Hej Då!!!

Det är väl ungefär så man skulle kunna summera helgen. Lördag var vi på Guggenheim och såg en usel utställning om…jag kommer knappt ihåg. Museet var fint som vanligt och även den permanenta utställningen men den som visades hade jag kunnat vara utan. Man kan nästan säga att jag redan nu är utan den för jag har redan raderat den ut min hårddisk.

Efteråt gick vi och käkade lunch ute på en innergård som var varm och skön under infravärmens strålar.

Man kan verkligen undra om dessa nya lösningar är bättre och säkrare än inomhusservering? Lika trångt, utan ventilation, men visst – det är öppet utåt. Mysigt var det iallafall!

Söndag åkte vi ut på Long Island och gick på hajk i Cold Springs Harbor. Ingen dödsföraktande klättring på isiga berg den här gången. Mer en skön promenad i lite kuperad terräng.

I närheten av hajken låg Huntington så vi svängde förbi huset Richards farfar med syskon lät bygga till sina föräldrar och som de sedan bodde i. De utvandrade ju från Skottland så huset byggdes i skotsk stugstil så de skulle känna sig hemma. På den där murstocken satt ju det smidda ”G:t” (för Gray) som jag berättat om tidigare (https://notonstillettos.com/2012/10/22/laaaanghelg/) och som sitter här på vår öppen spis.

Jag har också ramat in två stycken fina tryck som jag köpte i Boden i höstas. Det blev jättebra så nu ska jag bara hitta en perfekt plats där de ska hänga. Har inte packat upp dem så jag inte skadar de innan de hittar ”hem”.

Kultur – motion – kultur – perfekt helg!

Resultatet. 8(åtta!!) ”en-strumpor”.

Jag sa ju för nåt tag sedan att ni skulle få se min nystädade lägenhet med färska, krispiga tulpaner på bordet nu när julen är ute. Men nä! Blommorna från julen vägrar ge upp så jag har inte köpt några tulpaner än. Men snart så…

Varje dag klagar Richard och Edward på att det luktar så illa av blommorna. ”Vad f–n är det som luktar?” ”Du måste ta ut blommorna, här luktar det som på en tysk pissoar på autobahn!!” (Tysk, really?) Mansgnäll om ni frågar mig. Hade min pappa varit här hade de stått på balkongen. Eller varit kastade ut från balkongen, haha!

Jag tänker njuta så länge de lever. Sen blir det tulpaner. Nu börjar också mina orkidéer vakna till liv. Konstigt det där att de alltid blommar samtidigt. Nån som kan förklara det?

Min kusin Anette skickade en bild på farmor så här kan ni se och jämföra. Fina, saknade farmor Ester. På den här bilden sitter hon på däcket i vår stuga vid Piteälven. Skulle tro att det var en midsommar. Varmt och soligt verkar det iallafall ha varit.

En del människor verkar få släktdrag redan från födseln. En mun, haka, panna eller ögon som är så starka genetiska drag att man direkt vet till vilken släkt personen hör.

Jag tycker att jag mer och mer börjar likna min farmor ju äldre jag blir. Alltså verkligen likna henne. Har ingen bild med mig på henne här i USA men om ni i släkten tittar på denna bild, håller ni inte med?

Vi åkte på hajk i helgen! På vägen till Bear Mountain, som ligger upstate New York, så drog vi såklart en massa ”Hajk-skämt”. Alla som är födda i slutet på 60-talet/början på 70-talet har någon gång sett Bengt Alsterlind i hajk och hört hans torra skämt. Jag googlade till och med Hajk på YouTube för att få uppleva lite nostalgi och då dök en hallåa upp som påade Hajk och sedan en klocka som räknade ner sekunderna tills programmet började. I tystnad. Alltså nog var det annorlunda förr. ”Haj och välkomna till Hajk! Idag ska vi prata om hästar men inte vill hästar som helst utan flod-hästar!!” Tänk er barn idag som sitter och tittar på en klocka som räknar ner sekunder. Eller tittar på testbilden på tv. Vill ni uppleva lite nostalgi klicket ni på länken.

Hajk!!

Det var iallafall otroligt härligt att komma ut. Vi kan ju inte resa någonstans pga pandemin (eller kan kan vi ju men sen måste man sitta i karantän och testa sig så det är liksom inte värt det…eller rätt för den delen) men i samma stat kan vi ju röra oss obehindrat. Bear Mountain ligger en timme bort så det är ju ett perfekt mål för en dagsutflykt. Klättringen upp var lätt. Det var mestadels trappor byggda i sten och på toppen var det en vidunderlig utsikt.

Där bakom bergen såg man hela Manhattan skyline. Så vackert.

Vi hade fika med oss och satt en bra stund där uppe på toppen och åt mackor och drack kaffe. Sen blev det litet kallt så vi gick ner igen. Vi tänkte att vi tar en annan väg ner för det var en loop som var ca 8-9 km totalt och vi hade kommit ungefär halva vägen när vi var på toppen. Att vi sedan överlevde detta är ett under alltså! Vägen tillbaka, hade inga trappor, och låg på baksidan av berget, dit solen inte når. Det var brant, isigt, man fick klättra bitvis, åka på ändan bitvis – jag trodde vi skulle DÖ och ville faktiskt att vi skulle vända för att klara oss!! Men det gick. Och vi fattade då varför alla gick åt andra hållet, alltså klättrade uppför och gick trapporna nedför. Men sjukt skönt när vi var tillbaka på ”fast mark”.

Vägen hem åkte vi längs Hudson på andra sidan. Den vägen går igenom små gulliga städer som Sleepy Hollow och Tarrytown. Välmående samhällen med Gated Communities…men också – Sing Sing. Det ökända, stora fängelset som ligger upstate. Det har ni säkert hört talas om i filmer. Man fick inte fota enligt stora varningsskyltar utanför så det vågade jag inte men smög till mig ett foto genom bilrutan när vi åkte förbi. Vakterna i tornen hade järnkoll på oss.

Det var vår lördag det!

Ni vet det där hjärtat som finns på iPhone. Appen som mäter din hälsa: dina steg, hur långt du går o.s.v. Jag har inte tänkt på det tidigare men idag kollade jag inte bara hur långt jag gått idag utan också hur långt jag går i genomsnitt på ett år för det kan man ju se där! Vad tror ni? Tror ni det är så lätt att få ihop sina 10.000 steg om dagen?

NÄ! Säger jag. Lite förvånad såg jag att jag inte har 10.000 steg om dagen utan ”bara” 9.819. Såklart har man ju inte alltid mobilen med sig men ändå. Jag går ju mycket!

Det kan i och för sig kanske förklara den smygande viktuppgången (suck!!) som kommit med åldern (och klimakteriet) men from nu är det skärpning för mig.

För er som varit här i New York så blir det här filmklippet en överraskning. High Line brukar vara smockfull med folk – en promenad där man likt en fårskock föses fram i samma takt som alla andra. Nu ser det ut så här. Även om staden vaknat till liv litet grann så finns det ju inga turister här. Alla turistattraktioner är helt tomma och ödsliga. Man borde förstås passa på att gå på museum och dylikt när det inte är köer men det är också tråkigt när det inte är någon annan där än en själv.

Filmen är ganska lång så ni kan ju snabbspola om det blir lite tråkigt. Har inte lärt mig klippa än, haha!