Idag kommer det besök! Lägenheten luktar gott, sängarna är renbäddade och vi försöker dansa regndans. Bort med regnet alltså. Ska se om de vill vara med på bild senare idag. Men så mycket kan jag säga, att de kommer från Sverige.

Och vi har inte köpt några stövlar. Ett konstaterande bara.

Bagel head????Nu låter jag som en gammal kärring men allvarligt? Är det här samma förfäran som man kände för Beatles och rock’n’roll? Är det så här unga människor måste göra för att revoltera och chockera? Ja, check för chock då. Jösses.

Får inte till länken…klipp och klistra.

http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/4558191/Bagel-head-surgery-trend-on-rise-in-Japan.html

Nelle har en kompis här ikväll som ska sova över. Samma kompis som hon går på balett med. I morgon har skolan studiedag och tjejerna är lediga så det passade perfekt med en ”sleep over”, någonting extra på en ledig dag. De har ätit middag, popcorn och nu tittar de på film i pyjamas. De är så otroligt gulliga att man nästan inte tror det är sant. Sängarna är bäddade, gosedjuren är utvalda och jag kan inte låta bli att undra när de riktiga föräldrarna ska komma. Dom som kan ställa allt tillrätta om något går snett…

…att vi satsat lite mer på trådlös teknologi. Not.

Men. Jag kan ha mött min överman (kvinna) när det gäller dåligt lokalsinne. De här tre bilderna är tagna idag vid tre olika tillfällen i Central Park (CP). Ni ser att det är samma motiv va? Jag och min nyvunna och fina vän Marielos från Guatemala tog idag en långpromenad i höstvädret i CP. Vi gick vilse inte mindre än TRE gånger runt reservoaren, den stora sjön, och då hade vi ändå båda våra telefoner med GPS. Vi kom tillbaka till den här platsen igen, igen och…igen.

Det var först när vi med våra blotta ögon kunde se Chrysler Building som vi förstod att vi gick åt EXAKT fel håll och kunde börja ta oss ur parken. Det var hemskt. Ingen av oss hade en aning om hur vi skulle gå eller var vi de facto var. Till sist mötte vi en snäll man som förklarade för oss hur det går en bilväg runt hela parken och om vi bara följer den så kan vi aldrig gå vilse. Då gick vi ut ur parken och tog en kaffe.

Om jag är nöjd med min nya iPhone 5? Oh, jaaa!

Det har varit höstdagjämning här också och visst börjar det nu märkas att sommaren är slut. Än har inte löven blivit röda men de gulnar för varje dag och morgnarna är så kyliga att man vill ha en kofta på sig. Det är härlig, hög luft men hallå -sorg!

Vi har varit kvar i stan i helgen. I fredags hade Edward fotbollsträning och ja, jag har nu börjat som assisterande coach. It’s official -I am now a SOCCER MOM!

Match lördag. Förlust igen. Börjar tycka lite synd om Edward. Det finns barn i laget som man faktiskt undrar varför de spelar fotboll. Det är en gratisaktivitet, kanske det är därför, men om man inte har något intresse och dansar på planen när det är match, tillika tar bollen med handen, kanske man ska tänka om….ja, ja – det viktigaste är ju inte att vinna utan att ha kul…HA!

På lördag kväll grillade vi ute då det faktiskt var 27 grader varmt i luften, höstvarning till trots. Vi grillade tillsammans med ett svensk/norskt par vi känner som håller på att starta företag här i USA. De är i skönhetsbranschen kan man nog säga och kommer starta/launcha sin ”business” i oktober så de håller nu på att bygga upp företaget. Ska bli SÅÅÅÅ spännande, berättar när de kommit igång. Hur som helst fick jag en present av dom, en produkt att testa, som de eventuellt kommer utveckla. En ”ögonfransförlängarkräm” som gör att ögonfransarna växer och blir tjockare. Hur spännande är inte det? Man smörjer på fransarna varje kväll och efter en månad ungefär kan man se resultat! Har aldrig riktigt trott på det där men nu  ska jag alltså testa. Kul!

Igår hade vi en härlig familjedag ute på Manhattan. Vi var i Central Park, kollade in nya iPhone5 (våra har inte kommit än) på Apple Flagship Store, vi var på FAO Schwartz som är en jättelik leksaksaffär och vi åt middag på vår favorit restaurang, L’Entrecote. En riktigt härlig dag.

Jag är ledsen att jag inte kan lägga upp bilder i texten. Jag lägger in lite bilder ovan. Så får ni föreställa er hur det hör ihop. Ok?

Ibland kommer saknaden över mig. Saknar min familj, min släkt. Min stuga. Stockholm. Mina arbetskamrater. ICA och Coop. Svenskt kaffe. Och mina vänner. Gud vad jag saknar dom. Ibland undrar jag om jag kommer ha kvar mina vänner så som jag flänger runt jorden men så känner jag efter i hjärtat och då vet jag att jag kommer det. Det är ju därför de är mina vänner. Ibland går det så långt så jag till och med saknar 2:ans buss. Organisationen på 2:ans buss. Hur sällan det är att busschauffören verkligen får ta i med hårdhandskarna och ropa ”Kan alla gå längre bak i bussen! Tack!”. Men när det händer då sansar jag mig. Jag är ändå i New York.