ibland delar av texten, ibland hela? Någon som vet? Tacksam för svar./En mycket oteknisk bloggerska