Ge inte upp att läsa Not on Stilettos – nu är jag tillbaka! Jag har fått smak för det ”riktiga livet” och har nu i två helger på raken levt IRL med vänner. Upstate New York har man släppt på karantänen och andra än essential workers får äntligen (hur äntligen det nu kan vara…?) gå tillbaka till jobbet, man öppnar restauranger (med begränsningar) och så vidare. Så vi har varit upstate under hela långa långhelgen. Faktum är att den enda del av New York som inte öppnat upp och släppt de hårdare restriktionerna är New York City. Barnen och Richard var lediga måndag och tisdag också. På måndag var det Memorial Day och tisdag Eid Mubarak, slutet på ramadan. Lyxhelg verkligen.

Då det var helt omöjligt att hyra bil för oss (allt är bokat på storhelger) så kom Catie och hämtade och lämnade oss inne i stan. Vilka vänner de är. Så på lördag kom vår ”skjuts” och på eftermiddagen var vi på plats i Carmel, Putnam County ute på landet.

Det regnade på vägen dit men så fort vi kom fram så klarnade det upp och blev värmebölja. Vi har haft upp emot 30 graders värme hela helgen.

Jag älskar som bekant deras hus och nån gång önskar jag att man hade haft möjlighet att ha ett mountain house med en sån här öppen spis.

Lördag kväll spelade vi kort. Ett spel Chicago som tog tre timmar! I slutet var ställningen 51,51,51,50 och så två personer på runt 35 poäng på grund av att de fått ”offra sig” och säga Chicago så att jag inte skulle vinna. Sån kul kväll!

På söndag kom våra svenska vänner och hälsade på. De hade lyckats få tag på en hyrbil över helgen. Vi har velat att de skulle träffa John och Catie då vi trodde att de skulle vara en bra ”match” och det var de verkligen. Vi har haft så roligt! När de kom käkade vi lunch och sedan åkte vi på utflykt och spelade fotboll, vandrade en led i skogen och sen på kvällen lagade vi en helamerikansk Burger-dinner. Vi har i många år köpt och ätit frysta Bubba-burgers. Den här gången köpte vi Bubba Burgers på Wagyu-kött. Gissa om det var gott?

Luften i skogen efter regnet på lördagen var magisk.

Barnen, i åldrarna 3-16 år, lekte ihop hela helgen. Jag älskar när det händer.

På måndagen så blev det premiärdopp. Vattnet var absolut badbart med svensk standard, 17-18 grader skulle jag säga. Om jag doppade mig? Njaaaääääeee…

Längtar hem till vår sjö och paddelboard. En stilla morgon när man tyst glider ut på en tur längs strandkanten. Zen.

Sedan släpptes kreativiteten loss och vi målade stenar till stigen precis bredvid deras hus. John hade en bra idé att man kunde skriva en dikt längs stigen, ett stycke på varje sten så när man gått hela slingan har man läst hela dikten. Han hade också en annan idé…att det skulle stå ”I’m watching you…” – satan vad rädd man skulle bli om man var ensam där ute i skogen och hittade den stenen!

När vi kom hem så avslutades helgen med den här solnedgången. Det är snart Manhattan Henge, när solen går ner exakt i mitten av gatorna som skär över Manhattan från väst till öst. Så vackert!

Vi är ute på landet igen. Barnen är lediga två dagar, måndag och tisdag. Återkommer!

Var ute på min dagliga promenad när det på gatan dök upp en, ska vi säga, möjlighet? Under en stor hög av sopsäckar såg jag några röda små ben sticka ut och där stod den här, slängd och oälskad.

Så jag skickade ut killarna med en skateboard och så fick de gräva sig djupt ner i sophögen och rulla hem den på skejten. Jag har noggrant torkat av den och nu står den här hemma och väntar på att fyllas med våra grejer. Måste stuva om lite men tror ändå det kan bli bra till sist. Vi behövde verkligen lite förvaring där. Lådor till servetter, ljus, hyllor för spel m.m.

Barnen tycker den är så ful att Nelle till och med började gråta. Hon fick rent utav ett psykbryt och skrek ”nu är ALLT förstört!!”. Tydligen är det den fulaste möbeln hon någonsin sett. Enligt henne dessutom bajsbrun?

Jag, jag tänkte gratis. Den är GRATIS. Vad tycker ni? Bra eller… _ _ _ _ ?

Himlen igår kväll var så vacker. Det var längesedan vi hade de där solnedgångarna med röda, rosa och lila moln. Men ikväll så var det strängar av de rosa molnen som letade sig in över Manhattans skyline. På sociala medier delades bilder från alla tänkbara vinklar av staden.

Men, lite tråkigt känns det allt att veta att de där rosa, röda strimmorna är partiklar av föroreningar. Luften här i staden har blivit märkbart mycket bättre de här 2 månaderna vi har varit i lock down. Vi ser numera klart till New Jersey, genom hela 34th streeet, över Hudsonfloden och över till andra sidan. Vi kan se bilar köra med blotta ögat på vägarna i New Jersey. Och Brooklyn Bridge, som tidigare alltid varit ”skymd” i lite dis, är klar och tydlig från våra fönster på södra sidan. Flaggorna på toppen vajar i rött, vitt och blått.

Men trafiken har börjat tätna på gatorna. Ljudnivån ökar för varje dag. Helikoptrarna från The Hamptons startar och landar igen. Inte med samma frekvens som tidigare men de är tillbaka. Läste i en artikel att 420.000 människor har lämnat Manhattan under krisen. De välbärgade. Många till sina sommarhus ute på Long Island, The Hamptons. Så de där strimmorna av rosa moln är som en svans av girig, giftig kapitalism. Som letar sig tillbaka in mot staden, för att väcka den ur sin törnrosasömn.

Men visst är den fin, solnedgången.