Jag vet. Trist va? Först säger jag ingenting, sen ingenting och nu tänker jag prata om vädret..? Men så är det ju också i livet. Ibland händer det saker man INTE vill prata om och eftersom jag faktiskt inte är en offentlig ”alex-shulman-typ-av-bloggare” så kan jag välja att vara tyst ibland och prata om…vädret. Och för den skullen (bra ord va) så behöver det ju inte vara något världsomvälvande som hänt. Det kanske är så att det inte hänt nåt som är ”problemet”. Äsch, jag svamlar. Jag har helt enkelt inte velat sätta mig och skriva. Så tillbaka till vädret.

Jag ser på rapporten att det regnar och är 6 grader varmt hemma i Stockholm. Här är det inte mycket bättre. Torrt, men vi är tillbaka på ca 10 grader igen och det blåser råkalla vindar. Våren är dock full här. Det blommar överallt och Parken är så vacker att det gör ont i ögonen. Jag ska visa er några bilder så får ni själva se.

Mat, vin och RIKTIGT intressanta samtalsämnen!

Jag är nog periodare. Eller, rättare sagt, jag prioriterar träning när jag har tid. Jag är (tydligen) inte en sådan människa som stiger upp klockan fem på morgonen för att hinna med träning när tiden tryter, även om jag verkligen genuint gillar att träna. Nu har vi haft besök i snart en vecka och jag har fått till ett träningspass. Plus en långpromenad i Central Park. Det är ok. Inte bra men ok. Nästa vecka kommer det bli nya tag igen. Nu har vädret blivit bättre och det känns riktigt motiverande att ta tag i de där 3 kilona som inte riktigt sitter där de ska.

Här är beviset från idag!

Det är…ja, fyll i själv vad du tycker.

Det är lätt att fastna framför nyheterna när en sådan här händelse som bombningen i Boston har hänt. Man VILL VETA. Vem? Varför? Vad händer nu?

I New York har man höjd beredskap för eventuella nya attacker och jag kommer inte åka till ”mål” såsom stora folksamlingar, stora terminaler, varuhus eller turistmål idag. Samtidigt kan vi ju inte gömma oss, vi bor ju här. Barnen åker buss i stan varje dag. Richard jobbar i FN-skrapan. Men vi kan vara försiktiga. Och det är vi.

Jag har haft det här mobilnumret i över 1 år. Fortfarande får jag samtal och sms som helt uppenbarligen skulle till den gamla ägaren/ägarinnan. Man kan ibland undra över deras relation. Det har liksom gått 1 år….

Tittar inåt.

Ganska äcklig. Man undrar vad det ska föreställa. En fladdermus, en rocka, en moderkaka, ett Rorschach-test…

Till och med Barbiesarna deppar.
OBS! Inte arrangerad bild. På sant!

Idag när jag åkte hem med linbanan överhörde jag en konversation mellan två män. De verkade vara grannar eller liknande och pratade om en tredje man som de kände och det lät som att han också hade varit deras granne. Grannen de pratade om hade flyttat och bytt jobb. Från det jag kunde förstå var han i Hälso- och sjukvårds-branschen. Kanske inte läkare men liknande. Vad de pratade om var hans lön. Han hade gått från ett jobb som tidigare betalade honom $160.000 per år till ett annat liknande jobb i Florida som gav honom en lön på $1.000.000 per år.

Vilken löneökning på ett bräde, va!? Lite snabbt räknade jag ut (nej, det tog jättelång tid att räkna ut faktiskt och jag är inte säker på att det blev rätt heller och jag räknade dessutom avrundat och med dollarn på 7 kr så i ärlighetens namn finns det inte mycket matematiskt i den här beräkningen) att han ökade sin lön med ca 625%. De var lite avundsjuka på den här grannen men på ett bra sätt. De tyckte det var ”great!” för honom. Och jag förstår helt plötsligt vilka löner folk har här. Den här mannen som de talade om var ”en vanlig man”, från Roosevelt Island. Med en löneökning på 625% från en dag till en annan.