Inte som vanligt men ändå väldigt fin. Barnen ville inte hänga med. Nelle har åkt upstate med en kompis och hennes mamma och Edward hade noll lust att hänga med sina föräldrar tydligen.

Vi hade bestämt att fira med Anette och Martin som nu går under namnet ”Cousin Martin” för det här ÄR vår Corona-familj. Vi träffades redan klockan 14 för att laga mat tillsammans. Sedan åt vi kl 20, SAY NO MORE! Kalkon i ugn tar mycket längre tid än man någonsin kan tro. Men den blev toppen, kalkonen!

Sen hade vi sjukt många tillbehör till: garlic mashed potatoes, gravy, stuffing, cranberry sauce som traditionella tillbehör och utöver det sparris, sallad med sötpotatis, rostad potatis i ugn, grönkålssallad, brysselkål med bacon…

Vackert dukat, vin och efterrätt på det och vi blev föööör mätta!!!

Gänget som tar sig en nattsläckare. Sen blev det über hem med en matlåda till Edward som nog ångrar sig litet att att inte hängde med och åt iallafall.

Under kvällen så gjorde vi en runda för att inventera tre saker vi är tacksamma för. Familj kom på topp hos alla!

Det har varit en himla trist vecka förra veckan men nu är jag pigg igen. Fortfarande blir jag snuvig när jag går ut men det har jag varit de senaste 3 åren när jag går ut! Det hör till klimakteriet. Ja, så är det faktiskt. Det och så svettas man, plus en massa annat trist…nog om detta men nog är det opraktiskt i dessa tider med rinnsnuva. Man måste ”smygtorka” sig under masken så ingen ska se och få panik.

Under veckan som jag var risig så gjorde jag inte många knop och låg och vilade en del. Det är INTE bra för mina onda axlar, eller ska jag säga axel kanske, för nu är det mest vänster som gör ont. Igår gick jag för första gången på en dryg vecka till gymet och direkt gör det mindre ont. Konstigt med impingement, man måste träna sig frisk. Belasta. Men lagom så det inte blossar upp inflammation igen. Tråkigt är det med sjukgymnastik men nu är det nödvändigt. Jag väntar med löpningen till nästa vecka så kroppen är ok igen.

Hur går det för er med träningen så här när man inte ska gå på gym? Här i vårt hus får man skriva upp sig på en lista för det får max vara 12 pers i gymet samtidigt. Man har en timme på sig och man får hämta nyckel i receptionen där man på ett papper skriver under och intygar att man är frisk samt tempas innan sin gymtimme.

Vi har långhelg i helgen, Thanksgiving. Barnen har varit lediga hela dagen idag och Richard jobbade halvdag. Skönt! I morgon ska vi äta traditionell middag med våra svenska vänner och sen har vi inga planer. Så tråkigt att vi inte kan åka till Connecticut i år som vi brukar. Men inget är ju heller som det brukar i år…

Macy’s stora Thanksgiving Parade hålls utan publik…

…budskapet Believe känns lite ihåligt i år men det blir vackert nu när allt julpynt börjar komma upp.

Har ni förresten sett granen som de ställt på Rockefeller Center, New York Citys stolthet! Till och med den är ledsen i år. Snacka symboliskt. Bilden är en skärmdump från Instagram, jag har inte sett den själv. Jag hoppas verkligen den kvicknar till med lite julpynt och lampor på. Ska gå dit och kolla i veckan när den tänds.

Nämen då tar vi helg här i USA! Och så tycker jag vi tänker lite extra på vad vi faktiskt är tacksamma för.

Där uppe lyser den i mitt kök. Fin va?

Måste göra ett tillägg till mitt förra inlägg. Den här bloggen är till för er. Här görs ingen reklam för NÅT! (Ett och annat tips kanske men det får ni tåla…)

Så här får ni en dos svensk humor. Namnet på en restaurang på 31st St Manhattan igår.

Egentligen så älskar jag sociala medier. Att kunna hålla sig uppdaterad på vad vänner runt hela jordklotet har för sig på nästan daglig basis, vilken lyx! Men nu har det totalt ”tippat över” tycker jag. Visst är det ens eget ansvar att trycka ”ja” på vilka man ska följa men all reklam och allt influencerande står mig snart upp i halsen. Idag när jag öppnade min Instagram så räknade jag. Jag räknade hur många reklamposts m.m. jag var tvungen att scrolla förbi innan det kom ett inlägg från någon jag verkligen känner. 99! 99 inlägg var från sådana som på någon sätt vill påverka vad jag ska tänka, känna, köpa… Så sorgligt va? Vi vill ju vara nära våra nära i dessa tider. Jag hoppas det snart kommer en plattform som bara är till för människan.

Alltid rörig, alltid stökig – alltid FULL I GREJER.

Det var ju faktiskt längesedan jag visade hur vi har det nuförtiden. Här kommer en serie bilder där jag inte ställt någonting tillrätta utan så här har vi det. Vi kan väl börja i hemmets hjärta – köket!

Här ser ni stjärnan lysa över Manhattan. Mitt emot köket ligger ett sjukhus så jag tänker att de som ligger där blir lite glada av att se adventsstjärnan lysa för det är ju inte så vanligt här.

Tittar man ut från köket ser det ut så här. Lite återvinning som står och väntar på att nån ska ”få feeling” och gå iväg med kassen.

Vardagsrummet. Samma som förut. Minus skateboardarna. De ska ner i källaren när nån får ”feeling” för det.

Letar fortfarande efter mina röda julkuddar i linne som ligger någonstans. Kommer pigga upp litet i soffan. Bilden har för övrigt ett konstigt perspektiv. Liksom den nedan.

Går det inte göra soffan och mattan rättvisa?

Så kanske? Nja…

Sen bredvid vardagsrummet ligger Edwards rum. Bäddat dagen till ära. Och svårslagen utsikt.

Svårt att prata om vardagsrummet utan att nämna öppna spisen. Öppna spisen, som är enorm, delar av rummet på mitten och på vänster sida går man in i köket och på höger sida ligger Edwards rum.

I vardagsrummet äter vi också våra måltider. Det är ett allt-i-ett-rum. Oftast har vi duk på bordet men inte idag, den tvättades igår. Ljusen har brunnit ner och är släckta idag. Vi har ofta tända ljus eller värmeljus när vi äter middag tillsammans i familjen. På helgerna blir det mer och mer Vilda västern över måltiderna men på veckodagarna äter vi alla ihop. Alltid. Och som sagt ofta med både ljus och servett. (Tack IKEA!)

Vårt sovrum då?

Halvbäddat. Nya stjärnan ska upp. Här är det alltid lite stökigt. Där i hörnet har Richard arbetat sedan i mars så det kanske inte är så konstigt.

Vill ni se mer eller räcker det så här?

Höll ju på att glömma balkongen i novembermörker. Liten men jag älskar den!

Det är så jobbigt att ha tonåringar att jag knappt står ut. Jag blir så vansinnig inombords emellanåt att jag vill skrika. Hur kan de vara så jobbiga?!?!

Att vara förstagångsmamma och ha en nyfödd bebis är ju jobbigt på sitt sätt. Allt är nytt, man är rädd att göra fel, att nåt ska hända, att den inte får nog med mat, för mycket mat…för lite sömn, att den är för varm, för kall…hela tiden är man där och ”på tårna”. Man vill ha och har total kontroll över allt i bebisens liv. Med tonåringar är det samma känsla tycker jag men man har noll kontroll. Noll. Är de glada? Ledsna? Har de kul? Har de kompisar? Är de utanför? Äter de för mycket? För litet? Hänger de inte litet för mycket på skärm? Varför har de slutat läsa? Mår de bra? Dåligt? Mår kompisarna bra? Dåligt? Är det där en bra kille/tjej? Dricker de? Röker? K n a r k a r?

Var ska du? Ut.

Har inte tvättat håret på flera dagar så nu börjar jag se riktigt sunkig ut. Förkylningen vägrar ge med sig men jag har ingen feber, ingen hosta så det lär vara, just bara, en förkylning.

Som ni säkert läst så stänger man public schools här i New York igen. Antalet smittade i Covid har ökat till en nivå där man inte längre bedömer att det är säkert att ha skolorna öppna. Vad som gäller för vår skola, som är privat, får vi veta ikväll. Igår testade man alla elever, lärare och anställda på skolan (igen!) och ikväll fattas ett beslut utifrån resultatet. Ca 1000 personer testades på en förmiddag! Imponerande tycker jag. Om våra barn är negativa så kan man nog vara ganska säker på att jag bara är förkyld. Richard testades ju två gånger i förra veckan.

Hur har ni det? Visst börjar man misströsta? Det känns tråkigare och tråkigare. Jag är så besviken på hur vår tid här i USA har blivit. Inte kan man umgås, inte kan man resa, inget som är kul kan man göra. Jag vet, det är likadant överallt, men ändå. Ska försöka gaska upp mig. Julpynta hjälper litet.

Hoppas er vecka är litet bättre än min. Nu ska jag ”sova förmiddag”.

Det är så hemskt. Jag har blivit förkyld. Ont i halsen, lite hosta – trött. I dessa dagar måste man ju då hålla sig hemma och instängd fastän det sannolikt bara rör sig om en vanlig bonnförkylning. Jag har ingen huvudvärk, ingen feber, inte ont i kroppen. Men. Tålamod. Vänta. Stanna hemma.

I fredags tog vi en tur med bilen över 59 street bridge. Vi var på Roosevelt Island där vi bodde tidigare. Det var så vackert i kvällssolen och sedan när city lights tog över så var det magiskt.

Sedan när vi kom hem blandade Richard till en fredagsdrink, ”Dark and Stormy”. Det är rom blandat med Ginger Ale – en ny favorit.

Fuskbrasa hade vi också. Hade ni en fin helg?