Så här har vi det just nu

Stearinljus och Manhattan som lyse. Elen kommer dröja ytterligare 3-4 dagar har man sagt och nu börjar vi förlora vattentrycket. Varmvatten har vi inget så ikväll åkte vi över till vår vän E (som vi bodde hos hela första månaden) och badade i poolen och bastade. Bastade! Fattar ni vilken lyx det var? Vädret har efter Sandy blivit ”kallt,” 10-15 grader, och det börjar kännas inomhus utan el. Det var så skönt att ta en bastu och verkligen tvaga och värma sig.

Ingen skola i morgon heller. Får se vad vi då hittar på. Men vi hörs va!??

Sandy har dragit vidare

Hon har lämnat lite spår efter sig. Vår källarvåning i huset är översvämmad, vi har ingen el och på gården ligger det ett jätteträd. Skolan och delar av tunnelbanan är också översvämmad och vi vet inte hur det blir i morgon. Men nu dricker vi morgonkaffe och tackar gudarna att det inte blev värre. För oss iallafall. Nu återstår nyhetsrapporteringen från kusten. När vi får ström igen…

Vi är förberedda för Sandy

Jag har städat och tvättat. Vi har köpt vatten och lagat mat som lätt går att värma. Vi har ljus och värmeljus. Försökte fixa ficklampa men de är såklart slut överallt. Vi har läst på och vet vad vi måste göra om Sandy slår här.

Roosevelt Island ligger än så länge endast i orange zon, alltså inte evekueringszon och vi hoppas det fortsätter så. För i ärlighetens namn vet jag inte var vi skulle ta vägen om vi var tvungna att åka. Eller hur för den delen. Men det löser sig. I sådana stunder hjälps man åt. Vi har bjudit hit alla vi känner som bor i röd zon. För finns det hjärterum…

Skolan är stängd i morgon, FN är stängt i morgon, (kan man stänga FN???) hela tunnelbanan stänger klockan sju ikväll. Nu väntar vi. Vi är redo.

Jag kommer hålla er uppdaterade om vi har internetuppkoppling. Det finns ingen anledning till oro än. Ok?

Vilken kul kväll!

Goda vänner, god mat och många skratt!! Som det ska vara. På bilden: jag, Lotta, Richard och Jocke. På en bar i Meatpacking District. Mätta efter en avsmakningsmeny (7 rätter och vin) på Spice Market.

Vet ni, jag och Lotta, Lotta Nordlund, som hon faktiskt (också) heter, har varit vänner sedan första klass, 1977. Är inte det lite märkvärdigt? Att ha vänner som sträcker sig genom hela livet – på livets alla resor! Jag tycker det.

Halloween-parad

Hela Roosevelt Island invaderades o morse av zombies och humans i ett ”Runners race” runt ön. Vid lunch var det dags för andra varelser – öns stora Halloween-parad. Flera hundra ungar (och vuxna för den delen) marcherade utklädda tull ALLT till band-musik längs Main Street. Sen var det fest med hoppborg, popcorn, trollkarl, sockervadd…det vanliga. Barnen hade en toppendag och jag med! Nej, det var lögn. Men det var ganska kul. Märker att vi börjar bli hemma här på ön nu. Nu KÄNNER man faktiskt en massa folk när man går ut på sådana här jippon.

Ikväll blir det vuxenmiddag med barnvakt. Ska bara vila lite middag och ta två Alvedon innan…so long!