Blev så berörd att höra att Alfons mamma gått bort. Jag tror att böckerna om Alfons Åberg är de som jag minst ledsnade på att läsa för barnen när de var små. Ni vet, så där små att det repetitiva var det viktigaste, att man läste samma bok varje kväll. Jag fick faktiskt en tår i ögat igår när jag och Nelle googlade fram lite klipp från Alfons-filmer. Det var en fin tid när barnen tittade på Alfons Åberg. Nyss och väldigt länge sedan.

R.I.P. Gunilla Bergström.

New York City och Borgmästare De Blasio satsade stort för att markera att staden lämnat den värsta krisen med Corona bakom sig. ”Århundradets konsert” planerades på The Great Lane i Central Park och 60.000 gäster fick gratisbiljetter eller betala…upp till $5000 för att komma in.

Som ni ser på affischen är det ju inte ”vilka artister som helst” utan riktigt stora namn. Vi hade hoppats kunna skaffa gratisbiljetter så vi bokade om vår hemresa så vi skulle hinna tillbaka. Några biljetter fick vi aldrig tag i men bestämde oss för att gå dit utanför och iallafall lyssna. Många fler med oss hade samma idé och i parken var det fullt med både folk, vakter och poliser.

Vi drack en margarita och handlade med oss lite mexikansk mat och hade picknick tillsammans med några av Richards kollegor.

Så mysigt och vi hörde Jon Batiste, Earth Wind and Fire…sedan öppnade sig himlen.

Mörka moln, åska och regn – allt stängdes ner och parken evakuerades. Länge sedan jag varit så blöt och då hade vi ändå paraply.

Vi trodde väl aldrig vi skulle få tag i en taxi så vi satte oss i en busskur och väntade. Men just den här gången hade vi tur, en taxi kom och huttrande satt vi i baksätet och försökte hålla a/c:n ifrån oss.

En upplevelse rikare. Check!

(Men också ganska glad över att inte köpt biljett för $$$ och sedan snuvas på konfekten.)

För två år sedan när vi var här träffade vi ju en gammal avdankad artist plus att vi hade en helt surrealistisk upplevelse i kön till Nathan’s korvkiosk…kommer ni ihåg?

Den här gången var det inte lika händelserikt, ingen höll på att dö eller så, men det är onekligen märkliga människor som håller till på Coney Island.

Jag kom fram vid 11 på förmiddagen. Hade med mig lite vatten och frukt, förberedd denna gång så jag inte skulle behöva ställa mig i kö för att köpa mat, det brukar bli galet vid lunchtid. När jag lade mig på stranden var dimman redan tät. Och då menar jag inte dimma från havet utan från alla som rökte gräs. 11 på förmiddagen. En tisdag! Det var nästan outhärdligt stundvis, enda stället dit man kunde få ”ro” var i vattnet.

Hur som helst. Vid lunch dyker två damer i min ålder upp och lägger sig precis bredvid mig. Den ena såg väldigt senig och vältränad ut och de börjar också dagen med ett pilatespass på sina filtar på stranden. Coolt, tänkte jag! Sen börjar de röka. Och röka. Och röka. Efter ett tag säger den andra, som är lite rundare och inte ser så hälsosam ut, till sin pilatespolare, ”I’m going to swim 10-20 laps – I love to swim stoned!!!”. Sedan tar hon på sig fenor, någon slags simhud på händerna och drar iväg, hög som ett höghus, ut i vattnet. Jag blev döstressad men tackade gudarna att vi låg precis vid livvakten.

De pratade också om sitt jobb som ”gårdagens show”, hur fulla de hade varit…jag undrar verkligen vad de där två jobbar med.

Hallå där! Det börjar bli dax att sparka igång bloggen igen, tycker ni inte det? Har ni haft en härlig sommar? Är ni utvilade? Eller känner ni som jag att man behöver lite semester från semestern? Haha – fatta att jag säger det som varit ledig i flera år. Sommaren är bästa tiden tycker jag, underbart att träffa familj och vänner njuta av sena middagar och aktiviteter men är det inte också lite utmattande? Man får liksom en överdos av ALLT, mat, vin, umgänge… Och när man som oss reser hem, utan att ha ett hem, blir det extra mycket. Jag har verkligen längtat till att sova i min egen säng och att slippa leva i en resväska.

Nåväl, sommaren har varit härlig och extra allt och jag tror jag kommer berätta lite highlights utportionerat under hösten. Men idag ska jag berätta om idag. Jag är på väg till Coney Island. Fick ett infall nu på morgonen att jag måste bada så då var det bara att packa en handduk, köpa med lite nytt solskydd (det var ju ett tag sedan kroppen fick några solstrålar) och dra iväg. Har inte åkt tunnelbana sedan Coronan kom (kanske en gång…?) så det här blir ett äventyr!

Att komma ut hit till stugan efter att ha varit borta i 1 år är alltid samma sak. Det är fullständigt kaos! Spindelväv, damm, smuts, en och annan muslort kan man också hitta… Hela tomten har växt som den gått på sterioder och löven från ifjol är det ingen som krattat. Det är underbart men samtidigt inte kul. Idag har jag städat hela dagen, mest på ytan för något annat hinns det inte med innan midsommar. Nu luktar det såpa och är riktigt fint inne. Ute har Richard fixat ihop utemöblerna och blåst av däcket. Jag hängde upp en ljusslinga så man kan se nåt på kvällen.

Nytt för i år är den uppladdningsbara duschen. En pump som laddas med usb-kabel och en stor hink med varmt vatten som räcker långt. Kanske inte det bästa trycket men den bästa utsikten.

Nelle var överlycklig över att kunna ta en varm dusch på kvällen. Själv hoppade jag i sjön som redan är 24-25 grader varm.

Nu ligger vi alla klarvakna i våra sängar. Jetlagen är brutal och jag funderar på om jag inte skulle testa melatonin nån gång för att försöka lura kroppen. Det är helt hopplöst att komma upp på morgonen när man rest åt det här hållet. Nån som har testat?

I morgon, eller egentligen lite senare idag, är det midsommarafton. Då ska vi bara njuta, ingen stress. Vi äter när det är klart och av det som finns. Har vi glömt nåt… ”so be it”!

Vi är äntligen hemma – trötta efter en hel veckas festande, jetlaggade av resan, sjukt allergiska men så himla underbart det är med svensk sommar.

Måste säga nåt om partyt i lördags. Tog inte en enda bild så den här har jag snott ”från festen”. Det var drinkar, mat, quiz, dans och höll på till långt efter 23 som det stod på inbjudan.

Åldern till trots, det här gänget kan festa!

När jag var tonåring och spelade fotboll så delade vi i laget ut reklamblad för att tjäna pengar till att resa på Gothia Cup som är världens största fotbollscup för ungdomar. Det var slitigt den där veckan man hade ansvar för att dela ut reklambladen. Kommer inte ihåg exakt hur stort område man hade men det tog ett par timmar att göra som jag kommer ihåg det. Ibland spände man fast den stora säcken på sparken och gav sig ut i snöstorm för att öppna postlåda efter postlåda. I mitt postområde var det bara villor.

Hur kom jag nu att tänka på det? Jo, igår ramlade det här reklambladet in i vårt postfack. ganska långt från den ICA och Konsumreklam som vi delade ut. Och ganska långt ifrån den reklam som delas ut i Sverige idag. Men hallå – hur viktigt är det inte att sprida denna kunskapen? Dessutom på flera språk. Om ni inte redan visste det så ligger Sverige väldigt högt (högst eller bland de högsta i Europa) när det gäller dödliga överdoser på opiater.

Osäker på om det här var lagligt men vi hade iallafall en mycket mysig picknick i Central Park igår som drog ut litet på tiden…det hann bli lite mer än dusk när vi började dra oss tillbaka. Såvitt jag vet får man inte vara i parken från dusk till dawn.

Dagen igår både började och slutade med ett glas prosecco.

Det var sista gången igår som jag kunde vara med på träningen så Martina bjöd på lite frukost efteråt. Prosecco, fruktsallad och en nybakad aprikoskaka. Vilken lyx! Sen gick det bara några timmar så sågs vi igen men denna gången i parken tillsammans med flertalet andra spouses. Knytkalas och så himla mysigt. Det hann bli becksvart (eller så becksvart det nu kan bli i en storstad som New York) innan vi lämnade parken.

Bild och video lånad, annars kan jag ju inte vara med själv.

Ljuset var helt magiskt i parken igår och det var så himla trevligt. En toppenavslutning innan alla drar iväg på semester.