När jag var tonåring och spelade fotboll så delade vi i laget ut reklamblad för att tjäna pengar till att resa på Gothia Cup som är världens största fotbollscup för ungdomar. Det var slitigt den där veckan man hade ansvar för att dela ut reklambladen. Kommer inte ihåg exakt hur stort område man hade men det tog ett par timmar att göra som jag kommer ihåg det. Ibland spände man fast den stora säcken på sparken och gav sig ut i snöstorm för att öppna postlåda efter postlåda. I mitt postområde var det bara villor.

Hur kom jag nu att tänka på det? Jo, igår ramlade det här reklambladet in i vårt postfack. ganska långt från den ICA och Konsumreklam som vi delade ut. Och ganska långt ifrån den reklam som delas ut i Sverige idag. Men hallå – hur viktigt är det inte att sprida denna kunskapen? Dessutom på flera språk. Om ni inte redan visste det så ligger Sverige väldigt högt (högst eller bland de högsta i Europa) när det gäller dödliga överdoser på opiater.

Osäker på om det här var lagligt men vi hade iallafall en mycket mysig picknick i Central Park igår som drog ut litet på tiden…det hann bli lite mer än dusk när vi började dra oss tillbaka. Såvitt jag vet får man inte vara i parken från dusk till dawn.

Dagen igår både började och slutade med ett glas prosecco.

Det var sista gången igår som jag kunde vara med på träningen så Martina bjöd på lite frukost efteråt. Prosecco, fruktsallad och en nybakad aprikoskaka. Vilken lyx! Sen gick det bara några timmar så sågs vi igen men denna gången i parken tillsammans med flertalet andra spouses. Knytkalas och så himla mysigt. Det hann bli becksvart (eller så becksvart det nu kan bli i en storstad som New York) innan vi lämnade parken.

Bild och video lånad, annars kan jag ju inte vara med själv.

Ljuset var helt magiskt i parken igår och det var så himla trevligt. En toppenavslutning innan alla drar iväg på semester.

Tror ni att vi kom ihåg bröllopsdagen i år? HAHAHAHAHAHA neeeej det gjorde vi inte. Vid frukosten tittade jag på telefonen och såg ett bekant datum, 17 juni…men vänta nu!? GRATTIS älskling, 21 år i år!

Vi har bestämt att vi ska fira när det blir silverbröllop. Att lyckats vara gifta i 25 år, det måste ju ändå vara värt nåt?

Om ni tycker att jag recyclar våra bröllopsfoton och aldrig visar några nya spännande foton så har ni helt rätt. Vår fotograf tappade bort alla negativ från fotograferingen så dessa är vad vi har kvar. Men – det kanske är det man får räkna med när man använder en känd modefotograf som fotat Madonna och andra VIP:s? Bilderna vi har kvar är iallafall från ett minne kärt.

Tänkte jag skulle uppdatera mig lite på sommarens trender så jag läste Elle. Gjorde sedan en kort analys av läget som jag presenterar nedan.

Frågor på det?

Nuförtiden heter det familjehem när barn är placerade genom socialtjänsten på grund av att de inte längre kan bo kvar hemma eller kanske saknar familj. Ordet fosterhem är sedan många år borttaget.

Men jag letar efter ett fosterhem…till mina blommor! En tillfällig placering i ca 8 veckor med omsorg för dessa ”små”.

Jag har några till stackare men de kommer helt enkelt få klara sig själva i sommar så får vi se hur det går. Det verkar som jag hittat ett hem på Roosevelt Island i år igen. Där bor det folk man kan lita på!

Vad kan man göra när man är vaccinerad? Här erbjuds ju alla över 12 år gratis vaccin och det i en rasande takt. Alla vi känner är redan fullt vaccinerade (vilket man ju räknas vara 14 dagar efter andra sprutan) men visst träffar man på en och annan som inte vill ta. Senast igår träffade jag en otroligt trevlig kvinna från Kanada som inte tagit vaccinet. Vi sågs i skoaffären men pratade länge med varandra. Jag ångrar faktiskt att jag inte bjöd hem henne på en fika – så trevlig var hon! Hon hade iallafall inte vaccinerat sig. Anledningen hon gav var att hon varit väldigt sjuk i många år och inte vågade mera påfrestningar på kroppen. Sen kan man tycka vad man vill om det….i mina öron låter det irrationellt. Covid-19 är ju fruktansvärt om man har otur.

Hur som helst så säger CDC, Centers for Disease Control and Prevention, att man kan leva som man gjorde innan så fort man är fullt vaccinerad. Du kan vara utan munskydd, behöver inte hålla social distans. Men. Man måste följa federala, lokala, tribala och territoriala lagar och regler samt regler och reglemente satta av lokala företag och arbetsplatser. Så i praktiken kan det betyda lite vad som helst. Så i en affär kan man få gå in utan mask, handla, prova kläder m.m. om man är fullt vaccinerad (det står ofta en skylt innan man går in) men i en annan måste man ha munskydd, hålla distans, sprita händerna innan man går in och alla provrum är stängda. Detta till och med inom samma kedja. Till exempel har H&M olika regler i olika butiker. Så – ja det gäller att alltid ha med sig munskyddet fortfarande…

Men man kan träffa vänner, kramas, äta middag både hemma och ute, dricka en drink i en bar…

New York just nu är underbart att vara i! Utan de miljontals turister som vanligtvis är här varje dag året runt så det nu inga köer, ingen trängsel men ändå ”fullt med folk”.

Jag gick precis in på Snapchat och kollade vad som händer i Meatpacking. Där pågår i helgen en blomsterfestival och så här såg det ut för en timme sedan. Visst, det är en ögonblicksbild men ni förstår…för ett år sedan fanns det inte ens en duva här.

Jag köpte mig ett par Teva-sandaler idag. Leopardprint (man är ju 50+ nu) och platå (man är ju inte gammal än) och de är så otroligt sköna. Som att gå på mjuka kuddar. Richard har använt Teva i säkert 25 år och säger att det är de skönaste sandaler som finns. Jag har testat Teva i butik förut men aldrig tyckt att de var sköna för de har skavt på utsidan av fotknölarna. Men dessa gjorde inte det. Lycka! Sen är då frågan – vad ska man ha till?

Vad gör kvinnor då? Provar olika saker såklart! Kan man ha dem till shorts? Klänning? Ankelkorta jeans? Jeanskjol?

Gör män det när de köpt ett nytt plagg eller ett par nya skor?

Här ska ni få ett supertips! Igår, precis innan vi skulle gå hem, så ombads vi skriva i gästboken. Jag är alltid så imponerad över människor med gästbok. Att man kommer ihåg den alltså! Vi har en som vi hade på vårt bröllop för 21 år sedan och den är i princip orörd sedan dess…

Den här var det lite mera klass på. Inte bara skrev vi i boken utan den kom med Polaroidfoto. Upp med kameran – klick (eller ”eeernnh” låter det väl mera med en Polaroidkamera) – vänta en stund – foto klart – klistra in med dubbelhäftande tejp – och voilà- ett minne för livet!

Bra idé va?

Det är så härligt att kunna träffas igen. Jag känner ingen här som inte är fullvaccinerad (om man inte räknar barn) och nu börjar det bli partyn igen. Inbjudningar ”över gränserna” för den egna bubblan som man hållit sig till så länge. Vilken lycka det är!

Igår var vi tillsammans med tyskarna inbjudna till finnarna. Ja, man säger så här, vi är de nuvarande ”svenskarna”, i ett år till. Sen när vi åker hem och de nya ”svenskarna” tar över, då är vi bara Richard och Lotta igen.

Det var en riktigt rolig middag som börjande med Moët och avslutades med Finsk Fazer choklad. Fortfarande mätt! Jag tog inga bilder alls (telefonen låg i väskan i hallen) men bad Pia om tillåtelse att dela hennes två bilder som togs i början på middagen. Pia kanske ni känner igen från träningsgruppen – här är vi lite mer representabla, iallafall i början av middagen!

Vill dela med mig av kvällens mest spännande kuriosa. Pia har sprungit med den olympiska facklan i Finland! Hon har varit, och är, en mycket duktig löpare (proffesionell t.o.m?) så hon fick äran 2004 att springa 700 meter med facklan i Helsingfors, Finland. Den kom från Stockholm, Sverige och åkte vidare till Moskva. De Olympiska spelen 2004 hölls i Aten, Grekland och då hade facklan färdats från Olympia i Grekland, där den alltid tänds några månader innan spelen börjar, runt hela världen – bland annat i min vän Pias hand – för att sedan komma tillbaka till Aten och tända elden som startar de olympiska spelen. Stort! Vi fick se, och ta på facklan hemma hos dem igår, den ligger på hedersplats i hallen.