Här

Här i soffan sitter jag nästan varje morgon och dricker min andra kopp kaffe. Eller, tredje-fjärde kanske är mera sant. Och soffan ser ni ju inte på bilden utan ni ser min utsikt. Idealt har jag som idag tränat och känner mig lagom ”spagetti-mjuk” i kroppen. Det är här jag gör planer för dagen, kollar mail och så fejjan såklart. Idag står städning på schemat, sedan kvartssamtal för barnen och sist men inte minst får vi Sverige-främmande ikväll. Då vet ni vad jag gör idag. Längesedan ni kommenterade på bloggen – vad gör ni idag?

"Det är inte så roligt när man är barn…"

Den senaste veckan har barnen haft en liten insamlingsbössa med sig hem för att lägga småpengar i för att samla in medel till UNICEF. Idag var dagen när bössan skulle lämnas in så igår länsade vi fickor, skålar, väskor och fyllde på bössorna. Jag minns själv att vi när vi var små samlade in pengar i likadana ”papp-bössor” och då var mottagarna Biafra. Typ.

Sen när barnen kom hem från skolan i eftermiddags så berättar de att de nu har lämnat in bössorna. Till BAN KI MOON!!! In person. Eller, ja faktiskt! Han, Ban Ki, kom personligen till skolan idag (till aulan) och hämtade bössorna samt tackade barnen för hjälpen. Han höll också ett tal till barnen och lärarna om FN och om hur vi alla klarat av stormen. Sandy alltså.

”Men det är ju jättecoolt!!” utbrast jag. ”Ni har ju träffat en jätteberömd och viktig person idag, chefen för hela FN”. ”Vet du mamma, sa Edward då, det är inte så roligt att lyssna på Ban Ki Moon när man är barn.”

Så mycket för det alltså. Men jag önskar jag varit där idag. Nu har både Richard och barnen träffat Chefen.

Bakis

Glömde berätta att jag är lite bakis idag också. Beror på den fantastiskt trevliga dag och kväll vi hade med det här gänget i Brooklyn igår. Tycker ni inte också att livet ibland är lite som i en film? Det är ibland sådär lite extra kul, intressant, god mat, gott vin, hjärtliga skratt, snälla barn och snygg inramning så att man nästan tror att det är regisserat. Och i en kuliss. Perfekt. I sin vanlighet.

Veteran’s Day

Parad på 5th Avenue i strålande solsken. Vädret här är helt schizofrent och idag har det varit 17 grader varmt. Jag vet, helt galet!

Veteraner i alla former, åldrar och kläder jag idag paraderat längs 5th Avenue som var avstängd i flera timmar. Om det är något som amerikanerna tar på allvar så är det just detta – att hylla alla de som tjänat sitt land. Under krig.

Jag och Nelle hamnade mitt i detta av en slump när vi skulle gå på American Girl Place och Build A Bear (ungefär den raka motsatsen till krig, ett mecka för dockor och nallebjörnar) men vi var såklart tvungna att stanna och titta en liten stund. Sen skyndade vi vidare till lite mera rosa och fluffiga saker. Det var vilsamt. Det är jobbigt att tänka på krig om ni frågar mig.

Fredagen den 9 november

Vaknade upp till ljudet av väckarklockan klockan 06.05. Steg i vanlig ordning inte upp förrän halv. Det blir många snoozar det… Det första jag gör när jag vaknar numera är att stirra rakt in i mobilens skarpa ljus och facebook. Det känns på något vis lättare att stiga upp när ”Sverige” redan varit igång i 6 timmar. Hos er är det då eftermiddag och full fart. Sen tittar jag som vanligt in på mina ”hotmeddelanden” som jag får från iCloud – THERE IS NO MORE STORAGE- NOOOOOO MOOOORE!!!!!!! Men….jag fattar ändå inte. Cloudet – ska det inte ha plats för allt? Eller är det en fråga om betalning nu? Smarta de där Äpplena.

Bestämde mig för att ta en semesterdag från jobbet (ha ha ha!) och åkte in och strosade runt i solskenet på Manhattan. Lexington, Park, Madison, 5th Av… Tänkte att jag har det bra härligt jag. Ett tag var jag på väg in på MoMa men det var för soligt för det idag. Det blev en härlig promenad.

Nu gör vi helg allihopa med nyinhandlad ost, ingefärsöl (utan alkohol så egentligen är det väl inte öl) och sparris. Blir kyckling ikväll, det är ju ändå fredag. Jag lyssnar på Regina Spektor på Spotify och förundras över det här med vänner. Att man har sån tur. Eller jag, iallafall. Att jag fått sådana nya fina vänner här, och att jag har sådana gamla fina vänner där…och där….och där. Kanske är det så att jag kommit in lite i ”tacksamhetstänket” som för närvarande dominerar här i U.S.A. Snart är det ju Thanksgiving och nu haglar det dagliga uppdateringar om allt som folk är tacksamma över. Man borde nog tänka lite mera så året om.