Nej, detox är inget för mig…jag måste nog ha mina gifter för att ”må bra”. Eller så har jag bara ingen karaktär… Igår var jag som i en dimma hela dagen och varje gång jag drack örtsörjan så mådde jag illa. Kräks-illa! Jag kämpade verkligen (ha ha ha, en dag!) men i förmiddags när yrseln var så illa att jag bara kunde ligga ner så tog jag en kopp kaffe. Och en rostmacka med smör. Och en till. Med ost.

Nu mår jag bättre. Ja, ja – jag vet att det är värst de första tre dagarna men jag klarade bara inte av att ha så lågt blodsocker och lågt blodtryck (som jag antar att yrseln handlade om). Jag var som en zombie! Nu vet jag inte vad jag ska göra. Fortsätta men med lite fusk eller bara ”kasta in handduken” och ge upp. Bara att tänka på sörjan gör mig illamående. Fick en kommentar av en vän som tydligen alldeles utmärkt klarat av fasta/detox så jag undrar vad som är fel på mig?? Vek kanske.

Har aldrig prövat förut men idag har jag börjat en två-dagars-detox. Man dricker någon örtvitamindryck 8 gånger/dag samt äter bara frukt och grönsaker. Ingen alkohol, nikotin eller koffein. INGET KOFFEIN!!! Det är här det kommer bli svårt. Kaffe är mitt livselixir.

Först hade jag tänkt köra en ren fasta men jag tror inte att jag klarar att vara hungrig på det sättet. Så nu blir det frukt och grönt i 2 dagar sen får vi se, kanske jag kan gå på ren fasta i två dagar då, det står på förpackningen att man kan köra 4 dagar om man vill. Jag började morgonen med grönt koffeinfritt te, en halv grapefrukt och drycken. Nu är klockan 9, jag har tränat, druckit vatten, druckit drycken och ätit en halv avokado. Känner mig trött och utsvulten. Konstigt det där…det är ju inte som att jag inte har något att ta av men ändå känner sig kroppen helt svulten. Det måste ju vara mentalt?

Och Gud vad jag saknar kaffet. Vad är en morgon utan en kopp kaffe, liksom?

Fredagen bjöd på på födelsedagskalas för båda barnen, fotbollsträning under bron och sedan fotbollsmatch. Nelle hade en kompis här hela eftermiddagen och när mamman kom och hämtade så bestämdes det snabbt att det också skulle bli en sleep-over. Hos dem. Så Nelle sov borta och på fredagkvällen åt jag, Richard och Edward bläckfisk till middag. Friterade calamares – så gott! Så charter! Så onyttigt!

Lördag. Jamen…fotboll, power walk och ligga och slappa på en gräsmatta i den varma vårsolen…vad mer behöver man? Folk grillade i parken utanför vårt hus, barnen lekte ute i shorts och på kvällen gick jag ut och åt middag med ett gäng tjejer på en ny koreansk tapasbar vid Flatiron. Maten…sådär. Men kvällen var lång och innehöll samtalsämnen som pms, frikort, roliga reklamfilmer, ”spottade” kändisar (jag har noll!) och det var många, många skratt. Jag är så lyckligt lottad som fått så fina vänner här.

Idag har vädret också varit helt underbart och vi har varit i Central Park hela dagen och ätit hamburgare och glass. Tittat på baseball. Lapat sol i horisontalläge. Söndagsnöje för hela familjen.

Jag vet inte om det finns så mycket mera att säga om den här helgen. Jo, vi har ju deklarerat. Även fast vi (forcerat och ej självvalt) blivit utskrivna ur Sverige och numera inte kan åtnjuta några av de skattefinansierade faciliteterna i vårt hemland längre så måste vi såklart deklarera. Såklart. Detr ju ändå byråkrat- Sverige vi talar om.

Bjuder till sist på en usel bild från gårdagskvällen. Och några bilder från idag. Over and out. Hoppas ni också haft en fin helg!

Fotbollsträning under Queensboro Bridge. 17 grader i luften. Jag antar att jag kunde ha det sämre.

Här, liksom hemma i Sverige, pågår en diskussion om hur mycket skärmtid barn ”ska ha”. Vi var länge motståndare till att barnen överhuvudtaget skulle sitta framför datorn men sedan vi flyttade hit för ett år sedan så har saker och ting ändrats. Här används datorn mycket mer i undervisningen/läxarbetet och där är det ju bara att hänga med.

Edward fick ett Nintendo DS när han fyllde sex år. Innan det hade han aldrig spelat någonting annat än testat hos kompisar. Nintendot var genast den ”leksak” som drog mest och vi fick sätta upp regler för hur det skulle användas. Edward gjorde ett schema-förslag som vi godkände. Han hade lagt tonvikten av spelande på helgen, 10 minuter på vardagar och en fri dag. Toppen!!!
Sen kom (min) iPad in i bilden. Spännande för barnen men de använde den lagom. Men sen när vi flyttade hit så tycker jag allt har eskalerat. De har minst 80 minuter i veckan med läxor på datorn (matte och engelska). Sen spelar de spel med kompisar i nätverk och ibland googlar de något och tittar på på egen hand. Ok. Så är det, det är inte hela världen. Det jag har problem med är att datorn, iPad och sådana spel numera alltid är FÖRSTAHANDSVALET av lek. Alltid. För alla ungar.

Därför blir jag extra glad när jag ser det här. Doktor Nelle och nurse Lolas mottagning på 83rd Street.

I’m old school.

Alltid när man åker in till Manhattan, nästan oavsett var man åker, finns det något nytt att se sedan man var där senast. Konst i alla olika former, ofta stort och storslaget, smälls upp över en dag och kan sedan vara borta lika fort. Idag hade ”Stonehenge” installerats på Rockefeller Plaza. Gammalt möter nytt. Det var riktigt vackert i vårsolen som lyste över staden idag.

Och vid Flatiron Building campar sedan några veckor tillbaka den här kråkan gjord av stora järnspikar.

När min kompis Lisa var här så gick vi till en för mig ”ny” affär som heter Super Dry. Den här hoodien var på rea och jag slog till. Den är superhärlig, tjock bomull, lagom lång, bra luva…men jag har fått en fläck på den. Olivolja.

Om jag bodde i Sverige så hade det inte precis varit något problem. Jag hade tvättat den i 40 grader i maskin – problem solved. Här? Den är förstörd! Inget, jag menar verkligen inget blir rent när man tvättar här. Det luktar gott. Rent (ha ha!) tekniskt har tvätten gått igenom ett tvättprogram men rent är det inte. Nu måste jag ta med den här tröjan OCKSÅ på vår sommarsemester i Sverige. Då och endast då kommer den här flottfläcken vara ett minne blott.

Visst är det något skamligt med att lata sig? Göra ingenting. Läsa. Slötitta på tv. Vila. Ändå är det ju precis det som är skönast att göra ibland.

Som vuxen kan det vara ”riktigt härligt” att bli rejält sjuk. Nu pratar jag om feber över 40 grader, influensa, halsfluss eller något annat som gör en sängliggande i ett par dagar så man BARA KAN LIGGA STILLA OCH VILA. Undantaget är såklart RIKTIGA sjukdomar som cancer och så, och magsjuka. Det finns ingenting som är positivt med magsjuka. Visst är det så att det annars är väldigt svårt att ta sig tiden att bara slappa. Ligga ner och lata sig. Har man ”bara” 38 graders feber så tar man en Alvedon och går till jobbet. Har man ”bara” lite hosta häller man i sig hostmedicin och knegar vidare. Allergier och förkylningar ignorerar man totalt, de räknas inte ens.

Egentligen är det ju ganska dumt att vi inte tar oss den där tiden att bara slappa förutom när vi är störtsjuka. Vi skulle förmodligen orka mycket mera i längden och kanske bli lite lyckligare på kuppen om vi bara unnade oss att ligga ner och plöja en roman någon gång då och då en vanlig dag. Eller helg då, för de allra flesta av oss jobbar ju faktiskt (JA, jag räknar mig fortfarande till den skalan fastän man kanske kan säga att jag är in-between-jobs för närvarande)

Gissa vad jag har gjort idag?

Och igår. Världen i färg ÄR vackrare.

Jag var och åt brunch med min väninna N idag. Egentligen skulle det vara frukost men det drar alltid ut på tiden så mycket så det övergår till lunch. Vi var på ett litet franskt hak i närheten av skolan och där berättade hon den mest häpnadsväckande historia. Jag måste ta det från början.

När monsterstormen Sandy slog till här i slutet av oktober så blev min väns lägenhet i Chelsea helt förstörd. De blev inte översvämmade men fastigheten förstördes i elsystem m.m. såpass att lägenheten blev obeboelig utan vatten, gas och el. De bodde på hotell i nästan en månad innan de bestämde sig för att säga upp kontraktet och flytta då utsikterna för att lägenheten skulle gå att bo i i närtid såg obefintliga ut. De flyttade då till en ny etagelägenhet på Lexington Avenue. I den fastigheten finns bara tre ”units” (lägenheter) en etage på våningsplan 2-3, en på våning 4-5, där min vän bor, och en stor på våning 6-8. Hissen går direkt in i lägenheten så det finns ingen trappuppgång, bara en brandtrappa ut om hissen inte fungerar. Redan från början tyckte min vän att det var mycket ”spring” i lägenheten på övre planen. Mestadels män. Välklädda, inte störande, men ibland hade de fester där med hög musik in på småtimmarna. De fick genom lite luskande fram att det var en pokerhöjdare som drev en exklusiv pokerklubb i lägenheten.

Lägenheten på nedre planet hyrdes på papperet av tre unga tjejer och min vän räknade snabbt ut att det vara knappast de som stod för hyreskostnaden eller bodde där. De var bara någon slags täckmantel och den riktiga hyresgästen var pokermannen i topplägenheten.

Sedan började det hända mystiska saker utanför huset. I flera veckor såg min vän en ”hemlös” man sitta på gatan utanför huset och spana intensivt mot fastigheten.
Hon sa till sin man att ”det känns som han bevakar oss”. En hemlös man är sällan intresserad av arkitektur i den omfattningen.

Sen för en vecka sedan, klockan 06:00 på morgonen slog de till. En FBI-raid som på film med massor av gubbar i FBI-jackor, dragna vapen som tog över fastigheten. Hissen, säkrade alla utgångar och till sist fördes en man ut i handbojor. Pengatvätt, illegal spelklubb, konstbedrägerier, koppling till ryska maffian – take a pick! De slog till på flera ställen samtidigt och det här har jag kunnat googla mig till.

http://www.hotelchatter.com/story/2013/4/17/65852/7912/hotels/Carlyle_Hotel_Tenant_Gets_Raided_By_FBI_

http://gawker.com/5994839/high+stakes-gambling-ring-busted-as-fbi-raids-art-gallery-in-manhattan

http://www.destroyzionism.com/2013/04/22/fbi-raids-helly-nahmad-gallery-over-ties-to-billionaires-poker-club-with-mob-links/

Mitt i allt detta fanns min väns två pojkar, jämnåriga med Edward och Nelle. De tittade ut kort och återvände till sitt morgonspelande på iPad. Sen tog de brandtrappan ut på vägen till skolan den morgonen, morsade på FBI-agenterna och för barnen verkade det bara vara ännu en dag i New York City.